909
Egentligen skriven ett par dar senare i tiden, men då var det lång teaterkurs och jag hann aldrig öppna nåt utkast...
  en karaktär är
  på scenen möter
  en annan karaktär
  kommer inte alls överens
  spelar emellertid hjärtinnerligt, humoristiskt
  från varsin tydlig 
  planhalva 
  och kommunicerar därmed
  över hela scenen
  så att ingen känner sig utskrattad
  så kommer nästa par karaktärer
  den andra förlitar sig ej 
  på att den ene håller sig 
  på sin planhalva
  provocerande abstrakt som han kanske är 
  föreställer hon sig
  hur hans virvelvindar skall suga ut
  hennes självkontroll
  blir rädd
  och börjar ösa grus
  kastar trafikskyltar
  som han tycker hamnar
  på sig
  och fastän vi fortsätter
  har vi redan slutat spela då
  när ingenting längre skapas
  när vi har glömt bort publiken
 
jag måste kunna vara min karaktär utan att hindra
din karaktär från att vara den du är
förutom gräl
finns det alltid ett sätt till
som man inte tänkt på
du måste kunna vara din karaktär utan att bestämma
hur min karaktär icke får vara
bara för att du vill vara med på noterna
som om inte jag vill det också
som om inte du kan skapa delar av musiken för egen hand
  sedan kommer en av de första karaktärerna in
  nu är vi tre
  och börjar åter spela som om inget 
  avbrott hänt
  röda om kinderna
  för att visa för den tredje
  trygg i sin karaktär
  hur spännande vår konflikt är
  och hur gärna vi vill bli behandlade
  med ris och rosor
  kvittar vilket
  bara det fortsätter kännas intressant
 
  313
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar