Var kommer Rösten in...?

ur "Försök Om Teater" - essäer (1998)
ur "Förvandlas - om Skådespeleri" av Agneta Ekmanner:


".......Jag har alltid trott att jag har en röst som så att säga sitter i min kropp. Nu upplever jag att jag är som ett rör för rösten, för det som skall gestaltas. Eller för rösterna. Det är en stark upplevelse jag har, bilden kommer från Martin Buber, att den skapande, i det ögonblick hon är skapande, är liksom ett rör - man hemsöks. Man öppnar upp sitt eget och blir till något annat. Och efter skapandets ögonblick går man tillbaka till det som man i någon mening är...

...Ordet blir ett slags föremål, det är påtagligt, man kan nästan ta på det. Min röst är min, men min röst finns inte riktigt på scenen. Den är bara klanger i en annans röst...


[En sådan andra röst kan emellertid (utöver regissörens och författarens röster) vara en högre oktav av just ens egen röst, ett lager i den väv där min innevarande kroppsliga horisont är ett steg på vägen att "bli Gud", alternativt att jag minns mina förutvarande roller i förhållande till "det kollektivt omedvetna" =andriAngelus anmodan.]


...Rösten kommer ut ur en - det är det som är så underbart underligt. Din näsa kommer inte ut ur dig och inte dina inälvor. Men Rösten -


.......Mitt arbete är att höra på texten vad texten vill ha av min röst för att kunna göra sig hörd. Jag läser ju orden som skådespelare, det gör inte publiken...

...Jag måste se den - rösten måste visa sig. Den är också visuell. En viktig process är att framkalla den, utan den processen når man inte textens tonart, dess valör. Färg - nej, snarare avtecknar sig rösten som form, som ett synminne, ett partitur. Man ser var rösten tjocknar eller blir transparent...

...Man sänker sig ner i ett fabulöst liv där orden blir så mycket mer än vad de betyder... I ordets själva musikaliska värld finns det saker och ting som påverkar mig, som lockar fram den där rösten. Sen kommer ett annat plan när orden börjar få en verklig betydelse, en bild. När två ord tillsammans kan ge en strålande stark upplevelse av röstens närvaro, för att de betyder något så konstigt ihop. Friktionen mellan dessa båda nivåer skapar till slut nödvändigtvis en röst som måste vara på ett visst sätt, och inte på något annat."



}{¤}{