28 juli 2009

TRappa Med Många Möjliga Slut (Poeter Agerar)

313

Avslöjar inte här vilka som valt fortsättning
och hur de valde är ingalunda omöjligt att lista ut.
Förundrar mig emellertid över att den interaktiva historien svävar vidare med någon scen per dygn. Processen skulle tagit mycket längre tid förr i tiden. Beror nog helt enkelt på att jag har fler läsare nu :-)




Steg 1


Mitt i trappan står du nu

med fängelsehålan bakom dig


och frihetens solsken framför,


bara så att du glömt vilket håll som återfinns uppe eller nere


för just härifrån syns hela trappan jämngrå


Under dig luktar det söta katter


Ovanför hörs trollsländor surra




Hur Gör Du Nu?

1. klättrar uppåt mot vingarna

2. står kvar och inväntar klarare inspiration

3. kliver neråt till kissarna

4. minns fängelsehålan

5. föreställer dig frihetssolen

6. försöker locka både kattor och sländor till där du står

7. öppnar dörren bredvid dig





Steg 2:

Mitt i trappan står du ännu

när sländorna trollat sig ända upp...?

och kattorna krupit till avgrundens slut...?

Dörren intill dig känns väldigt stängd

mens fönstret intill dig blott liknar en spegel

ty nyckeln till allt måste inifrån plockas

och ett tu tre blixtrar fram bilden av.......


Ja - av vad?

1. ett par vandringsskor (av glas)

2. en kattuggla (med glasögon)

3. ett troll (utan vingar)

4. en helt vanlig nyckel (rostig)

5. valfritt fenomen - kom på något! (bra)

6. ett samuraisvärd (med vingar)

7. en andedräkt (av kattskinn)



Steg 3


med kattklor som rispar mot glaset

i spegelbilden visar sig ugglan

är ju du när du var riktigt gammal

Genom dess glasögons bokomslag ser du hur trappan leder upp

och ner nu till samma ställe

där universum blir ett fönster mot skogsgläntan

dit du flyger genom spegeln ända ut



Hur Gör Du Nu?


1. singlar döende ner i gräset med glaskross i hela fjäderskruden

2. landar på en gren i skogsgläntan och låter ögonen vila i den gåtfulla tjärnen

3. tar ett varv runt tornet som inrymmer trappan, för att se hur i hela friden det är konstruerat



Flyg 4


Nu upptäcker du hur trappan är långt mer än en oändlig dikt. Den är en hel liten saga, ja, ett torn som omgärdar poesin. Tornet ser visserligen inte högt ut här utifrån, maximalt tretton meter, knappast högre än någon av granarna. Men med dina uggleögon förstår du att trapptornet måste ta hänsyn till miljön när man befinner sig utanför. Bara innanför fungerar oändligheten. Härute syns inga andra höga byggnader till, nej, inte tillstymmelse till stad. Ingalunda minsta stuga skymtar ens. Tornet är ett ensamt slott mitt i djupaste skog. Och här flyger du nu i dödlig tid. Du vill omedelbart ta dig en tur omkring. Bortifrån gläntan har redan en glimt av tjärnens gåtfulla öga nått dig. Själva tornet känns emellertid som den kropp du har fötts ur. Du skulle vilja krama dess rundning med dina vingar, låta dina klor sjunka in i murbruket. Men du får nöja dig med att sväva kring den krökta väggen. Den är inte heller lika lång som du skulle ha upplevt ifall du var kvar därinne. På tre vingslag befinner du dig på andra sidan tornet.


Något besynnerligt är det dock. Fönstergluggarna ser helt annorlunda ut här. På framsidan var de ovala som gamla fotoramar. Här på bortre sidan råder trekantiga fönstergluggar. Du har tydligen glömt att det finns sådana i världen, för din förundran får dig att sluta flyga. Du hinner falla flera våningar innan du kommer ihåg att flaxa. Luften luktar hallon och hemlighet. Du tyckte just du anade ett par harar bakom en gran. Du har ingen aning om det är gryning eller skymning. Inuti tornet är det ju jämt du som bestämmer när solen skall släckas och tändas. Här måste du förlita dig på att matrisen är välarrangerad. Och det förefaller den vara oxå, nästan följsammare än om du själv skulle skapat ordningen. Naturen tar fascinerande god hänsyn till din kropps sakta svepande nyfikenhet, bär upp dig både här och där - så länge som du minns att använda vingarna. Ondsint sorts trolltyg tycks minst tretton kilometer härifrån. Du får fin lust att fortsätta fara runt i denna djupa sommarskog. Ur tornet hörs varken några skrämmande eller lockande röster. Så du är i princip på väg bort ifrån trappans sagoboning, när du får syn på någonting i en av de trekantiga fönstergluggarna. Först fattar du inte ifall det rör sig om en figur eller ett föremål - bara anar att du måste reagera fort.

Hur Gör Du Nu?


1. sätter fart mot fönstret för att konfrontera saken eller varelsen, före du hinner bli rädd

2. följer efter de bägge hararna in bakom en av granarna

3. flyr bort mot tjärnens gåtfulla öga i skogsgläntan

4. flyger på nytt till framsidan tornet (där fönstren är lite mer normala)

5. smakar på hallonen

6. flaxar fram till någon av de övriga triangulära gluggarna, söker nästla dig in där

7. svävar högre - allra helst upp på tornets taktopp



Flyg 5


dyker du fram mot fönstergluggen

dyker figuren lika blixtrande fort mot dig

ser ut som en kattuggla, med ögonbrynen ända uppe på hjässan

mellan rädsla o förundran, rovdrift o visdom

mellan instinkt o intuition

så du märker vilken vaksam uggla du är

fixerad i spegelbildens glasruta

(enda gluggen med dylik i)

syns du dessutom har börjat utveckla en tredje vinge

samlar lugnad samman dina chakran och

svävar bort längs grantoppar, ner över tjärnen, dess outgrundliga blick

skymtar tornets skuggiga spegling däri

öppnar sig dörrar som du aldrig såg inifrån

till trappor som ringlar sig ner i djupet

eller upp till himlavalvet


Hur Gör Du Nu?


1. tar din tredje vinge och följer trapporna ner i tjärnen (=i bästa fall upp mot himlen)

2. tar din tredje vinge och följer trapporna upp mot himlen (=i värsta fall ner i tjärnen)

3. kretsar "tillbaks" in genom en tornglugg för att se ifall tjärnens karta stämmer med verkligheten inuti tornet just nu...

4. ger fanken i såväl torntrapp som mysticistiskt självbespeglande naturlyrik, flyger långt bort för att leta upp ett vanligt hyggligt hus att bosätta dig i

5. valfritt [motivera!]

6. utforskar hallonsnåren i syfte att hitta en partner att leka parningslekar med (fastän det är lite väl sent för säsongen)

7. plockar av dig uggleglasögonen och upptäcker (=minns) att du egentligen befinner dig på ett tivoli



Sväv 6


det hisnar isande i hela organismen

känns lika högt ner som djupt upp

när du ljudlöst borrar din mittersta, nyss utvuxna vinge

likt ett lasersvärd i skogstjärnens glasyta

sjunker din fjäderskrud död genom spegeln

slungas din andedräkt upp emot solen


du vaknar sjöblöt

gnuggar ugglan ur dina ögonvrår

slumrar om igen


nu har du blivit en trollslända

dansar över vattnet, vill inte bestämma dig

inte för att drömma, ännu mindre vakna - kan varken dyka eller stiga

klistrad vid ytspänningen

svävar du evinnerligt närmare gränsen

kysser tjärnens insektsfyllda poesi

medveten om att du drömmer


som om sömnen aldrig mer kommer sluta,

som om den här vilda vattenpussen inte har någon andra sida,

för du är redan vaken här i drömmen



Hur Gör Du Nu?

1. fortsätter vara medveten om att du drömmer (vart än scenerna för dig)

2. drömmer vidare att du är vaken (trots att du får se en naken konungadotter under ytan)

3. bestämmer dig för att vakna klart, byter nattlinnet mot klänning och kliver ut på balkongen




Rutsch 7


Nu kan du ju göra exakt vadsomhelst. Det här är likafullt bara en dröm. Du kan inte dö. Snarare - du kan återuppstå direkt i nästa scen. Upp till tornets topp vill du flyga. Utan att blinka är din trollsländekropp på väg upp längs bark och grenar, påminns om hur tornet är den enda högväxta varelsen i skogen som saknar sådant material. Emellertid känns flygturen trögare nu än du trott. Vingarna vill blott stundvis låta sig styras - särskilt inte medan du tänker att du skall styra. Och du upptäcker hur din kropp är besynnerligt mullig och muskulös för att vara en trollsländas. När allt kommer omkring är du en hare, kanske rentav en kanin. Men du svävar sålänge som du springer, snurrar och rör dig. Stannar du håller du på att vakna.

Nu har du plötsligt nått torntoppen. Dina hartassar försöker komma överens om hur du skall balansera på spiran. Skymningen faller allt mer över skogsgläntorna därnere. I kupolen får du syn på hundratals små hål. Det lyser liksom etn stjärnhimmel genom dem. Fast ljuset kommer ju nerifrån. Ett tu tre så har du borrat dig ner i ett av hålen! Nu får du uppenbarligen åka rutschbana! Du glider på rumpan längs spiraltrappor, åtskilliga varv. Här går allt i brunrosa och mörkgredelint. Den skenande farten gör så du slipper dunsa ner på vartenda trappsteg, bara studsar lätt titt som tätt, som på tecknad film. Med nöd och näppe lyckas du komma ihåg att du drömmer. Det går fortare än någonsin i livet och räckena är kusligt skrangliga. Men de är så många så du knappast trillar ut i rymden. Jo, mellan tornets väggvalv och trappspiralen är det hisnande tomt - som om man aldrig hann bygga färdigt interiören.

Hur Gör Du Nu?


1. Försöker bromsa - innan varenda våning redan är slut. Du vill ju gärna ta dig en närmare titt på någon väggmålning.

2. Åker på - skall bli skojigt att se vad du kommer krascha mot! Eller om torntrappan försvinner ner bland jordens rotsystem...

3. Rätar medvetet ut de murriga spiralerna till en rak, brant, vit trappa - så du kan bedöma hur lång bit du har kvar att uppleva.





313

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, formentlig sa det er