{.......from the center of everywhere....... } { if our bodies contains spaceships }

}{{}}{}


Universum är någons kropp
och vår planet är en cell inuti den kroppen.
-Hur ofta har du föreställt dig den tanken...?


SF-giganten Isaac Asimov skrev "Destination Hjärnan" som sedan blev "Den Fantastiska Resan", som också omvandlats till filmen "Fantastic Voyage" (1966). Där miniatyriseras ett forskningsteam, med rymdskepp och allt, och injiceras sedermera i en nedsövd människas blodomlopp. Forskarna är fullt på det klara med sin belägenhet, men får ju ändå lite svårt att smälta det hela. En intressant betraktelse ur filmen:

"-Maybe the medieval philosophers were right. Man is the center of the universe. We stand in the middle of infinity, between outer and inner space. And there's no limit to either.
-I never imagined it could be anything like this.
-No, I always thought it was nothing but red.
-Only to the naked eye. Those corpuscles carrying oxygen give the stream its colour. The rest of the plasma's very much like sea water. A ocean of life."



Centrum eller ej... För mig krymper inte världen - den växer avsevärt - när jag föreställer mig att rymdfärder sker inuti någon varelse, i dess medvetande och/eller kropp, snarare än utanför allt vad organismer och medvetenhet heter. Kanske kommer det sig av att jag ser tydligare relationer till utvecklingen av oss själva då, t ex att vi kan bära upptäcksresenärer inom oss, såväl inuti fysiska kroppen som i det rena medvetandet, ja, relationsaspekter som vi inte ens är medvetna om ännu....... (Om Asimov såg det på liknande vis vet jag inget om.)






{}}{{}{