Målar Miman sin figur som Drottningsylt (UR Gurglande Grottans Gåta)

smått omformulerad ännu ett varv, byggd på någon arketyp med mina tidigaste intryck av begreppet fantasi

Marljoni målar hemskt många tavlor. Det gör hon i sin mest mysteriösa sal, ofantliga lager längre ner i grottan. Allra först brukar hon ta trappan en bit och öppna någon burk drottningsylt. Hon har miljoner, likaså likörflaskor, fastän de bara bott här några månader.

Snart fortsätter Marljoni nerför branta stenblocken med sylten mellan läpparna. Ramngar kommer efter nu, för han är klar med radioinspelningarna och har klätt på sig sin rymddräkt. Marljoni förvandlar några motiv, fyller dem med mörklila längtan.

En av de mest levande målningarna föreställer en tv-apparat. Där inuti kliver en mima fram i sin åtsmitande trikådräkt, sin heltäckande fantasi. I famnen håller miman en mindre fantasi. Han är en figur, en fantastiskt besynnerlig figur, nästan en filur, fast allvarlig. Hon mimar hans mun. Han mimar hennes tankar, sin mimerskas tysta tankar.

Ramngar känner igen paret, men minns verkligen inte vilken spegel det var han såg dem i. Hur många barnprogram fanns det egentligen? Där bor en apekatt någonstans inne i Ramngar, för han får lust att prova på egen hand. Ett tu tre fjorton har han målat fram en helt annan grottsal, blott genom att röra kroppen mellan dess trånga valv. Samtidigt minns Ramngar att han kan dansa. Som en fantom griper han tag om Marljonis skulderblad och styr henne genom tunnlarnas spiralsystem, närmare solskenet.

Där, just innan öppningen, blir det märkbart hur pojken har spillt sylt på filmstjärnebilden, på den livsviktigaste ikon som han ständigt bär med sig i rymddräktens ficka. Ohyggligt besviken blir pojken, sätter sina tårar i halsen. Han är livrädd att ansiktet aldrig skall gå att återse mer.

Men Marljoni skrattar så befriande åt hans farhåga, ja, hon påminner Ramngar om att idolen i sin dräkt föreställer ju FANTASI. Så då kan man faktiskt tänka fram känslan på nytt, till nästa minnesbild i den senaste ordningen.

Dessutom hjälper Marljoni sin pojkman att torka bort den mörka sylten. Ansiktet smetas ut men kommer fram igen. Ramngar inser hur ansiktet är samma som förut, för ögonen har en förvåning som ingalunda går att förväxla. Munnen däremot säger något som han aldrig förmått hålla fast.

101