Slutspel börjar visa sig (ur Yamis sista journal)

313


128 tRidisambRi

Jodå, Yami, nu sitter du här i samma loge för sista gången. Uppvisningen sker inom ett ögonblick, där allt skall rymmas. Om du får spela boken någon riktig gång, så blir det på ett annat golv.


129 tRidisambRi

Tack, Yami, det räcker så! Vi har sett att du kan spela bortkommen, fastän du ärligt strävar mot den komplexa sanningen. Din karaktär är inte riktigt tydlig - inte ännu... Vi svävar i konstant ovetskap om påtagliga grundkriterier - linjen har för många hål i sig. Visserligen är ditt mål att vidga mystiken, att täta sprickorna mellan världarna. Din fantasi låter gränserna glida på gränsen av allt. Men om du skall vara nyfiken just nu, så kan du inte samtidigt vara förbryllad. Och skall du visa ilska, så får du vänta en stund med nervositeten. Pusslet lägger vi ändå ihop efterhand. Vi vill se en helhjärtad insats i varje moment. Du behöver inte vara orolig för att sakna spännande dynamik. Men du måste klara av själva övergångarna avsevärt smidigare. Då blir det roliga roligt. Lyssna på rummet hela tiden! Det är inte bara din pjäs, även om du är bra på att använda många människor som inspiration. Fast var och en får inte bli fängslad i hela din problematik. Du måste kunna klättra in och ut ur skilda roller, och göra det lite snabbare. Glöm ditt minne då och då, och kom på det på nytt!! Även om det utifrån kommande kaoset bär din känsla emot och förolämpar din intelligens. Kontroll har du först när du lyckas ta kontroll - inte när du redan har den. I det långa loppet kommer du ändå hinna utnyttja dina förmågor och minnen mer än du anar, Yami...


130 tRidisambRi

Adjö, Yami, fint vi fick titta in!! Vad ska du skriva när du anar här och nu är sista gången...? Sidan är åter vit och vi ses kanske nästa år, i någon annans kapitel.








313