NULJUS

¤¤
¤



.......kommer jag gåendes där jag alltid gått.
Dom har hängt upp en besynnerlig sol
denna morgon, en sådan som får gatorna krökas uppåt och bli längre
än på väldigt många någonsin.
Husen är fulla av förväntan;
jag är inte längre rädd för dem som studerar mig.
Dessa steg är mina.
Ljuset bär en värme som ej hittat in i hjärtat på evinnerliga varv.
Denna minut är min.
Gräsmattorna har dom tecknat med gammal skolkrita;
varenda ljusgrön har försvunnit ur miljoner askar.
Ingen är ute och letar.
Månde är där lika skönt i deras drömmar som här ute..?
Jag dricker lite fågelsång
och lyssnar i lurarna på Joni igen.......






¤
¤¤