22 februari 2010

drömSonett no 1 + no 2

101

inspirerad av min skrivarvän nano's sonettdrömmar. En smärre omtolkning av en dröm jag hade för ett par veckor sedan... På granngården bodde klasskamrater som bägge tecknar/målar.


med Kompis Pjäser i Hennes Rum
(drömSonett no 1)



I rummet innanför sitt rum
befinner hon sig, tecknar klack
I hennes rum av höjdskräck stum
befinner jag mig, spelar schack

med hennes rymdfigurer som hot
Eller tillhör de min kompis i minne?
som bor i fönstret snett mittemot
Kanske leker nu hans blickar härinne?

Från gårdsplanen tretton trappspiraler upp
når inga spöken in i dataspelsduellen
Döljs hennes dörrar ut ur fängelsecellen
där bakom tapeten, klippt i kåt pinup

Undrar jag sakta vems drag nu det är
Tecknar han henne, men hon honom här









Förfrusna Scener ÅteruppSpringer
(drömSonett no 2)


En förfrusen flicka kommer farande i pulka
uppför backen i krampryck som om nånting är fel
Så jag stoppar ungen, befarar hon skall hulka
Likt förbannat hon flyger mot mamman, ej ens stel

Vår familj ritar upp planer på ett racerbilslopp
Vi är världens allra osannolikaste aktör
Längs modellen dyker verkligtvis en stulen jeep opp
följd av cyklande polis portugisiska parlör

Blott sin halva mustasch fick polisen avklippt
Mitt bland midsommarkullar går mitt irrande steg
Se, jag filmar var männ'ska som strax gör nåt tokigt,
jargonglerar med brudar glatt, till kärlek för feg

Och när samma blomma råkar korsa nästa väg och nästa
då jag låtsas ha gått galet, för att ingens avsikt fästa




från en senare förmiddagssömns undermedvetna gallerier... Uppåt åkte flickan faktiskt, utan att någon drog, liksom elektrifierad, fast snarast längs en gränd mellan skyltfönster. Polisen pratade knappast portugisiska - såvitt jag (inte) kan avgöra - lät bara bäst så :-) Snarast var han italienare, hoppade av cykeln och upp invid skurkarnas förarsäte. Medan cykeln ensam fortsatte åka bakom, som i den skojigaste stumfilm... Det var där nånstans han blev en halv mustasch fattigare.




101

Inga kommentarer: