909
Scenen föreställer en kuliss, nästan en hel stad
sammanspänd av trådar, nervbanor.
Marionettspelerskan har bläddrat i labyrinten av masker och mitt i
upptäcker hon ett äkta ansikte, månmilt
fast skrovligt. Förvånad klär marionettspelerskan på sig
ansiktet, helt trådlöst är det. Dragen går omöjligen att styra, ty
hon styr dem redan (inifrån).
909
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar