18 februari 2009

A.P.P.s apPaRat

909


Hört sju nu
alltså nästan allihopa
bland A.P.P.s album.

En närmare titt på vilka olika sångare som egentligen sjunger
på Alan Parsons' produktioner
får mig (delvis i efterhand) att inse
hur jag har en klar förkärlek för de stycken där Eric Woolfson sjunger,
med andra ord ger röst åt sin musik o lyrik
emedan Woolfson är kompositören. Parsons är producenten o projektledaren.

Chris Rainbow's o Colin Blunstone's röster går oxå
oftast gott o väl hem,
allt som låter Art Garfunkel:skt eller BeeGees:skt,
medan jag har i särklass svårare att gilla de "hårdare" hitlåtarna
som Lenny Zakatek's stämma gestaltar.
Inte för att jag inte skulle gilla totalt farlig musik oxå
utan för att dessa styckena till sin natur är Harmoni snarare än Energi.

I övrigt märker jag hur skrämmande Omedveten jag är
om rösternas skilda existenser, emedan jag
under många lyssningar fortfarande tog för givet
att det var Alan o Eric som stod för allt sjungandet (Alan sjunger nästan aldrig)
och aldrig reagerade på att det lät
som många fler än så.

Emellertid i efterhand lyckas jag rekonstuera (inne i huvudet,
utan att tjuvlyssna) hur rösterna faktiskt klingar
o fatta att det stämmer som det står
vem som sjunger på vilka spår.
Så då har jag trots allt varit medveten(?!?)
om hur varje sångstämma låter.


909

Inga kommentarer: