daimonTROLL

313

Halvt påhittat
via Yamis journal (i yanuami tid,
strax sista månvarvet...)



Du insåg att du nästan ingenting vet om troll. Trots att du arbetar deltid som ett troll själv, så du fick gå till biblioteket i stan. Vi har sett dig lufsa omkring i stora slottsparkens djupare regioner. Du brukar vara på jakt, Yami, efter fruntimmer som nog skulle kunna känna för att åter klättra i träd. Då är du högtidsklädd i kavaj, kravatt och hatt. Ty trollen är egentligen finare än människorna, om än bekvämare med fula skrynklor, fläckvis frossandes i kåda och smuts. Du förvarar dina trollkostymer i en ihålig asp, där du skruvat upp guldkrokar och inrett med internet. Varje gryning när månen går ner, Yami, har vi skrivit en instruktion till dig på skärmen, i form av gåta eller trollformel. Fast ofta kränger du bara på dig något av skäggen som du känner för, och glömmer alldeles bort att det är troll på allvar som du skall vara.



Jo, det finns många djur man kan ta hand om, eller tro sig ta hand om. Du har nog alltid varit ditt eget husdjur, Yami. Som sagt håller du någon i en tråd i handen, nåja, vrider dig åtminstone om, i tid och otid, för att se om någon är med på noterna. Den osynliga varelse jag har med mig i släptåg är i själva verket du. Du är mitt spöke, från vilket liv det nu må vara. Och när jag blir medveten om det, så sänder vi dig olika meningar som vill tydliggöra bandet. Dock såfort jag tänker en impuls att dra med dig, Yami, så styrs även min kropp i den tänkta riktningen. Vi hoppas det inte blir för stor snedbelastning för min horisont, eller för din heller, att jag successivt förmår släppa efter och låta marionetten spela sin egen roll. Du har följt mitt liv med förundransvärt kreativ medgörlighet, Yami, men jag måste klippa av fler trådar tills vi hamnar på varsin rätta plats i historieböckerna.



313