ihoptotad efter Prag-resan
för tre år sen, beskuren o förvandlad nu
(i Hotell Illusinu)
scenen börjar
i fantasins sista
hörn (mitt inu-
ti inbillningens
(innersta) fix-
punkt : : : där
har verkligheten spikat upp ett sjustjärnigt hotell,
klättrar vi (in
genom spe-
geln eller) ut
mot sagodiset
grisars polka
på parkett 1
längs någonsin Prags allra brantaste trappa till månen
i kantig spiral
spirar klantigt
par i kaniner
rymmer elevatorn
kvinnor med horn
väller 111
våningarna ner innan stadens fornstörsta torn hinner rasa
över vikten
välver bron
)in i varann)
ringlar honor
slickar strippor
håret rakt
o orglarna gurglar : : : var det nu ni hade fått vår déjà vu?
anonym vy
(ur korridor(
vinröda livmoder,
fiska oss upp!
låt inuti förbi
ingens illusion)
medan sammetsmörkret svävar sina självbelysta drömmar genom glaset
ser oss bakom strålarna
ljuset bakom ljuset
den maskerade solen
iakttar sin planetära publik
reflekteras unika i gemensamt roterande ritual
inser var och en skådar dess spel
ut ur ändlöshetens sekunder
blinkar universum
101
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar