Junis femte o sjätte ljus blev aldrig skrivna, men ingår på sitt sätt i sjunde sammanstrålningen nu, just innan Juli
längs skogsbrynets strand upptäcker Juni
hur man har placerat ut
ett par ofantliga
speglar
den ena utmed hela tjärnmyren
den andra över hela himlavalvet
medan solklotet speglar
sig däruti
såsom därnere
så och däruppe
smeker Juni sin panna med sin stortå
lindar Juli sitt hårsvall med sin lilltå
i det våta glaset
rinnandes
inunder hennes ögonlock
ligger hon ännu
och sussar i huset
medan glaskupan plågsamt sakta skönt
spricker
öppnar Julis blick
gör hon drömmen medveten
svävar hand
i hand Juni
med Juli
över skogstjärnen bort mot framtiden (inrymmer
vartenda minne hon känt
någonsin nu
i förvandlade skepnader
påminner om
allt som tillsammans spåren
hela tiden lämnar
efter sig
här utanför sig) på fantastiska avstånd, på vidaste glänt
öppnar Juni fler vrår
av spegeln
före de blev synliga
mellan träden
därinne som hennes sömn
utspelade sig ((upp längs kaliforniska skorstensröken
ner genom mexikanska öknen
över viljande haw
indiska irrdis
och stannar
inser Juni redan hur hon är
en samling ljusslingor
som sommartomten har skapat
och leker så bländad med
ombord på Circus Jupiter i fröjdefull världsrymd
men Juli är
tillika anden
den som inser
sin robotmässiga relativitet
sitt marionettskap inkapslat
i en utvecklingsbar kropp
sin cybernetiska organism
byggd på emotioner som berikas när de upplever sig själva
alltmer utifrån
alltjämt inifrån
ligger Juni o Juli likafullt två steg före sin skapare
sommartomten som tror
att ljusslingorna gör precis
som han vill
vilket de också gör
men inte för att skaparen vill
bara blott så länge
Juni njuter
av hur sommartomten pysslar
och plockar bland känslotankarna i nya kombinationer med
hennes kropp)) kände lukten
av brända tankar
hennes biblar som jag bara hann börja
skriva, ville hon aldrig
föda sitt barn?
i ett liv som uppenbarligen är
nu
eller åtminstone i de minnen som vill vara
nu
läser Juni
Julis flaskpost : "Juni, du är försvunnen!
Jag låg och sov när du
flög bort. Du stängde inte ens dörren
ordentligt. Vart
har du tagit vägen?
Juni, lilla älskling! Nu ligger du
i mina filtar och skrattar
tyst åt tiden. Jag tvingas vara vaken, någon
annanstans. Solen går
förundrad ner bakom dina
skulderblad. När du blundar
ser jag staden här
utanför. En paraplyförsäljare gräver ner sitt
ansikte under ett stängsel
och går lycklig därifrån. Bortifrån sinnessjukhuset hörs
surrealistiska klockklanger
till harpsichord och fagott. Smultronen
(som vi smygplockade)
på fälten där, dom smakar
ännu.
Varmaste
Juni, min! Du
håller i några solstrålar medan du
snurrar oss
djupare
upp i historien. Jag såg dina flätor
bakifrån försvinna
i det första ljuset. Du såg aldrig
hur jag just hade
vaknat. Den rostiga speldosan stod och vindlade sin rosavioletta ton
i sista knastret. I gryningen
möttes alla sjuka och
friska lukterna. Vad trodde du
i din rädsla egentligen
att jag drömde? När dörren stängdes
var jag
ensammare än
en bläckfisk i sitt akvarium.
101
29 juni 2010
28 juni 2010
"Seven Motivations", my unWillingness or inAbility to trust Future more than Memories
101
One of my strongest, unconscious, limiting beliefs (which I of course doesn't view as unconscious or limiting at all, at least not yet):
Everything are memories - completely unwritten future is an illusion.
So, a Platonist's Practice in Aristotle's Logic (or not):
Built on the book Seven Hidden Secrets of Motivation by Todd Beeler. (Todd sounds like Kenneth in 30 Rock when he's making it an audio-book).
BIG letters are Beelers pre-instructions - the small ones what I (as a reader) am supposed to fill in:
IN VIEW OF THIS FACT
that the future doesn't exist without our memories
I CONCLUDE THAT
we have to keep our memories to get to the future.
IF
future is something real to lean on
THEN
it must already be a part of my mind.
BECAUSE
future includes change and can't be exactly the same as now
AS A RESULT
I have to transform my memories.
FOR THE FOLLOWING REASON
I love my memories and to discover how they really are
CONSEQUENTLY
I'm less interested in building some future which I can't be sure I will love
IF WE ASSUME THAT
memories are viewed from different angles all the time
THEN WE CAN INFUR THAT
memory already is changeable and deals with future perspectives.
SINCE
strong motivation requires to hold on to my decision for one special future
LEADS TO THE CONCLUSION THAT
being motivated by future is more limiting than being motivated by all my memories.
ASSUMING THAT
Platon means we can get knowledge about every idea in the world from our past experiences through past lives
PROVES THAT
Aristotle's attempts to logically construct knowledge seems for me to be built upon empty ground (which, by the other hand, it can't be).
101
One of my strongest, unconscious, limiting beliefs (which I of course doesn't view as unconscious or limiting at all, at least not yet):
Everything are memories - completely unwritten future is an illusion.
So, a Platonist's Practice in Aristotle's Logic (or not):
Built on the book Seven Hidden Secrets of Motivation by Todd Beeler. (Todd sounds like Kenneth in 30 Rock when he's making it an audio-book).
BIG letters are Beelers pre-instructions - the small ones what I (as a reader) am supposed to fill in:
IN VIEW OF THIS FACT
that the future doesn't exist without our memories
I CONCLUDE THAT
we have to keep our memories to get to the future.
IF
future is something real to lean on
THEN
it must already be a part of my mind.
BECAUSE
future includes change and can't be exactly the same as now
AS A RESULT
I have to transform my memories.
FOR THE FOLLOWING REASON
I love my memories and to discover how they really are
CONSEQUENTLY
I'm less interested in building some future which I can't be sure I will love
IF WE ASSUME THAT
memories are viewed from different angles all the time
THEN WE CAN INFUR THAT
memory already is changeable and deals with future perspectives.
SINCE
strong motivation requires to hold on to my decision for one special future
LEADS TO THE CONCLUSION THAT
being motivated by future is more limiting than being motivated by all my memories.
ASSUMING THAT
Platon means we can get knowledge about every idea in the world from our past experiences through past lives
PROVES THAT
Aristotle's attempts to logically construct knowledge seems for me to be built upon empty ground (which, by the other hand, it can't be).
101
27 juni 2010
Hur Verkliga Är Motiven för Framtiden...?
Ur filosofisk brev-konversation, gällande Todd Beelers "Seven Hidden Secrets of Motivation".
[Först en väns reflektion] :
Jag är med på att det blir bristfällig ordning när det blir bristfällig ordning.
Men, som sagt triljoner gånger - hur blir det då när Reason why ÄR just en emotion?
Dvs när motivet är att göra saker med en viss känsla, såsom njuta eller känna förväntan eller uppleva synkronicering med parallella motiv... Så är det ju de allra flesta fall (för mig).
Visst har du lärt mig vikten av att känslorna kommer som Resultat snarare än hemma på förhand. Men varför inte ha dem hela vägen från början... - skulle det vara så omöjligt?
Det intressanaste skulle hursomshelst vara att prata om VILKA Reasons Why man kan ha, eller vilka vi har - vad som intryms i ens motiv eller vad som är vilja o känsla. Det är min Reason Why för att vara nyfiken på vad Todd Beeler menar med Reason Why :-)
Hört början av boken nu.
Reason Why är tydligen en logisk anledning, ett skäl för tanken(?).
I stort tycks Todd prata om att Tanken (eller Logos = Ordet?) startar ens vilja göra saker, eller att tanken motiverar deras värde att låta sig göras. Senare kommer den riktigt själfulla känslan in och kompletterar hela handlingen.
Ska inte avslöja vad jag tycker om detta bakvända synsätt nuförtiden :-) utan förlita mig på att jag näppeligen har förstått det. Ja, för en gångs skull ÖNSKAR jag att jag inte alls har förstått för fyra öre, för jag vill näppeligen bli mer tanke-centrerad igen.
Istället vill jag plocka fram ett (kanske det enda hittills) av hans exempel som jag verkligen inser sanningen i och nickar djupt medan jag hör:
Handlar om att vi alltid föredrar Certainty framför Uncertainty. Även jag - eller egentligen ännu mer jag än ni (trots att jag behöver kreativ variation på ett sätt som ni inte fokuserar på).
Själva exemplet rör sig om OverEat, dvs konsumera lite väl mycket. Det gör man för att man är absolut säker på att uppnå den åtrådda njutningen, och det omedelbart.
Betydligt mindre säker är man på att uppnå målet när målet består i att banta (el dyl projekt). Det kan bli bortkastad tid, som man lika gärna kunde ägnat åt stundens upplevelse, att helt säkert njuta - av allt det man redan känner någorlunda väl till och har hunnit skaffa viss kontroll över.
Så upplever jag det alltid när jag förväntas installera nya dataprogram el dyl. Liksom vafan! Skriver jag en saga istället så VET jag att jag använder tiden värdefullt. Börjar jag mixtra med halvt obegripliga ting så kanske kanhända jag lär mig något sju gånger så livsviktigt, men kan lika gärna bli så att förvirringen bara ökar och jag tillråge på allt "blir tom" (förlorar den inspiration jag kände).
Visst, förr eller senare når vi ju fram (med vadsomhelst), bara vi inte viker i vår vilja och visar tålamod (och Reasons Why). Men vi hinner lyssna på jävligt många bra album och se ohyggligt många sevärda filmer som vi redan vet är bra, under samma tid som vi skulle försöka hålla våra nya nyårslöften.
Ja, sånt som ligger på lång sikt - in i framtiden - är en oviss investering som kräver att man investerar av sin tilltro.
Likt förbaskat talar Todd om framtiden i termer av Real och Reality, att framtiden skulle vara mer verklig än minnen och dåtid. (Nuet minns jag inte nu vad han säger om).
Stämmer det någorlunda att han menar så?
Hur kan en människa mena så?!?
Nå, allt som är Real och Reality tycks oerhört viktigt i Todds värld :-) Och visst är det - men frågan är ju alltid VAD som är real. Illusioner och självbedrägligt tänkande klargör han vikten av att genomskåda. Inte minst de illusioner som härrör till positivt tänkande, som blundar för fakta, som är ovilliga att se det negativa. Till skillnad från andra läror där det effektivaste sättet är att helt nonchalera allt negativt, fäster Todd vikten på att SE det negativa, för att sedan destruera det negativa, för att till sist fylla på med allt positivt när det positiva väl får plats i kalkylen.
Fast det dröjer inte länge förrän författaren ger tips på hur man gärna måste lura sin hjärna ibland, fokusera på det man önskar - även när det är långt ifrån verkligt ännu.
Framtiden är väl det mest Unreal som finns, öppen för vilka föreställningar man än behagar lägga in i den?!
Todd talar om att Reason Why har med framtid att göra. Fast vad har detta med FASTHET att göra, med en vilja som ej pendlar såsom känslor pendlar??
Känslor kommer ju åtminstone tillbaka med vissa intervall, eller beroende på hur verkligheten visar sina olika sidor, och kan odlas likt ett sädesfält. Medan planeringar och spekuleringar i framtid lätt blir som luftslott, som rymmer antingen illusioner eller bärkraftiga idéer eller ännu mera illusioner.
Minneserfarenheter har åtminstone en konkret grund, även när de förvrängs och misstolkas och står i vägen för växande. Likaså Platons idévärld vilar på något som pekar mot det som redan varit. Till skillnad från många uppblåsta politikers, trendmakares och affärsfolks sätt att tänka, som sällan lyckas hålla i sig...
101
[Först en väns reflektion] :
"Min största insikt från Todd Beeler är annars denna: stegen för att[Så till mina ord, ur flera brev] :
motivera sig är tre. 1) Reason why 2) Viljan 3) Emotionerna.
Det hjälper med andra ord inte att du vill om du inte innan har
formulerat några reasons why. Ännu värre är det om man försöker börja
med emotionerna först, som ni alla verkar göra. Då är man "motiverad" så
länge emotionerna håller i sig, och när de ändrar sig, vilket de ALLTID
gör, så försvinner motiveringen."
Jag är med på att det blir bristfällig ordning när det blir bristfällig ordning.
Men, som sagt triljoner gånger - hur blir det då när Reason why ÄR just en emotion?
Dvs när motivet är att göra saker med en viss känsla, såsom njuta eller känna förväntan eller uppleva synkronicering med parallella motiv... Så är det ju de allra flesta fall (för mig).
Visst har du lärt mig vikten av att känslorna kommer som Resultat snarare än hemma på förhand. Men varför inte ha dem hela vägen från början... - skulle det vara så omöjligt?
Det intressanaste skulle hursomshelst vara att prata om VILKA Reasons Why man kan ha, eller vilka vi har - vad som intryms i ens motiv eller vad som är vilja o känsla. Det är min Reason Why för att vara nyfiken på vad Todd Beeler menar med Reason Why :-)
Hört början av boken nu.
Reason Why är tydligen en logisk anledning, ett skäl för tanken(?).
I stort tycks Todd prata om att Tanken (eller Logos = Ordet?) startar ens vilja göra saker, eller att tanken motiverar deras värde att låta sig göras. Senare kommer den riktigt själfulla känslan in och kompletterar hela handlingen.
Ska inte avslöja vad jag tycker om detta bakvända synsätt nuförtiden :-) utan förlita mig på att jag näppeligen har förstått det. Ja, för en gångs skull ÖNSKAR jag att jag inte alls har förstått för fyra öre, för jag vill näppeligen bli mer tanke-centrerad igen.
Istället vill jag plocka fram ett (kanske det enda hittills) av hans exempel som jag verkligen inser sanningen i och nickar djupt medan jag hör:
Handlar om att vi alltid föredrar Certainty framför Uncertainty. Även jag - eller egentligen ännu mer jag än ni (trots att jag behöver kreativ variation på ett sätt som ni inte fokuserar på).
Själva exemplet rör sig om OverEat, dvs konsumera lite väl mycket. Det gör man för att man är absolut säker på att uppnå den åtrådda njutningen, och det omedelbart.
Betydligt mindre säker är man på att uppnå målet när målet består i att banta (el dyl projekt). Det kan bli bortkastad tid, som man lika gärna kunde ägnat åt stundens upplevelse, att helt säkert njuta - av allt det man redan känner någorlunda väl till och har hunnit skaffa viss kontroll över.
Så upplever jag det alltid när jag förväntas installera nya dataprogram el dyl. Liksom vafan! Skriver jag en saga istället så VET jag att jag använder tiden värdefullt. Börjar jag mixtra med halvt obegripliga ting så kanske kanhända jag lär mig något sju gånger så livsviktigt, men kan lika gärna bli så att förvirringen bara ökar och jag tillråge på allt "blir tom" (förlorar den inspiration jag kände).
Visst, förr eller senare når vi ju fram (med vadsomhelst), bara vi inte viker i vår vilja och visar tålamod (och Reasons Why). Men vi hinner lyssna på jävligt många bra album och se ohyggligt många sevärda filmer som vi redan vet är bra, under samma tid som vi skulle försöka hålla våra nya nyårslöften.
Ja, sånt som ligger på lång sikt - in i framtiden - är en oviss investering som kräver att man investerar av sin tilltro.
Likt förbaskat talar Todd om framtiden i termer av Real och Reality, att framtiden skulle vara mer verklig än minnen och dåtid. (Nuet minns jag inte nu vad han säger om).
Stämmer det någorlunda att han menar så?
Hur kan en människa mena så?!?
Nå, allt som är Real och Reality tycks oerhört viktigt i Todds värld :-) Och visst är det - men frågan är ju alltid VAD som är real. Illusioner och självbedrägligt tänkande klargör han vikten av att genomskåda. Inte minst de illusioner som härrör till positivt tänkande, som blundar för fakta, som är ovilliga att se det negativa. Till skillnad från andra läror där det effektivaste sättet är att helt nonchalera allt negativt, fäster Todd vikten på att SE det negativa, för att sedan destruera det negativa, för att till sist fylla på med allt positivt när det positiva väl får plats i kalkylen.
Fast det dröjer inte länge förrän författaren ger tips på hur man gärna måste lura sin hjärna ibland, fokusera på det man önskar - även när det är långt ifrån verkligt ännu.
Framtiden är väl det mest Unreal som finns, öppen för vilka föreställningar man än behagar lägga in i den?!
Todd talar om att Reason Why har med framtid att göra. Fast vad har detta med FASTHET att göra, med en vilja som ej pendlar såsom känslor pendlar??
Känslor kommer ju åtminstone tillbaka med vissa intervall, eller beroende på hur verkligheten visar sina olika sidor, och kan odlas likt ett sädesfält. Medan planeringar och spekuleringar i framtid lätt blir som luftslott, som rymmer antingen illusioner eller bärkraftiga idéer eller ännu mera illusioner.
Minneserfarenheter har åtminstone en konkret grund, även när de förvrängs och misstolkas och står i vägen för växande. Likaså Platons idévärld vilar på något som pekar mot det som redan varit. Till skillnad från många uppblåsta politikers, trendmakares och affärsfolks sätt att tänka, som sällan lyckas hålla i sig...
101
25 juni 2010
Jon i Junis sista ljus
(gläntar Älvan)
Jon går genom djupskog mot gläntor. Genom juni går Jon. Över bron över bäcken mot skogens bryn, anar han sista ljuset där. I första ljuset sitter hon nästan naken. Bäcken strålar in mot hennes ben. Minns nu Jon en glänta? Hon lyste som ingen vanlig jänta. På älvorna väntar Jon genom varmaste rimfrost. Tolv älvor skall klä av sig ett par steg in i skogen. Troll älskar den som kanske redan är mogen. Jon går genom juni. Hon vill förvandlas till juli. Där skogen nästan tar slut skall älvorna glänta, näcka, fräcka, flämta. Mot gränsen går Jon. När pojken kommer fram till gläntorna, där äro älvorna försvunna. Då syns i ljuset ingalunda ljuset. I allt det ljusa drunknar hon. Det skönaste är det mörkaste. Bättre ser man ännu ej framme. Djupaste glimten dansar inifrån. Sommaren är mitt i början, spinger ut. I sin linda svansar alla håll man vill. Blott på väg mot gläntorna skymtas älvorna. Jon skymtar. Älvan gläntar. Blicken ligger utav djupskog omsluten. Ljuset är omgivet ej av ljus, dock av grövre ting. Ibland över bron över bäcken går Jon. Timmen går. Snart vänder älvor på ännu varsitt lår. Håren rinner ut i snåren. In kommer kusligaste glimten. Jon får inte vara här. Älvor kan bara dansa nu. Vartenda litet mörker blottas i farten. Likafullt stannar ljuset hela kvällen. Hela morgonen råder ljuset. Nu blir juni juli snart. Genom djupskog går Jon på sin stig emot gläntor.
101
Jon går genom djupskog mot gläntor. Genom juni går Jon. Över bron över bäcken mot skogens bryn, anar han sista ljuset där. I första ljuset sitter hon nästan naken. Bäcken strålar in mot hennes ben. Minns nu Jon en glänta? Hon lyste som ingen vanlig jänta. På älvorna väntar Jon genom varmaste rimfrost. Tolv älvor skall klä av sig ett par steg in i skogen. Troll älskar den som kanske redan är mogen. Jon går genom juni. Hon vill förvandlas till juli. Där skogen nästan tar slut skall älvorna glänta, näcka, fräcka, flämta. Mot gränsen går Jon. När pojken kommer fram till gläntorna, där äro älvorna försvunna. Då syns i ljuset ingalunda ljuset. I allt det ljusa drunknar hon. Det skönaste är det mörkaste. Bättre ser man ännu ej framme. Djupaste glimten dansar inifrån. Sommaren är mitt i början, spinger ut. I sin linda svansar alla håll man vill. Blott på väg mot gläntorna skymtas älvorna. Jon skymtar. Älvan gläntar. Blicken ligger utav djupskog omsluten. Ljuset är omgivet ej av ljus, dock av grövre ting. Ibland över bron över bäcken går Jon. Timmen går. Snart vänder älvor på ännu varsitt lår. Håren rinner ut i snåren. In kommer kusligaste glimten. Jon får inte vara här. Älvor kan bara dansa nu. Vartenda litet mörker blottas i farten. Likafullt stannar ljuset hela kvällen. Hela morgonen råder ljuset. Nu blir juni juli snart. Genom djupskog går Jon på sin stig emot gläntor.
101
21 juni 2010
instoppad Människa (inblick i ännu ett FÖRRÅD
och tillika 100-ordsHistoria)
Här har någon stoppat in en hel människa. Den ligger på hyllorna, i regel en i taget. Rör det sig om vederbörande själv eller en annan person?? Vi ser hur kavajens form tyder på en skådis, av den narraktiga sorten. En tillkämpad vanlighet vilar bedrägligt över det ostyriga leendet. Mellan tassarna håller människan en dammig nyckelknippa, som gick det enkelt att komma in men knappast ut. Tillståndet varierar från död till uppspelt. Tusentals tomma russinpaket skräpar bland buteljerna. I ett förråd förra året såg vi en liknande konstitution. Vi var på vippen att offentliggöra upptäckten, men sånt får förrådsinnehavaren ombesörja.
101
Här har någon stoppat in en hel människa. Den ligger på hyllorna, i regel en i taget. Rör det sig om vederbörande själv eller en annan person?? Vi ser hur kavajens form tyder på en skådis, av den narraktiga sorten. En tillkämpad vanlighet vilar bedrägligt över det ostyriga leendet. Mellan tassarna håller människan en dammig nyckelknippa, som gick det enkelt att komma in men knappast ut. Tillståndet varierar från död till uppspelt. Tusentals tomma russinpaket skräpar bland buteljerna. I ett förråd förra året såg vi en liknande konstitution. Vi var på vippen att offentliggöra upptäckten, men sånt får förrådsinnehavaren ombesörja.
101
20 juni 2010
KÄNSLOR på Gott o Ont
101
Här har jag försökt fånga hurpass intensiva och/eller ofta återkommande somliga KÄNSLOR eller emotionella tillstånd är hos mig. Enligt min ringa observationsförmåga, delvis byggd på andras respons, fastän jag naturligtvis tror mig veta helt o fullt hur jag funkar :-)
-3 nästan aldrig, knappt märkbart
-2
-1
0 emellanåt, växlande påtaglighet
+1
+2
+3 nästan alltid, hemskt starkt
STRESS
nu +2
genom livet 0
RASTLÖSHET
nu -3
genom livet -2
ORO
nu +2
genom livet +2
RÄDSLA
nu 0
genom livet +2
ILSKA (inombords)
nu +1
genom livet -1
UTTRYCKT ILSKA
nu +2
genom livet -3
GLÄDJE i form av Leende
nu +2
genom livet +2
Glatt SKRATT
nu +1
genom livet -1
FÖRAKTFULLT Skratt
nu -1
genom livet -3
HÅN(Leende)
nu 0
genom livet -1
HAT
nu -3
genom livet -3
BITTERHET (Besvikelse)
nu +1
genom livet -1
SORG (inre Ledsenhet)
nu -2
genom livet -2
Sorg uttryckt som GRÅT
nu -3
genom livet -2
MELANKOLI (Längtan)
nu 0
genom livet +2
FÖRÄLSKELSE
nu +2
genom livet +2
LYCKSALIGHET
nu +3
genom livet +1
LIKGILTIGHET
nu -3
genom livet -2
NYFIKENHET
nu +2
genom livet +2
FÖRUNDRAN (Fascination)
nu +3
genom livet +2
VÖRDNAD (Ödmjukhet)
nu -1
genom livet +1
BLYGSEL
nu -2
genom livet +1
SKAMkänsla
nu +2
genom livet +3
CHOCK
nu -3
genom livet -2
NJUTNINGSLYSTNAD
nu +3
genom livet +1
LÄTTJA
nu +2
genom livet +1
NÖJDHET
nu -1
genom livet 0
FRIDFULLHET (SinnesRo)
nu 0
genom livet +1
FÖRVIRRING
nu +2
genom livet +1
TILLIT
nu +1
genom livet 0
MYSTIK
nu +2
genom livet +2
I vissa avseenden har jag gått bakåt i utvecklingen - fast svårt avgöra om det trots allt är framåt...?
De mest påtagliga tillstånden har varit och är där nerver är inblandade, när mina föreställningar gör mig nervös eller jag upplever att andra går mig på nerverna. En viss förskjutning har dock skett från oro till vredesmod, från osäkerhet till kontrollbehov. Med de ayurvediska doshorna mätt kan man säga att jag fått mer av Pita (eld), lite mindre av Vata (luft), men fortfarande knappt någon Kapha (lera).
Och saker/personer som jag upplever hindrar mig (eller andra) från att njuta av allt som faktiskt känns fantastiskt positivt, dem kan jag hysa stundvis väldigt negativa känslor inför. Får allt svårare att tolerera ANDRAS småsinthet och grinighet eller bristande ödmjukhet, medan mitt eget potentiella förakt har jag lite större överseende med ;-)
101
Här har jag försökt fånga hurpass intensiva och/eller ofta återkommande somliga KÄNSLOR eller emotionella tillstånd är hos mig. Enligt min ringa observationsförmåga, delvis byggd på andras respons, fastän jag naturligtvis tror mig veta helt o fullt hur jag funkar :-)
-3 nästan aldrig, knappt märkbart
-2
-1
0 emellanåt, växlande påtaglighet
+1
+2
+3 nästan alltid, hemskt starkt
STRESS
nu +2
genom livet 0
RASTLÖSHET
nu -3
genom livet -2
ORO
nu +2
genom livet +2
RÄDSLA
nu 0
genom livet +2
ILSKA (inombords)
nu +1
genom livet -1
UTTRYCKT ILSKA
nu +2
genom livet -3
GLÄDJE i form av Leende
nu +2
genom livet +2
Glatt SKRATT
nu +1
genom livet -1
FÖRAKTFULLT Skratt
nu -1
genom livet -3
HÅN(Leende)
nu 0
genom livet -1
HAT
nu -3
genom livet -3
BITTERHET (Besvikelse)
nu +1
genom livet -1
SORG (inre Ledsenhet)
nu -2
genom livet -2
Sorg uttryckt som GRÅT
nu -3
genom livet -2
MELANKOLI (Längtan)
nu 0
genom livet +2
FÖRÄLSKELSE
nu +2
genom livet +2
LYCKSALIGHET
nu +3
genom livet +1
LIKGILTIGHET
nu -3
genom livet -2
NYFIKENHET
nu +2
genom livet +2
FÖRUNDRAN (Fascination)
nu +3
genom livet +2
VÖRDNAD (Ödmjukhet)
nu -1
genom livet +1
BLYGSEL
nu -2
genom livet +1
SKAMkänsla
nu +2
genom livet +3
CHOCK
nu -3
genom livet -2
NJUTNINGSLYSTNAD
nu +3
genom livet +1
LÄTTJA
nu +2
genom livet +1
NÖJDHET
nu -1
genom livet 0
FRIDFULLHET (SinnesRo)
nu 0
genom livet +1
FÖRVIRRING
nu +2
genom livet +1
TILLIT
nu +1
genom livet 0
MYSTIK
nu +2
genom livet +2
I vissa avseenden har jag gått bakåt i utvecklingen - fast svårt avgöra om det trots allt är framåt...?
De mest påtagliga tillstånden har varit och är där nerver är inblandade, när mina föreställningar gör mig nervös eller jag upplever att andra går mig på nerverna. En viss förskjutning har dock skett från oro till vredesmod, från osäkerhet till kontrollbehov. Med de ayurvediska doshorna mätt kan man säga att jag fått mer av Pita (eld), lite mindre av Vata (luft), men fortfarande knappt någon Kapha (lera).
Och saker/personer som jag upplever hindrar mig (eller andra) från att njuta av allt som faktiskt känns fantastiskt positivt, dem kan jag hysa stundvis väldigt negativa känslor inför. Får allt svårare att tolerera ANDRAS småsinthet och grinighet eller bristande ödmjukhet, medan mitt eget potentiella förakt har jag lite större överseende med ;-)
101
19 juni 2010
17 juni 2010
Juinelles mellersta skeppskorridor
fjärde ljuset med tre solstrålar på vardera sidan
[Juin = juni på franska]
Genom de vuxna vågorna sögs Juinelle upp
helt vaken
men ännu kvar
i drömmen, styr hon dess fartyg
ingalunda våt på riktigt
blott sjöblöt inuti
i spricksäker dräkt
hissas Juinelle i marionettrådar... Molniga hårsvall
med saliv i
trasslar in
solens öga.
Magnetiskt märkliga var att det är
Juinelle själv som drar
upp sig
likt en gammal väckarklocka
med sjuan mittemot
den enda Hon [i ett Det]
rostigt ringandes
mellan mörkrosa små slidväggar
och stora sjön
injicerad genom
kapténens tentakler
där grottans spegelbilder mynnar ut
likt en kvinna
står nu Juinelle
i hotellets mittersta
korridor ännu en gång och stirrar trenne våningar ner
i sitt minne,
alla dess synliga kanter
av bortsprungna trapporna
en fyrkantig virvel
och vet att alltjämt trenne våningar finns reserverade för framtiden.
På en av de hundra dörrarna
har någon ristat
märken som Juinelle
tolkade sålunda: Det var en gång en saga
som låg i sin säng och
sussade. Sagan hade bott hela sitt
halva liv
inuti slottet.
Aldrig hade hon simmat
ut i staden
och ingen hade någonsin
varit hemma hos sagan. Undrade hon vem
som hittat på henne
om
det ens nu var
någon? Såvitt sagan
mindes hade hon
sagan själv
funnits jämt. Juinelle slutade läsa
när hon märkte
i otakt med dykarklockan
hur marionettdockan skrev
suddade och
skrev, suddade
och ritade nya rader på andra dörrar.
Inte kunde Juinelle
eller ville inte
bestämma sitt hjärta för om
hennes tankar tyckte om
sagan mer
än någon av dem hon hade kvar
att upptäcka
eller repetera
- vilka avtryck som än skulle visa sig
från en annan droppe
till just denna droppen
rymma
upplevelsen i Juinelles dröm
närmare nu
här.
101
[Juin = juni på franska]
Genom de vuxna vågorna sögs Juinelle upp
helt vaken
men ännu kvar
i drömmen, styr hon dess fartyg
ingalunda våt på riktigt
blott sjöblöt inuti
i spricksäker dräkt
hissas Juinelle i marionettrådar... Molniga hårsvall
med saliv i
trasslar in
solens öga.
Magnetiskt märkliga var att det är
Juinelle själv som drar
upp sig
likt en gammal väckarklocka
med sjuan mittemot
den enda Hon [i ett Det]
rostigt ringandes
mellan mörkrosa små slidväggar
och stora sjön
injicerad genom
kapténens tentakler
där grottans spegelbilder mynnar ut
likt en kvinna
står nu Juinelle
i hotellets mittersta
korridor ännu en gång och stirrar trenne våningar ner
i sitt minne,
alla dess synliga kanter
av bortsprungna trapporna
en fyrkantig virvel
och vet att alltjämt trenne våningar finns reserverade för framtiden.
På en av de hundra dörrarna
har någon ristat
märken som Juinelle
tolkade sålunda: Det var en gång en saga
som låg i sin säng och
sussade. Sagan hade bott hela sitt
halva liv
inuti slottet.
Aldrig hade hon simmat
ut i staden
och ingen hade någonsin
varit hemma hos sagan. Undrade hon vem
som hittat på henne
om
det ens nu var
någon? Såvitt sagan
mindes hade hon
sagan själv
funnits jämt. Juinelle slutade läsa
när hon märkte
i otakt med dykarklockan
hur marionettdockan skrev
suddade och
skrev, suddade
och ritade nya rader på andra dörrar.
Inte kunde Juinelle
eller ville inte
bestämma sitt hjärta för om
hennes tankar tyckte om
sagan mer
än någon av dem hon hade kvar
att upptäcka
eller repetera
- vilka avtryck som än skulle visa sig
från en annan droppe
till just denna droppen
rymma
upplevelsen i Juinelles dröm
närmare nu
här.
101
15 juni 2010
FavoritFranska Filmer
101
Inser hur jag har lagt ner ännu mer tid och kärlek på fransk film än jag minns. Mina studier utspelade sig mest under 2003-05, men nu tycks det dags att vidga och fördjupa passionen ytterligare.
Här följer förteckning över filmer med konkret anknytning till Frankrike, de flesta av franska regissörer med franska skådespelare, som jag sett ganska så ingående och uppskattat skarpt.
Anger en från varje år (somliga justerade ett år hit eller dit för att listan skall gå ihop - filmers tillkomst sker ju ändå vanligtvis längre än under ett och samma år), så att det hela blir lite historiskt intressant också :-)
Under uppbyggnad - kommer kompletteras...
2010
???
????
???
2009
???
???
???
2008
Le Scaphandre et le Papillon
THE DIVING BELL AND THE BUTTERFLY
Julian Schnabel
2007
Deux Jours à Paris
2 DAYS IN PARIS
Julie Delpy
2006
La Science des Rêves
SCIENCE OF SLEEP
Michel Gondry
2005
Paris, Je t'Aime
PARIS, I LOVE YOU
many many directors with one segment each
2004
Twentynine Palms
TWENTYNINE PALMS
Bruno Dumont
2003
Les Triplettes de Belleville
THE TRIPLETS OF BELLEVILLE
Sylvain Chomet
2002
8 Femmes
8 WOMEN
Francois Ozon
2001
Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain
AMÉLIE FROM MONTMARTRE
Jean-Pierre Jeunet
2000
Le Gôut des Autres
THE TASTE OF OTHERS
Agnes Jaoui
1999
La Fille Sur la Pont
GIRL ON THE BRIDGE
Patrice Leconte
1998
Conte d'Automne
AUTUMN TALE
Eric Rohmer
1997
THE FIFTH ELEMENT
Luc Besson
1996
Conte d'Ete
A SUMMER'S TALE
Eric Rohmer
1995
La Cité des Enfants Perdus
THE CITY OF LOST CHILDREN
Jean-Pierre Jeunet
1994
La Reine Margot
QUEEN MARGOT
Patrice Chéreau
1993
Trois Cloeurs : Bleau
THREE COLORS : BLUE
Krzystof Kieslowski (also Poland)
1992
Conte d'Hiver
A TALE OF WINTER
Eric Rohmer
1991
Le Double Vie de Véronique
DOUBLE LIFE OF VERONIQUE
Krzystof Kieslowski (also Poland)
1990
La Belle Noiseuse
[not seen yet, but soon]
Jacques Rivette
1989
THE UNBEARABLE LIGHTNESS OF BEING
Philip Kaufman
(american with french motives, interpretation of Milan Kundera)
1988
La Table Tournante
THE ROUND TABLE
Paul Grimault et Jacques Demy
(=all Paul's animated short films)
1987
CHÂTEAUVALLON
(TV-serie som hette Makt och Rikedom på svenska.
Sändes snarast -85 i Frankrike)
Paul Planchon
1986
Le Rayon Vert
THE GREEN RAY
Eric Rohmer
1985
SUBWAY
Luc Besson
1984
Sans Soleil (partly japanese)
WITHOUT SUN
Chris Marker
1983
Pauline á la Plage
PAULINE ON THE BEACH
Eric Rohmer
1982
Il Était une Fois... l'Espace
ONCE UPON A TIME WAS THE SPACE
Albert Barillé
[animated tv-series]
1981
POSSESSION
Andrzej Zulawski
1980
LA BOUM
[not seen yet, but READY FOR LOVE]
Claude Pinoteau
1979
Le Roi et l'Oiseau
THE KING AND THE MOCKINGBIRD
Paul Grimault
1978
PRETTY BABY
Louis Malle (more american here)
1977
Je T'Aime Moi Non Plus
I LOVE YOU, I DON'T
Serge Gainsbourg
1976
Le Locateur
THE TENANT
Roman Polanski
1975
l'Argent de Poche
POCKET MONEY
Francois Truffaut
1974
THE LITTLE PRINCE
Stanley Donen
built on the story by Antoine de Saint-Exupéry
1973
Ultimo Tango a Parigi
LAST TANGO IN PARIS
Bernardo Bertolucci
1972
l'Amour l'Après-midi
LOVE IN THE AFTERNOON
Eric Rohmer
1971
Le Souffle au Coeur
MURMUR OF THE HEART
Louis Malle
1970
Le Genou de Claire
CLAIR'S KNEE
Eric Rohmer
1969
La Siréne du Mississippi
MISSISSIPPI MERMAID
Francois Truffaut
1968
Play Time (Monsieur Hulot á Paris moderne)
PLAYTIME
Jacques Tati
1967
Au Hasard Balthazar
MY FRIEND BALTHAZAR
Robert Bresson
1966
Fahrenheit 451
FAHRENHEIT 451
Francois Truffaut
1965
ALPHAVILLE, une Étrange Aventure de Lemmy Caution
DICK TRACY ON MARS
Jean-Luc Godard
1964
Les Parapluies de Cherbourg
THE UMBRELLAS OF CHERBOURG
Jacques Demy
1963
Le Mépris
CONTEMPT
Jean-Luc Godard
1962
Jules et Jim
JULES AND JIM
Francois Truffaut
1961
l'Année Derniére á Marienbad
LAST YEAR IN MARIENBAD
Alain Resnais
1960
ZAZIE
Louis Malle
1959
Le Déjeuner sur l'Herbe
LUNCH ON THE GRASS
Jean Renoir
1958
Drôle de Frimousse
FUNNY FACE [Kär i Paris]
Stanley Donen
1957
Le Ballon Rouge
THE RED BALLOON
Albert Lamorisse
1956
Toute le Mémoire du Monde
ALL THE WORLD'S MEMORY
Alain Resnais
(short document about Biblioteque Nationale)
1955
Et Dieu Créa la Femme
AND GOD CREATED WOMAN
Roger Vadim
1954
Les Diaboliques
DIABOLIQUE
Henri-Georges Clouzot
1953
Madame de...
THE EARRINGS OF MADAME DE...
Max Ophüls
1952
La Bergèr et le Ramoneur
THE SHEPHERDESS AND THE CHIMNEY SWEEP
Paul Grimault
Byggs vidare senare...
1947
l'Ecole des Facteurs
SCHOOL FOR POSTMEN
Jacques Tati
1946
LE PETIT SOLDAT
Paul Grimault
1945
Les Enfants du Paradis
CHILDREN OF PARADISE
Marcel Carné
1939
La Règle du Jeu
THE RULES OF THE GAME
Jean Renoir
1934
L'ATALANTE
Jean Vigo
1930
l'Age d'OR
GOLDEN AGE
Luis Bunuel and Salvador Dalí
(strangely enough not a spanish film)
En offentlig, blädderbar sammanställning över de mest betydande franska:
http://en.wikipedia.org/wiki/French_films_of_1961
101
Inser hur jag har lagt ner ännu mer tid och kärlek på fransk film än jag minns. Mina studier utspelade sig mest under 2003-05, men nu tycks det dags att vidga och fördjupa passionen ytterligare.
Här följer förteckning över filmer med konkret anknytning till Frankrike, de flesta av franska regissörer med franska skådespelare, som jag sett ganska så ingående och uppskattat skarpt.
Anger en från varje år (somliga justerade ett år hit eller dit för att listan skall gå ihop - filmers tillkomst sker ju ändå vanligtvis längre än under ett och samma år), så att det hela blir lite historiskt intressant också :-)
Under uppbyggnad - kommer kompletteras...
2010
???
????
???
2009
???
???
???
2008
Le Scaphandre et le Papillon
THE DIVING BELL AND THE BUTTERFLY
Julian Schnabel
2007
Deux Jours à Paris
2 DAYS IN PARIS
Julie Delpy
2006
La Science des Rêves
SCIENCE OF SLEEP
Michel Gondry
2005
Paris, Je t'Aime
PARIS, I LOVE YOU
many many directors with one segment each
2004
Twentynine Palms
TWENTYNINE PALMS
Bruno Dumont
2003
Les Triplettes de Belleville
THE TRIPLETS OF BELLEVILLE
Sylvain Chomet
2002
8 Femmes
8 WOMEN
Francois Ozon
2001
Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain
AMÉLIE FROM MONTMARTRE
Jean-Pierre Jeunet
2000
Le Gôut des Autres
THE TASTE OF OTHERS
Agnes Jaoui
1999
La Fille Sur la Pont
GIRL ON THE BRIDGE
Patrice Leconte
1998
Conte d'Automne
AUTUMN TALE
Eric Rohmer
1997
THE FIFTH ELEMENT
Luc Besson
1996
Conte d'Ete
A SUMMER'S TALE
Eric Rohmer
1995
La Cité des Enfants Perdus
THE CITY OF LOST CHILDREN
Jean-Pierre Jeunet
1994
La Reine Margot
QUEEN MARGOT
Patrice Chéreau
1993
Trois Cloeurs : Bleau
THREE COLORS : BLUE
Krzystof Kieslowski (also Poland)
1992
Conte d'Hiver
A TALE OF WINTER
Eric Rohmer
1991
Le Double Vie de Véronique
DOUBLE LIFE OF VERONIQUE
Krzystof Kieslowski (also Poland)
1990
La Belle Noiseuse
[not seen yet, but soon]
Jacques Rivette
1989
THE UNBEARABLE LIGHTNESS OF BEING
Philip Kaufman
(american with french motives, interpretation of Milan Kundera)
1988
La Table Tournante
THE ROUND TABLE
Paul Grimault et Jacques Demy
(=all Paul's animated short films)
1987
CHÂTEAUVALLON
(TV-serie som hette Makt och Rikedom på svenska.
Sändes snarast -85 i Frankrike)
Paul Planchon
1986
Le Rayon Vert
THE GREEN RAY
Eric Rohmer
1985
SUBWAY
Luc Besson
1984
Sans Soleil (partly japanese)
WITHOUT SUN
Chris Marker
1983
Pauline á la Plage
PAULINE ON THE BEACH
Eric Rohmer
1982
Il Était une Fois... l'Espace
ONCE UPON A TIME WAS THE SPACE
Albert Barillé
[animated tv-series]
1981
POSSESSION
Andrzej Zulawski
1980
LA BOUM
[not seen yet, but READY FOR LOVE]
Claude Pinoteau
1979
Le Roi et l'Oiseau
THE KING AND THE MOCKINGBIRD
Paul Grimault
1978
PRETTY BABY
Louis Malle (more american here)
1977
Je T'Aime Moi Non Plus
I LOVE YOU, I DON'T
Serge Gainsbourg
1976
Le Locateur
THE TENANT
Roman Polanski
1975
l'Argent de Poche
POCKET MONEY
Francois Truffaut
1974
THE LITTLE PRINCE
Stanley Donen
built on the story by Antoine de Saint-Exupéry
1973
Ultimo Tango a Parigi
LAST TANGO IN PARIS
Bernardo Bertolucci
1972
l'Amour l'Après-midi
LOVE IN THE AFTERNOON
Eric Rohmer
1971
Le Souffle au Coeur
MURMUR OF THE HEART
Louis Malle
1970
Le Genou de Claire
CLAIR'S KNEE
Eric Rohmer
1969
La Siréne du Mississippi
MISSISSIPPI MERMAID
Francois Truffaut
1968
Play Time (Monsieur Hulot á Paris moderne)
PLAYTIME
Jacques Tati
1967
Au Hasard Balthazar
MY FRIEND BALTHAZAR
Robert Bresson
1966
Fahrenheit 451
FAHRENHEIT 451
Francois Truffaut
1965
ALPHAVILLE, une Étrange Aventure de Lemmy Caution
DICK TRACY ON MARS
Jean-Luc Godard
1964
Les Parapluies de Cherbourg
THE UMBRELLAS OF CHERBOURG
Jacques Demy
1963
Le Mépris
CONTEMPT
Jean-Luc Godard
1962
Jules et Jim
JULES AND JIM
Francois Truffaut
1961
l'Année Derniére á Marienbad
LAST YEAR IN MARIENBAD
Alain Resnais
1960
ZAZIE
Louis Malle
1959
Le Déjeuner sur l'Herbe
LUNCH ON THE GRASS
Jean Renoir
1958
Drôle de Frimousse
FUNNY FACE [Kär i Paris]
Stanley Donen
1957
Le Ballon Rouge
THE RED BALLOON
Albert Lamorisse
1956
Toute le Mémoire du Monde
ALL THE WORLD'S MEMORY
Alain Resnais
(short document about Biblioteque Nationale)
1955
Et Dieu Créa la Femme
AND GOD CREATED WOMAN
Roger Vadim
1954
Les Diaboliques
DIABOLIQUE
Henri-Georges Clouzot
1953
Madame de...
THE EARRINGS OF MADAME DE...
Max Ophüls
1952
La Bergèr et le Ramoneur
THE SHEPHERDESS AND THE CHIMNEY SWEEP
Paul Grimault
Byggs vidare senare...
1947
l'Ecole des Facteurs
SCHOOL FOR POSTMEN
Jacques Tati
1946
LE PETIT SOLDAT
Paul Grimault
1945
Les Enfants du Paradis
CHILDREN OF PARADISE
Marcel Carné
1939
La Règle du Jeu
THE RULES OF THE GAME
Jean Renoir
1934
L'ATALANTE
Jean Vigo
1930
l'Age d'OR
GOLDEN AGE
Luis Bunuel and Salvador Dalí
(strangely enough not a spanish film)
En offentlig, blädderbar sammanställning över de mest betydande franska:
http://en.wikipedia.org/wiki/French_films_of_1961
101
13 juni 2010
Ut på Havet med GULA STADEN (eller Guldiga Stadens Rosa Gåtfullhet)
där ingen lyckats stänga av Solens strålar...?
Repetition återfinns i föregående inlägg
8:e episoden
ELDORADO hette staden som fartyget kom fram till. Inga var mer förundrade än vi. Precis som i den medeltida medelhavsstaden vi lämnat gick allting i gult här nere. Vi hade trott att man reste mot en rosa horisont. Det var ju därför som vi agerade fripassagerare, för att få se och känna rosa hud. Nu lös solen återigen lika outhärdligt gult som någonsin. Endast skeppet hade inneburit lite skugga. Inte blott de manliga matroserna utan även de kvinnliga sirénerna gömde sig i dykardräkterna, för att skydda sina personliga skatter. Härute kunde solen få all illa dold rosa hud att rinna. Och när den sedan stelnade på nytt skulle den likna de skulpturer vi såg omkring oss nu.
Kapténen kallade det hela för guld. Allt det gula var av en mörkare, djupare karaktär här. Den kändes påtagligt stabil men ändå outgrundligt gåtfull. Dess material tycktes genomskinligt, fastän det inte släppte igenom en enda stråle ljus. Vid det här laget förmodade vi att gul och guld hade med Gud att göra. Besättningen betedde sig som om guldet var gudomligt. Skulpturerna var respektingivande men ohyggligt åtråvärda.
Likt förbannat fick vi reda på att det riktiga Eldorado låg längre inåt landet, en avsevärd bit. Där skulle det finnas långt mycket mer guld. Efter ett par soligt sömnlösa nätter, övervakade av guldleoparder och guldskorpioner, hade kapténen basunerat ut vad han skådat i sina uppdaterade kartor. Det hade ingalunda funnits utritat från början. Den äkta staden måste man kämpa för sitt liv igenom regnskog för att nå. I denna del av världen var regnskogen rosa, så inte heller det invaggade oss i välbehövligt lugn. Endast somliga marsipanluktande insekter glimtade till i ljusgrönt.
Giallo o Giulietta lät sig upphetsas av minsta lilla lian eller blad som vändes. Vi önskade dyrt och heligt att de italienska ungarna aldrig hade smugit sig ombord. Nu var de tillråge på allt som värsta akrobater efter överfartens oändliga stillasittande. Deras apkonster precis överallt ökade också risken för att vår närvaro skulle bli upptäckt av dem. Själva hade ju Giallo o Giulietta redan avslöjat sig, oskenheliga och gula som de var. Halva expeditionen hade tagit dem till sina kluckande magar, medan betydligt allvarligare utredningar väntade oss ifall vi blev avslöjade. Och här i rosa regnskogen syntes vars och ens brandgula dykardräkt lättare. Naturligtvis hade vi kravlat oss in i varsin brandgul dykardräkt vi med, men bara som maskering, för vi hade ingen rosa hud att skydda.
Faktum var att vi hade ingen hud överhuvudtaget. Detta var ytterligare ett fenoménen som vi ville ändra på, utöver vårt officiella uppdrag att matta det gulas inflytande. Ja, egentligen var nog vårt starkaste motiv att få delaktighet i huden, i synnerhet de erotiska essenserna som bodde i dess inre yta. Vi hade varken yttre eller inre, varken yta eller inuti. Vårt fält var ett och samma från alla håll. Inte nog med att det borde framstå som djupt förvirrande för dem som upptäckte oss. Fick vi bara lite yta så skulle det bli mer spännande för oss själva vad som rörde sig där innanför. Som det nu var, eller åtminstone i århundraden hade varit, så visste vi redan allt om oss. Och solens ständiga sken gjorde det knappast lättare att blunda, att tillfälligt glömma. Ända tills vi lyckades komma över några stycken av det där rosa...
sjunde episoden
Vi hade lämnat det mittersta havet, solens kärna. Fartyget var på väg mot ännu gulare storstadsdjungler, kanske rentav helt genomskinliga. Huruvida vi skulle komma fram till Tokyo eller Los Angeles, Santiago eller Djakarta visste vi ingenting om. Vi hade nog svårt att hitta här ombord, skilja däcken åt. På monitorerna rullade en gammal svensk film, Skepp till India land. Våra kapténer besatt ingalunda samma hånleende härsklystenhet som ynglingens fader där. Några av kapténerna var snarast styrmän, hade vi börjat fatta. Liksom i Moby Dick var deras aggressivitet av det vana, lugna slaget. De sökte inte längre strid för äventyrslustens skull, ej heller för hopplöshetens skull. Ty de var fullt koncentrerade på att överleva, att försvara det som de älskade. Och de visste att de så gott som aldrig behövde ta sats - de förmådde slunga sina harpuner likafullt.
Efter många svårberäkneliga timmars färd kände vi lukter av marsipan blandade med passionsfrukt. Mod att spana in allt hemligare hytter fick vi, klättra längs allt brantare lejdare. Vi hade klätt på oss några gula glasögon, fast med bara ett enda öga på. Sådana hade vi sett besättningen begagna, så nu smälte vi möjligen in. Det besynnerliga var hur man såg rosa igenom glasögat, så det måste återigen röra sig om maskering. Inför vem? Solens blick? Såväl ner i skrovets avgrunder som närmare upp mot det stora, soliga däcket tordes vi tassa. Vid det här laget skulle de knappast kasta av oss, på sin höjd tvinga oss att skala solstrålar, bli skeppsgossar eller skeppstöser. Giallo o Giulietta, ungarna som aldrig ingått i våran vuxna grupp men likt förbannat smugit ombord, de hade redan blivit upptäckta. Nu satt de med varsin astrolab i knät och ville inte alls få rätsida på stjärnhimlens magnetiska lagar. Och hur skulle de - när solen iakttog natten lång?! De ville hellre ha praliner med marsipan i. Så deras apkonster ledde oss så småningom på rätt spår, rakt in bland sällsamma likörer, lika starka som söta på en gång.
I en av hytterna hittade vi en postmodern men ändå mycket fetlagd skrift av en fransk filosof : La Mémoire, L'historie, L'oubli. På baksidan stod det att Ricoeur var oroad över å ena sidan för mycket minne samt för mycket glömska å andra sidan. Förmodligen menade han alla ceremonier, foton och dokument, respektive ren omedvetenhet. Vi skummade tankarnas avtryck mitt i några kapitel här och var. Det var intressantare än vi befarade. Hur var det möjligt att verkliga iakttagelser kunde rymmas i detta språk - att de överhuvudtaget lät sig förekomma i annan form?!? Det var just vad Ricoeur också frågade sig, och han hänvisade till begrepp som "representation". Men ordet var ju redan det en representation. "Avtryck" tyckte vi verkade mest konkret, för det lämnade så kallade "spår". Där fanns både den som lämnade ifrån sig spåret och själva dess avtryck kvar. Åtminstone så länge man påminns om att det skedde...
Nå, det gällde att påminna sig i rätt dos. Styrmännen hade erfarenhet och härdade ut. Deras svårmod bestod varken i fruktan för odjur eller solens allseende rakblad. Emellertid kämpade de dygn in, och dygn ut, med en mer spöklik bitterhet. De sökte dränka sina inre demoner, stilla de mentala stormarna. Månen seglade sin bana mellan Skorpionen och Skytten i intensiv saknad efter återuppståndelse. Neptunus stod bi. Vi hängde inte med på varför besättningen nödvändigtvis skulle ut på haven, när de liksom oss mådde bättre iland. Ensamhetens frihet blev bojor om fötterna, som lätt kunde ha lossats av uppmärksamma fingrar i den sociala myllan. Med lite rosa hud, mellan sex ögon, skulle det inte ha spelat någon roll ifall solen lös på låtsas. Då kände man sig redan som ett med avtrycket. Där behövde man inte ha reda på minnenas källa.
101
Repetition återfinns i föregående inlägg
8:e episoden
ELDORADO hette staden som fartyget kom fram till. Inga var mer förundrade än vi. Precis som i den medeltida medelhavsstaden vi lämnat gick allting i gult här nere. Vi hade trott att man reste mot en rosa horisont. Det var ju därför som vi agerade fripassagerare, för att få se och känna rosa hud. Nu lös solen återigen lika outhärdligt gult som någonsin. Endast skeppet hade inneburit lite skugga. Inte blott de manliga matroserna utan även de kvinnliga sirénerna gömde sig i dykardräkterna, för att skydda sina personliga skatter. Härute kunde solen få all illa dold rosa hud att rinna. Och när den sedan stelnade på nytt skulle den likna de skulpturer vi såg omkring oss nu.
Kapténen kallade det hela för guld. Allt det gula var av en mörkare, djupare karaktär här. Den kändes påtagligt stabil men ändå outgrundligt gåtfull. Dess material tycktes genomskinligt, fastän det inte släppte igenom en enda stråle ljus. Vid det här laget förmodade vi att gul och guld hade med Gud att göra. Besättningen betedde sig som om guldet var gudomligt. Skulpturerna var respektingivande men ohyggligt åtråvärda.
Likt förbannat fick vi reda på att det riktiga Eldorado låg längre inåt landet, en avsevärd bit. Där skulle det finnas långt mycket mer guld. Efter ett par soligt sömnlösa nätter, övervakade av guldleoparder och guldskorpioner, hade kapténen basunerat ut vad han skådat i sina uppdaterade kartor. Det hade ingalunda funnits utritat från början. Den äkta staden måste man kämpa för sitt liv igenom regnskog för att nå. I denna del av världen var regnskogen rosa, så inte heller det invaggade oss i välbehövligt lugn. Endast somliga marsipanluktande insekter glimtade till i ljusgrönt.
Giallo o Giulietta lät sig upphetsas av minsta lilla lian eller blad som vändes. Vi önskade dyrt och heligt att de italienska ungarna aldrig hade smugit sig ombord. Nu var de tillråge på allt som värsta akrobater efter överfartens oändliga stillasittande. Deras apkonster precis överallt ökade också risken för att vår närvaro skulle bli upptäckt av dem. Själva hade ju Giallo o Giulietta redan avslöjat sig, oskenheliga och gula som de var. Halva expeditionen hade tagit dem till sina kluckande magar, medan betydligt allvarligare utredningar väntade oss ifall vi blev avslöjade. Och här i rosa regnskogen syntes vars och ens brandgula dykardräkt lättare. Naturligtvis hade vi kravlat oss in i varsin brandgul dykardräkt vi med, men bara som maskering, för vi hade ingen rosa hud att skydda.
Faktum var att vi hade ingen hud överhuvudtaget. Detta var ytterligare ett fenoménen som vi ville ändra på, utöver vårt officiella uppdrag att matta det gulas inflytande. Ja, egentligen var nog vårt starkaste motiv att få delaktighet i huden, i synnerhet de erotiska essenserna som bodde i dess inre yta. Vi hade varken yttre eller inre, varken yta eller inuti. Vårt fält var ett och samma från alla håll. Inte nog med att det borde framstå som djupt förvirrande för dem som upptäckte oss. Fick vi bara lite yta så skulle det bli mer spännande för oss själva vad som rörde sig där innanför. Som det nu var, eller åtminstone i århundraden hade varit, så visste vi redan allt om oss. Och solens ständiga sken gjorde det knappast lättare att blunda, att tillfälligt glömma. Ända tills vi lyckades komma över några stycken av det där rosa...
sjunde episoden
Vi hade lämnat det mittersta havet, solens kärna. Fartyget var på väg mot ännu gulare storstadsdjungler, kanske rentav helt genomskinliga. Huruvida vi skulle komma fram till Tokyo eller Los Angeles, Santiago eller Djakarta visste vi ingenting om. Vi hade nog svårt att hitta här ombord, skilja däcken åt. På monitorerna rullade en gammal svensk film, Skepp till India land. Våra kapténer besatt ingalunda samma hånleende härsklystenhet som ynglingens fader där. Några av kapténerna var snarast styrmän, hade vi börjat fatta. Liksom i Moby Dick var deras aggressivitet av det vana, lugna slaget. De sökte inte längre strid för äventyrslustens skull, ej heller för hopplöshetens skull. Ty de var fullt koncentrerade på att överleva, att försvara det som de älskade. Och de visste att de så gott som aldrig behövde ta sats - de förmådde slunga sina harpuner likafullt.
Efter många svårberäkneliga timmars färd kände vi lukter av marsipan blandade med passionsfrukt. Mod att spana in allt hemligare hytter fick vi, klättra längs allt brantare lejdare. Vi hade klätt på oss några gula glasögon, fast med bara ett enda öga på. Sådana hade vi sett besättningen begagna, så nu smälte vi möjligen in. Det besynnerliga var hur man såg rosa igenom glasögat, så det måste återigen röra sig om maskering. Inför vem? Solens blick? Såväl ner i skrovets avgrunder som närmare upp mot det stora, soliga däcket tordes vi tassa. Vid det här laget skulle de knappast kasta av oss, på sin höjd tvinga oss att skala solstrålar, bli skeppsgossar eller skeppstöser. Giallo o Giulietta, ungarna som aldrig ingått i våran vuxna grupp men likt förbannat smugit ombord, de hade redan blivit upptäckta. Nu satt de med varsin astrolab i knät och ville inte alls få rätsida på stjärnhimlens magnetiska lagar. Och hur skulle de - när solen iakttog natten lång?! De ville hellre ha praliner med marsipan i. Så deras apkonster ledde oss så småningom på rätt spår, rakt in bland sällsamma likörer, lika starka som söta på en gång.
I en av hytterna hittade vi en postmodern men ändå mycket fetlagd skrift av en fransk filosof : La Mémoire, L'historie, L'oubli. På baksidan stod det att Ricoeur var oroad över å ena sidan för mycket minne samt för mycket glömska å andra sidan. Förmodligen menade han alla ceremonier, foton och dokument, respektive ren omedvetenhet. Vi skummade tankarnas avtryck mitt i några kapitel här och var. Det var intressantare än vi befarade. Hur var det möjligt att verkliga iakttagelser kunde rymmas i detta språk - att de överhuvudtaget lät sig förekomma i annan form?!? Det var just vad Ricoeur också frågade sig, och han hänvisade till begrepp som "representation". Men ordet var ju redan det en representation. "Avtryck" tyckte vi verkade mest konkret, för det lämnade så kallade "spår". Där fanns både den som lämnade ifrån sig spåret och själva dess avtryck kvar. Åtminstone så länge man påminns om att det skedde...
Nå, det gällde att påminna sig i rätt dos. Styrmännen hade erfarenhet och härdade ut. Deras svårmod bestod varken i fruktan för odjur eller solens allseende rakblad. Emellertid kämpade de dygn in, och dygn ut, med en mer spöklik bitterhet. De sökte dränka sina inre demoner, stilla de mentala stormarna. Månen seglade sin bana mellan Skorpionen och Skytten i intensiv saknad efter återuppståndelse. Neptunus stod bi. Vi hängde inte med på varför besättningen nödvändigtvis skulle ut på haven, när de liksom oss mådde bättre iland. Ensamhetens frihet blev bojor om fötterna, som lätt kunde ha lossats av uppmärksamma fingrar i den sociala myllan. Med lite rosa hud, mellan sex ögon, skulle det inte ha spelat någon roll ifall solen lös på låtsas. Då kände man sig redan som ett med avtrycket. Där behövde man inte ha reda på minnenas källa.
101
10 juni 2010
inblick i 100 FÖRRÅD (vad vi inte vill minnas
eller trots allt vill minnas)
När jag skulle ställa in kärran imorse o såg små högar med andras grejer stå utanför förråden, kom jag på min gamla idé om att beskriva 100 rum (fast nu blir det förråd) som någon (vi) blickar in i, och som kommer att utgöra ett helt dockskåp.
ett foto i varje (FÖRRÅD # 01)
i första förrådet finns
ett par påsar med Sverige på
en insekt
spridda högar av fotoalbum med ett foto i varje
döda pelargonier
förbrukad låsolja
ett kriterium som någon aldrig uppfyllt
en halv jordglob
den gamla gunghästen
många tablettaskar med gummisnoddar i
står ett par solstrålar (FÖRRÅD # 02)
i andra förrådet står
ett kylskåp fyllt med oanvända flytvästar
en badmintonfjäder utan nät
ett par solstrålar
på tok för stora stövlar
tomma tidningar, tabeller
något som vi tror är en orgel
batterier som fortfarande skulle funka
[Varje förråd har tio rader, inklusive blanka]
tavla med tavelram i (FÖRRÅD # 12)
bärplockningshinkar fyllda med strumpbyxor
urklipp på okända scenarbetare instoppade i nyaste skivan av Ultravox
protokoll för pilkastning som aldrig blev avgjord
en tavelram med ingen tavla i
ty tavlan ligger utspridd runtomkring
ett skevt badmintonracket, ombyggt till banjo
någons ansikte i galen vinkel
träningsjacka från -81 med näsdukar kvar i varenda ficka
ihopträngda trappan (FÖRRÅD # 03)
en flera våningar rysligt lång trappa
upptar det trånga förrådet
med skruvar som sällskap
- vem har tryckt ner vartenda steg ända hit
till källarcellen
som vore trappan ihopfällbar
potentiell lejdare för ett helt spökskepp
där kapténen föll
mellan skummande tänder
fick aldrig sin val upphissad...?
gula ark från tak till golv (FÖRRÅD # 07)
ligger oceaner av gula papper från tak till
golv
har de släppts ner, singlat
ett
Avtryck+Avtryck per andetag, genom någons
springa
ingen anar från vilken djungel som arken seglat
trots att detaljerna dignar
Bygger sin stad
I fortsättningen vill jag ta reda på (betydligt mer konkret och betydligt mer abstrakt) vad ett förråd kan vara eller inte vara. Har knappt börjat ännu med att undersöka förrådens gränser, förena den superabstrakta symboliken med de superkonkreta föremålen. Och än mindre lyckats berätta något om innehavarna...
Skulle vilja komma åt sparandets psykologi långt mycket mer. Vi sparar nog ofta för att vi vill bli färdiga med allt - bara inte nu. Man älskar kanske som jag gör att återvända. Men inte för att man måste före tiden känns mogen, utan för att öppna en skåpsdörr och bli överraskad på nytt - att saker passar in. Eller tjusningen i att det inte alls passar in.
Vi vill nog egentligen aldrig glömma något helt o hållet, men inte heller bli alltför påminda. Därmed gömmer man materialet på mellanstationer som man slipper aktuellt ansvar för. Även i ens psyke funkar det möjligen liknande...?
På baksidan av franska filosofen Paul Ricoeurs skrift MINNE, HISTORIA, GLÖMSKA står det:
"Jag är alltjämt oroad över anblicken av alltför mycket minne på det ena hållet och alltför mycket glömska på det andra, för att inte tala om inflytandet från allmänna minneshögtider och missbruk av minne och av glömska. Idén om en det rättmätiga minnets politik är följaktligen ett av mina teman på samhällsområdet."
Har märkt att jag ägnar så gott som all vaken tid åt minnes-hantering av olika slag = en tämligen liten del åt helt nya intryck, jämfört med under barndomen...
Fast jag trivs samtidigt med erinrandet, redigerandet och omstuvandet. Vill inte ha för mycket nytt - möjligen för att jag redan på förhand vet att det blir ännu mer minnen att ta hand om...
101
När jag skulle ställa in kärran imorse o såg små högar med andras grejer stå utanför förråden, kom jag på min gamla idé om att beskriva 100 rum (fast nu blir det förråd) som någon (vi) blickar in i, och som kommer att utgöra ett helt dockskåp.
ett foto i varje (FÖRRÅD # 01)
i första förrådet finns
ett par påsar med Sverige på
en insekt
spridda högar av fotoalbum med ett foto i varje
döda pelargonier
förbrukad låsolja
ett kriterium som någon aldrig uppfyllt
en halv jordglob
den gamla gunghästen
många tablettaskar med gummisnoddar i
står ett par solstrålar (FÖRRÅD # 02)
i andra förrådet står
ett kylskåp fyllt med oanvända flytvästar
en badmintonfjäder utan nät
ett par solstrålar
på tok för stora stövlar
tomma tidningar, tabeller
något som vi tror är en orgel
batterier som fortfarande skulle funka
[Varje förråd har tio rader, inklusive blanka]
tavla med tavelram i (FÖRRÅD # 12)
bärplockningshinkar fyllda med strumpbyxor
urklipp på okända scenarbetare instoppade i nyaste skivan av Ultravox
protokoll för pilkastning som aldrig blev avgjord
en tavelram med ingen tavla i
ty tavlan ligger utspridd runtomkring
ett skevt badmintonracket, ombyggt till banjo
någons ansikte i galen vinkel
träningsjacka från -81 med näsdukar kvar i varenda ficka
ihopträngda trappan (FÖRRÅD # 03)
en flera våningar rysligt lång trappa
upptar det trånga förrådet
med skruvar som sällskap
- vem har tryckt ner vartenda steg ända hit
till källarcellen
som vore trappan ihopfällbar
potentiell lejdare för ett helt spökskepp
där kapténen föll
mellan skummande tänder
fick aldrig sin val upphissad...?
gula ark från tak till golv (FÖRRÅD # 07)
ligger oceaner av gula papper från tak till
golv
har de släppts ner, singlat
ett
Avtryck+Avtryck per andetag, genom någons
springa
ingen anar från vilken djungel som arken seglat
trots att detaljerna dignar
Bygger sin stad
I fortsättningen vill jag ta reda på (betydligt mer konkret och betydligt mer abstrakt) vad ett förråd kan vara eller inte vara. Har knappt börjat ännu med att undersöka förrådens gränser, förena den superabstrakta symboliken med de superkonkreta föremålen. Och än mindre lyckats berätta något om innehavarna...
Skulle vilja komma åt sparandets psykologi långt mycket mer. Vi sparar nog ofta för att vi vill bli färdiga med allt - bara inte nu. Man älskar kanske som jag gör att återvända. Men inte för att man måste före tiden känns mogen, utan för att öppna en skåpsdörr och bli överraskad på nytt - att saker passar in. Eller tjusningen i att det inte alls passar in.
Vi vill nog egentligen aldrig glömma något helt o hållet, men inte heller bli alltför påminda. Därmed gömmer man materialet på mellanstationer som man slipper aktuellt ansvar för. Även i ens psyke funkar det möjligen liknande...?
På baksidan av franska filosofen Paul Ricoeurs skrift MINNE, HISTORIA, GLÖMSKA står det:
"Jag är alltjämt oroad över anblicken av alltför mycket minne på det ena hållet och alltför mycket glömska på det andra, för att inte tala om inflytandet från allmänna minneshögtider och missbruk av minne och av glömska. Idén om en det rättmätiga minnets politik är följaktligen ett av mina teman på samhällsområdet."
Har märkt att jag ägnar så gott som all vaken tid åt minnes-hantering av olika slag = en tämligen liten del åt helt nya intryck, jämfört med under barndomen...
Fast jag trivs samtidigt med erinrandet, redigerandet och omstuvandet. Vill inte ha för mycket nytt - möjligen för att jag redan på förhand vet att det blir ännu mer minnen att ta hand om...
101
8 juni 2010
6 juni 2010
Svenska FavoritFilmer (från 00- till 40-tal)
101
Här är de svenska långfilmer som jag älskat allra mest, och/eller sett flest gånger. Även korta tv-serier på max sex avsnitt får vara med. Det viktiga är att visa hur svensk film som helhet har influerat mitt liv. Knappast några originella erfarenheter, inser jag på denna front, medan jag annars sett fransk film som de flesta svenskar aldrig sett. Blir sugen att se mer svenskt sedan jag älskade nutida Ciao Bella! + I Taket Lyser Stjärnorna, och inser hur många ljuspunkter jag ändå missat senaste åren. I unga år (före dvd:ernas tid) såg jag nästan bara svenskt. Sedan ville jag hinna komplettera med hela världshistorien.
10 Svenska Filmer från 00-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
STORM
Regi: Björn Stein & Måns Mårlind (-05)
2
SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG
Regi: Daniel Fridell (-06)
3
FYRA NYANSER AV BRUNT
Regi: Tomas Alfredson (-04)
4
SPRICKORNA I MUREN
Regi: Jimmy Karlsson (-03)
bygger på Lars Gustafsson
5
CIAO BELLA!
Regi: Mani Masserat-Agah (-07)
manus av Jens Jonsson
6
HIP HIP HORA!
Regi: Teresa Fabik (-04)
7
I TAKET LYSER STJÄRNORNA
Regi: Lisa Siwe (-09)
bygger på Johanna Thydell
8
MED KAMERAN SOM TRÖST, del 2
Regi: Carl Johan DeGeer (-04)
9
DE OFRIVILLIGA
Regi: Ruben Östlund (-08)
10
LEVA LIVET
Regi: Mikael Håfström (-01)
bygger på Hans Gunnarsson
9 Svenska Filmer från 90-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
RAPPORT TILL HIMLEN (tv-serie)
Regi: Ulf Malmros (-94)
2
FUCKING ÅMÅL
Regi: Lukas Moodysson (-98)
3
AGNES CECILIA - EN SÄLLSAM HISTORIA
Regi: Anders Grönros (-91)
bygger på Maria Gripe
4
UNDER YTAN
Regi: Daniel Fridell (-97)
(manus med Jimmy Karlsson)
5
TALA! DET ÄR SÅ MÖRKT
Regi: Suzanne Osten (-93)
bygger på Niklas Rådström
6
LÖGN
Regi: Carl-Johan DeGeer (-96)
7
ÄNGLAGÅRD
Regi: Colin Nutley (-92)
8
KURT OLSSON - FILMEN OM MITT LIV SOM MEJ SJÄLV
Regi: Håkan Wennberg (-90)
bygger delvis på Lasse Brandeby
9
MONOPOL
Regi: Claes Eriksson (-96)
8 Svenska Filmer från 80-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
RONJA RÖVARDOTTER
Regi: Tage Danielsson (-84)
bygger på Astrid Lindgren
2
SÄLLSKAPSRESAN
Regi: Lasse Åberg (-80)
3
VARNING FÖR JÖNSSONLIGAN
Regi: Jonas Cornell (-81)
bygger på Bahs & Balling om Olsen-banden
4
FRÅN OCH MED HERR GUNNAR PAPPHAMMAR
Regi: Mats Ahren och Gösta Ekman (-80)
5
MACKEN (tv-serie)
Regi: Claes Eriksson (-86)
6
SKROT-NISSE OCH HANS VÄNNER (tv-serie /dockteater)
Regi: Lars-Åke Kylen (-85)
bygger på Jan Lööf
7
SPÅRVAGN TILL HAVET
Regi: Håkan Alexandersson (-87)
8
1939
Regi: Göran Carmback (-89)
bygger på Brasse Brännström
7 Svenska Filmer från 70-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
DET SISTA ÄVENTYRET
Regi: Janne Halldoff (-74)
bygger på Per Gunnar Evander
2
LÄRA FÖR LIVET (tv-serie)
Regi: Carin Mannheimer (-75)
3
EN KILLE OCH EN TJEJ
Regi: Lasse Hallström (-75)
(manus med Brasse Brännström)
4
ANITA - UR EN TONÅRSFLICKAS DAGBOK
Regi: Torgny Wickman (-74)
5
EN KÄRLEKSHISTORIA
Regi: Roy Andersson (-70)
6
ÄRLIGA BLÅ ÖGON (tv-serie)
Regi: Leif Krantz (-77)
7
EBON LUNDIN
Regi: Per Oscarsson (-73)
6 Svenska Filmer från 60-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
PERSONA
Regi: Ingmar Bergman (-66)
2
VAXDOCKAN
Regi: Arne Mattsson (-62)
bygger på Lars Forssell
3
NÅGON ATT ÄLSKA [The Seduction of Inga]
Regi: Joseph W Sarno (-69)
4
HUGO OCH JOSEFIN
Regi: Kjell Grede (-67)
bygger på Maria Gripe
5
TJORVEN OCH SKRÅLLAN
Regi: Olle Hellbom (-65)
bygger på Astrid Lindgren
6
SÅSOM I EN SPEGEL
Regi: Ingmar Bergman (-61)
5 Svenska Filmer från 50-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
ANSIKTET
Regi: Ingmar Bergman (-58)
2
FLICKA OCH HYACINTER
Regi: Hasse Ekman (-50)
3
HON DANSADE EN SOMMAR
Regi: Arne Mattsson (-51)
4
MÄSTERDETEKTIVEN (Blomkvist) LEVER FARLIGT
Regi: Olle Hellbom (-57)
bygger på Astrid Lindgren
5
LILLE FRIDOLF BLIR MORFAR
Regi: Per Gunvall (-57)
bygger på Rune Moberg
4 Svenska Filmer från 40-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
MAGISTRARNA PÅ SOMMARLOV
Regi: Shamyl Bauman (-41)
2
BRÖDER EMELLAN
Regi: Börje Larsson (-46)
3
BARNEN FRÅN FROSTMOFJÄLLET
Regi: Rolf Husberg (-45)
4
SKEPP TILL INDIA LAND
Regi: Ingmar Bergman (-47)
101
Här är de svenska långfilmer som jag älskat allra mest, och/eller sett flest gånger. Även korta tv-serier på max sex avsnitt får vara med. Det viktiga är att visa hur svensk film som helhet har influerat mitt liv. Knappast några originella erfarenheter, inser jag på denna front, medan jag annars sett fransk film som de flesta svenskar aldrig sett. Blir sugen att se mer svenskt sedan jag älskade nutida Ciao Bella! + I Taket Lyser Stjärnorna, och inser hur många ljuspunkter jag ändå missat senaste åren. I unga år (före dvd:ernas tid) såg jag nästan bara svenskt. Sedan ville jag hinna komplettera med hela världshistorien.
10 Svenska Filmer från 00-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
STORM
Regi: Björn Stein & Måns Mårlind (-05)
2
SÄG ATT DU ÄLSKAR MIG
Regi: Daniel Fridell (-06)
3
FYRA NYANSER AV BRUNT
Regi: Tomas Alfredson (-04)
4
SPRICKORNA I MUREN
Regi: Jimmy Karlsson (-03)
bygger på Lars Gustafsson
5
CIAO BELLA!
Regi: Mani Masserat-Agah (-07)
manus av Jens Jonsson
6
HIP HIP HORA!
Regi: Teresa Fabik (-04)
7
I TAKET LYSER STJÄRNORNA
Regi: Lisa Siwe (-09)
bygger på Johanna Thydell
8
MED KAMERAN SOM TRÖST, del 2
Regi: Carl Johan DeGeer (-04)
9
DE OFRIVILLIGA
Regi: Ruben Östlund (-08)
10
LEVA LIVET
Regi: Mikael Håfström (-01)
bygger på Hans Gunnarsson
9 Svenska Filmer från 90-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
RAPPORT TILL HIMLEN (tv-serie)
Regi: Ulf Malmros (-94)
2
FUCKING ÅMÅL
Regi: Lukas Moodysson (-98)
3
AGNES CECILIA - EN SÄLLSAM HISTORIA
Regi: Anders Grönros (-91)
bygger på Maria Gripe
4
UNDER YTAN
Regi: Daniel Fridell (-97)
(manus med Jimmy Karlsson)
5
TALA! DET ÄR SÅ MÖRKT
Regi: Suzanne Osten (-93)
bygger på Niklas Rådström
6
LÖGN
Regi: Carl-Johan DeGeer (-96)
7
ÄNGLAGÅRD
Regi: Colin Nutley (-92)
8
KURT OLSSON - FILMEN OM MITT LIV SOM MEJ SJÄLV
Regi: Håkan Wennberg (-90)
bygger delvis på Lasse Brandeby
9
MONOPOL
Regi: Claes Eriksson (-96)
8 Svenska Filmer från 80-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
RONJA RÖVARDOTTER
Regi: Tage Danielsson (-84)
bygger på Astrid Lindgren
2
SÄLLSKAPSRESAN
Regi: Lasse Åberg (-80)
3
VARNING FÖR JÖNSSONLIGAN
Regi: Jonas Cornell (-81)
bygger på Bahs & Balling om Olsen-banden
4
FRÅN OCH MED HERR GUNNAR PAPPHAMMAR
Regi: Mats Ahren och Gösta Ekman (-80)
5
MACKEN (tv-serie)
Regi: Claes Eriksson (-86)
6
SKROT-NISSE OCH HANS VÄNNER (tv-serie /dockteater)
Regi: Lars-Åke Kylen (-85)
bygger på Jan Lööf
7
SPÅRVAGN TILL HAVET
Regi: Håkan Alexandersson (-87)
8
1939
Regi: Göran Carmback (-89)
bygger på Brasse Brännström
7 Svenska Filmer från 70-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
DET SISTA ÄVENTYRET
Regi: Janne Halldoff (-74)
bygger på Per Gunnar Evander
2
LÄRA FÖR LIVET (tv-serie)
Regi: Carin Mannheimer (-75)
3
EN KILLE OCH EN TJEJ
Regi: Lasse Hallström (-75)
(manus med Brasse Brännström)
4
ANITA - UR EN TONÅRSFLICKAS DAGBOK
Regi: Torgny Wickman (-74)
5
EN KÄRLEKSHISTORIA
Regi: Roy Andersson (-70)
6
ÄRLIGA BLÅ ÖGON (tv-serie)
Regi: Leif Krantz (-77)
7
EBON LUNDIN
Regi: Per Oscarsson (-73)
6 Svenska Filmer från 60-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
PERSONA
Regi: Ingmar Bergman (-66)
2
VAXDOCKAN
Regi: Arne Mattsson (-62)
bygger på Lars Forssell
3
NÅGON ATT ÄLSKA [The Seduction of Inga]
Regi: Joseph W Sarno (-69)
4
HUGO OCH JOSEFIN
Regi: Kjell Grede (-67)
bygger på Maria Gripe
5
TJORVEN OCH SKRÅLLAN
Regi: Olle Hellbom (-65)
bygger på Astrid Lindgren
6
SÅSOM I EN SPEGEL
Regi: Ingmar Bergman (-61)
5 Svenska Filmer från 50-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
ANSIKTET
Regi: Ingmar Bergman (-58)
2
FLICKA OCH HYACINTER
Regi: Hasse Ekman (-50)
3
HON DANSADE EN SOMMAR
Regi: Arne Mattsson (-51)
4
MÄSTERDETEKTIVEN (Blomkvist) LEVER FARLIGT
Regi: Olle Hellbom (-57)
bygger på Astrid Lindgren
5
LILLE FRIDOLF BLIR MORFAR
Regi: Per Gunvall (-57)
bygger på Rune Moberg
4 Svenska Filmer från 40-talet
som jag inte skulle vilja ha osedda
1
MAGISTRARNA PÅ SOMMARLOV
Regi: Shamyl Bauman (-41)
2
BRÖDER EMELLAN
Regi: Börje Larsson (-46)
3
BARNEN FRÅN FROSTMOFJÄLLET
Regi: Rolf Husberg (-45)
4
SKEPP TILL INDIA LAND
Regi: Ingmar Bergman (-47)
101
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
