313
Härligt längesen senast, men har åter börjat försjunka i ett franskt bokverk. Nu rör det sig om "Förlorade illusioner" [Les illusions perdues, 1837-39, central roman i Den Mänskliga Komedin] av Honoré de Balzac. Känns till hälften som att vara hemma hos Marcel Proust på nytt. Här mina favorit-sentenser hittils:
"-Ack, ack, min gosse, landsorten är landsorten och Paris är Paris. Om det kommer en karl från L'Houmeau och ber dig trycka bröllopskort åt honom och du trycker dem utan en Amor med girlander, så tror han inte att han är gift, och han lämnar korten tillbaka till dig om han bara ser ett M på dem..."
"Även om Jérôme-Nicolas Séchard inte kunde läsa och skriva bättre 1802 än 1793 hade han dock kommit därhän att han nu hade medel att betala en faktor. Den forne tryckaren, som bekymrade sig så lite om sin framtid, hade blivit riktigt fruktansvärd för sina apor och björnar. Girigheten börjar där fattigdomen slutar... ...Han bevisade för sina obildade kunder att de stora bokstäverna var dyrare att flytta än de små; var det fråga om de små sade han att de var svårare att hantera."
"Vidare hade de båda på olika vägar kommit fram till poesin. Fastän bestämd för naturvetenskapernas mest sinnrika spekulationer ägnade sig Lucien med hänförelse åt litterära ambitioner medan David, som med sin inåtvända natur tycktes förutbestämd för poesin, var mera intresserad för de exakta vetenskaperna. Detta ombyte av roller alstrade liksom ett andligt broderskap."
313
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar