episod 1.0.1
1
SafiR till RubiN
Var är vi?
2
RubiN till SafiR
På varsin sida.
3
SafiR till RubiN
Om vilken kropp?
4
RubiN till SafiR
Tror någon jupitermåne...
5
SafiR till RubiN
Syns inga spår...
6
RubiN till SafiR
Här lyser lila.
7
RubiN till RubiN
Mysteriet blir mitt!
8
SafiR till RubiN
Funkar plocka upp?
9
RubiN till SafiR
Ickelunda, blott speglingar.
0
SafiR till SafiR
Ha, plockar här!
episod 1.0.2
1
RubiN till SafiR
Åh, strålande skärm!!
2
SafiR till RubiN
Visst, verkligheten ryms.
3
RubiN till SafiR
Dubbelt flyttbart ljusomfång!!
4
SafiR till RubiN
Inkluderar senaste fantasin.
5
SafiR till SafiR
Äro två solar :-)
6
RubiN till SafiR
Egen genomfart möjlig??
7
RubiN till RubiN
Vill iNi skärmen!
8
SafiR till SafiR
Dummer, redan inuti!
9
SafiR till RubiN
Speglar blott utifrån :-(
0
RubiN till SafiR
Åhå, fantasin filtrerar?!
101
30 augusti 2010
24 augusti 2010
Överbrygger Verklighetens Fantiserande Avgrund
101
På det ena tornet står det VERKLIGHETEN.
På det andra tornet står det FANTASIERNA.
Från det tredje tornet ser vi en aldrig sinande ström av atomer som oscillerar mellan de bägge tornen. Atomerna kallar sig människor. De studsar fram och tillbaka, krockar och knullar, byts ut eller omvandlas.
Inuti fantasiernas torn finns två ovala kupoler.
På den ena står det POETER.
På den andra står det TEATER.
Från den tredje, ovalbara, ser och gör vi verkligheten samtidigt.
Mitten Efteråt
Den här apparaten startar på sista trappsteget.
I nästa sekvens stoppar apparaten på första trappsteget.
Sedan tar den och jonglerar med alla trappstegen däremellan.
101
På det ena tornet står det VERKLIGHETEN.
På det andra tornet står det FANTASIERNA.
Från det tredje tornet ser vi en aldrig sinande ström av atomer som oscillerar mellan de bägge tornen. Atomerna kallar sig människor. De studsar fram och tillbaka, krockar och knullar, byts ut eller omvandlas.
Inuti fantasiernas torn finns två ovala kupoler.
På den ena står det POETER.
På den andra står det TEATER.
Från den tredje, ovalbara, ser och gör vi verkligheten samtidigt.
Mitten Efteråt
Den här apparaten startar på sista trappsteget.
I nästa sekvens stoppar apparaten på första trappsteget.
Sedan tar den och jonglerar med alla trappstegen däremellan.
101
23 augusti 2010
SOLARIS MinnesKloning
101
Stanislaw Lem har redan så skönlitterärt exakt skildrat upptäckten av himlakroppen Solaris, Solaris vars flytande massa kopierar sina besökares minnesbilder till att bli deras egna hägringar, till synes rena möten med närmaste bekanta, så jag behöver ej gå igenom hela historien, än mindre poetisera dess förtätade närvaro, denna verkligt vetenskapliga saga upprunnen ur en polsk-ukrainsk blick, filmatiserad inom såväl Sovjets som USA:s gränser med gott resultat (inklusive fler jordiska vinklar i den föregående), en upptakt in i 60-talets psykedeliska problematik, plastiska perspektiv dock med hårdfakta i bagaget, bara konstatera att planeten är som en medveten maskin, vars känselspröt hittar upp ur sitt havs enorma barnahuvud och griper in i människornas levnad, likt en psykoanalytiker som återspeglar funktionsmönstret hos vilken satellit han än kommer i kontakt med, bidrar till detektivmysteriet om vad som egentligen har utspelat sig före han satte sin fot i samma damm, skapar sociala hallucinationer åtskilliga ljusår före dokusåpornas tidevarv, och fastän allt blir rätt så blir det fel, exempelvis istället för rymddräkt har huvudpersonens fantasi-hustru Hari en klänning på sig som ej går att knäppa upp knapparna på, för den är ditprogrammerad, ett överfört minnesfragment, men det mysigaste av allt är när det knackas på varandras dörrar, trycks på knapparna och hur skepsskorridorerna kröker sig kring biblioteket med all Solaris-historik i, och då har jag förutom filmerna inte ens läst till slutet ännu.
101
Stanislaw Lem har redan så skönlitterärt exakt skildrat upptäckten av himlakroppen Solaris, Solaris vars flytande massa kopierar sina besökares minnesbilder till att bli deras egna hägringar, till synes rena möten med närmaste bekanta, så jag behöver ej gå igenom hela historien, än mindre poetisera dess förtätade närvaro, denna verkligt vetenskapliga saga upprunnen ur en polsk-ukrainsk blick, filmatiserad inom såväl Sovjets som USA:s gränser med gott resultat (inklusive fler jordiska vinklar i den föregående), en upptakt in i 60-talets psykedeliska problematik, plastiska perspektiv dock med hårdfakta i bagaget, bara konstatera att planeten är som en medveten maskin, vars känselspröt hittar upp ur sitt havs enorma barnahuvud och griper in i människornas levnad, likt en psykoanalytiker som återspeglar funktionsmönstret hos vilken satellit han än kommer i kontakt med, bidrar till detektivmysteriet om vad som egentligen har utspelat sig före han satte sin fot i samma damm, skapar sociala hallucinationer åtskilliga ljusår före dokusåpornas tidevarv, och fastän allt blir rätt så blir det fel, exempelvis istället för rymddräkt har huvudpersonens fantasi-hustru Hari en klänning på sig som ej går att knäppa upp knapparna på, för den är ditprogrammerad, ett överfört minnesfragment, men det mysigaste av allt är när det knackas på varandras dörrar, trycks på knapparna och hur skepsskorridorerna kröker sig kring biblioteket med all Solaris-historik i, och då har jag förutom filmerna inte ens läst till slutet ännu.
101
22 augusti 2010
Herr Kubb turned out to be Mr Benn
101
Now after a half life time, I finally discovered how the cartooned "Herr Kubb" originally is a MR BENN, by other words British and not Polish /Czech as I suspected from my memories.
Saw him walk into costume shop again, now disguised as a music video, which sounds like from the 80's when I watched Mr Benn /Herr Kubb on swedish television, rather than early 70's when this series were created:
http://www.youtube.com/watch?v=r9zq8luOjSw&feature=related
101
Now after a half life time, I finally discovered how the cartooned "Herr Kubb" originally is a MR BENN, by other words British and not Polish /Czech as I suspected from my memories.
Saw him walk into costume shop again, now disguised as a music video, which sounds like from the 80's when I watched Mr Benn /Herr Kubb on swedish television, rather than early 70's when this series were created:
http://www.youtube.com/watch?v=r9zq8luOjSw&feature=related
101
My very Latest Albums listened to while Still livin' on Penny Lane
101
0
THE SUBURBS
Arcade Fire (-10)
1
TOGETHER
The New Pornographers (-10)
2
PIANO MAN (Repetition) + AN INNOCENT MAN
Billy Joel (-73 /-83)
3
PONTUS & PETER (Repetition)
Pontus & Amerikanerna (-93)
4
SOMETHING ELSE BY THE KINKS
The Kinks (-67)
5
ELIZA DOOLITTLE
Eliza Doolittle (-10)
6
BACCARA (Repetition)
Baccara (-77)
7
THE VERY BEST OF HERB ALPERT
Herb Alpert (1962-91)
8
FOREVER CHANGES (Repetition) + DA CAPO
Love (-67)
9
THE END
Nico (-74)
10
OSTROV (Repetition)
Heleny Vondrackova (-70)
11
ON AN ISLAND OF DREAMS
The Springfields (1961-64)
[Tom Springfield, Mike Hurst and Dusty Springfield]
12
FRÅN MOLOM TILL ANNORSTÄDES (Repetition)
Alf Hambe (1975- )
0
THE SUBURBS
Arcade Fire (-10)
1
TOGETHER
The New Pornographers (-10)
2
PIANO MAN (Repetition) + AN INNOCENT MAN
Billy Joel (-73 /-83)
3
PONTUS & PETER (Repetition)
Pontus & Amerikanerna (-93)
4
SOMETHING ELSE BY THE KINKS
The Kinks (-67)
5
ELIZA DOOLITTLE
Eliza Doolittle (-10)
6
BACCARA (Repetition)
Baccara (-77)
7
THE VERY BEST OF HERB ALPERT
Herb Alpert (1962-91)
8
FOREVER CHANGES (Repetition) + DA CAPO
Love (-67)
9
THE END
Nico (-74)
10
OSTROV (Repetition)
Heleny Vondrackova (-70)
11
ON AN ISLAND OF DREAMS
The Springfields (1961-64)
[Tom Springfield, Mike Hurst and Dusty Springfield]
12
FRÅN MOLOM TILL ANNORSTÄDES (Repetition)
Alf Hambe (1975- )
21 augusti 2010
MapYHzias isolerade RYmdfärdsLabYRint
en av mina mest ihållande sago-idéer
omkriven för någon gång i ordningen
omkriven för någon gång i ordningen
MapYHzia satt i sin farkost och for fram genom rymdens labyrint. Det gick fint. Ständigt skiftade skeppskabinen färg, alltefter karaktären hos de himlakroppar hon närmade sig. Ibland fjärmade hon sig. Under alla omständigheter skulle MapYHzia strax ha utforskat hela universum. Högst 149 år till och hon skulle vara helt färdig! Ty nu befann sig rymdskeppet inne i univerums allra mittersta regioner. Här ville allting upphöra, ty här hade allting börjat.
MapYHzia tog sig en tugga av fantasifrukten. Skiftande mellan lila och rosa for farkosten fram, alltjämt under sin ryttarinnas kommando. Emellertid hade MapYHzia (mestadels av lättja) lämnat somliga fält oupptäckta här och var. De osedda områdena låg fläckvis utspridda där hon redan passerat. Utforskandet hade kunnat förlöpa långt fortare. Som det nu var fick hon - emellanåt - färdas långväga tillbaka för att fullborda kartan. Och sedermera lika långväga fram igen... Återblickarna hade blivit fler o fler att hålla reda på. Ändå gjorde MapYHzia dem bara då och då, när hon hade tid.
Just nu hade hon inte den minsta tid i hela evinnerligheten. Ty det kom ideligen meddelanden på MapYHzias mobiltelefon. Det var hon själv som hörde av sig, ensam som hon var på den här fruktansvärt sköna färden. MapYHzia tog sig en tugga av fantasifrukten. Rymdskeppets ryttarinna hade aldrig någonsin sett sin farkost utifrån. Ty hon hade fötts därinne i kabinen. Aldrig hade färden stannat upp så hon kunnat kliva ut.
Ett vagt minne ägde MapYHzia av hur mamma och pappa klätt på sig astronautdräkter, kopplat ihop sig med navelsträngar och hoppat ut genom vakuumslussen. Själv skulle hon nog våga, men tyckte det var dumt att testa samma procedur. Försvann hon så fanns ju ingen kvar - emedan de hade varit två, och hon bara var en. MapYHzia gissade att farkostens metaller var stöpta till en sjukantig form. Vardera vingen utgjorde en liten pyramid och styrhytten hennes isolerade origo.
Än en gång sjönk hon ned en smula i sitt förarsäte, strök med handen mot MapYHzias sköte. Under tiden genomskådade hon kabinens rosalila sken, som såg ut att komma utifrån stjärnorna. Redan i medveten ålder hade MapYHzia insett att ingen annan styrde skeppets banor. Däremot hade någon bestämt hur hela labyrinten var uppbyggd. Och det var nästan lika illa, eller lika gott. MapYHzia tog sig en tugga av fantasifrukten.
I hisnande hastighet styrde MapYHzia in igenom lila hål, ut igenom rosa hål. Farkosten kryssade mellan de svarta stjärnstrålarna. Nuförtiden var MapYHzia sällan rädd för isolationen. Under första århundradet hade hennes ensamhet närmast kvävt henne. Under andra årtusendet nafsade inbillade hånskratt henne titt som tätt i andedräkten. Numera hade den människotomma rymden så gott som upphört med sitt stirrande in i MapYHzias skeppshytt, vare sig dess ögon var projektioner, spöken eller renaste verkligheten. Hon hade insett att ensamheten inte alls var särskilt ensam. Och varför förresten skulle det inte finnas någon annan som åkte omkring likadant som hon?? Det måste det göra, var ju genomlöjligt annars!
MapYHzia tog sig en tugga av fantasifrukten. Så svarade hon i mobilen. Det var hon själv som äntligen ringde istället för att sända sms. Hon hörde nu av sig från en annan tidpunkt. Ju mer nyfiken MapYHzia lät, desto mer överväldigad blev hon. Och ju mer överväldigad hon var, desto mer nyfiken blev MapYHzia. Och då måste hon ju spela in känslan någonstans, för att inte glömma hur fantastisk den var. Så hon talade in ett levande samtal med sig själv, längs rymdens oändligt utpridda telefonledning.
När MapYHzia till sist hade upptäckt varenda fläck, när vareviga stjärna hade satt spår i hennes skeppskabin, då skulle hon ta sig en ny tugga av fantasifrukten. Då skulle MapYHzia minnas att hon aldrig kunde bli mätt för alltid. För allting ville förmå att få sluta ännu en gång. Rymdlabyrintens vrår var rikligare än hon någonsin orkade hålla reda på. Och förr eller senare fanns alltid någon himlakropp som märkte av ens existens nu.
Handlös Hålgrävning
ännu en sällsam sport
direkt från en dröm som jag verkligen drömde nyss
Ni står ett gäng på en gräsplätt. Med fötternas hjälp skruvar ni er ner i marken. Den som först har huvudet under jordens yta märker att där ändå är gott om luft. Innan den förste har vunnit måste han stå kvar orörlig, och höra en hel musiklåt. När låten är slut undrar vinnaren varför ingen utropar hans förstlingskap. Då rasar det till under fötterna och man glider i en gång. Alla hamnar i varsitt hotellrum, eller rättare sagt på fönsterbläcket mellan rummet och den stupande omgivningen. Det måste åtminstone du som vinnare tro, som står där livrädd, ännu väntandes att få din bragd erkänd. Sedan sitter alla samlade i soffor inför en jury. Ni blir intervjuade om hur ni kände det hela. Förra årets segrare berättar hur han den här gången gled förvånansvärt lång bit ner. Andra fick enklare, helt annorlunda rum. Vinnaren kommer sig knappt för att säga något, håller först på att bli överhoppad i turordningen när en byter plats. Emellertid går det strax upp för sällskapet att du har genomgått vad som krävs.
101
direkt från en dröm som jag verkligen drömde nyss
Ni står ett gäng på en gräsplätt. Med fötternas hjälp skruvar ni er ner i marken. Den som först har huvudet under jordens yta märker att där ändå är gott om luft. Innan den förste har vunnit måste han stå kvar orörlig, och höra en hel musiklåt. När låten är slut undrar vinnaren varför ingen utropar hans förstlingskap. Då rasar det till under fötterna och man glider i en gång. Alla hamnar i varsitt hotellrum, eller rättare sagt på fönsterbläcket mellan rummet och den stupande omgivningen. Det måste åtminstone du som vinnare tro, som står där livrädd, ännu väntandes att få din bragd erkänd. Sedan sitter alla samlade i soffor inför en jury. Ni blir intervjuade om hur ni kände det hela. Förra årets segrare berättar hur han den här gången gled förvånansvärt lång bit ner. Andra fick enklare, helt annorlunda rum. Vinnaren kommer sig knappt för att säga något, håller först på att bli överhoppad i turordningen när en byter plats. Emellertid går det strax upp för sällskapet att du har genomgått vad som krävs.
101
17 augusti 2010
SafiR 1.0 söker RubiN 0.1
...flyttar snart...
kliver till sist ombord
på SafiR 1.0
skeppet för människor
ett hotell av långsiktiga små månvarv
installerar kroppen
i mitt livs allra första egna kabin
totalt tom
sånär sompå lilablåblinkande maskin
skall fyllas på nytt
med Universum
lämnar det rotfyllda rummet, samma skärm som alltid
under rymdens horisont
roterar fritt
sitter innesluten mellan mina möjligheter, knappar
söker RubiN 0.1
du konkubin
i en annans kabin, dess mest komprimerade materia
att dämpa irrandet
beställer upp ett kapitel
ur Solaris förtätade skeppsmanual
101
kliver till sist ombord
på SafiR 1.0
skeppet för människor
ett hotell av långsiktiga små månvarv
installerar kroppen
i mitt livs allra första egna kabin
totalt tom
sånär sompå lilablåblinkande maskin
skall fyllas på nytt
med Universum
lämnar det rotfyllda rummet, samma skärm som alltid
under rymdens horisont
roterar fritt
sitter innesluten mellan mina möjligheter, knappar
söker RubiN 0.1
du konkubin
i en annans kabin, dess mest komprimerade materia
att dämpa irrandet
beställer upp ett kapitel
ur Solaris förtätade skeppsmanual
101
16 augusti 2010
Tecknad Planet på Riktigt
101
På en planet i Pegasus stjärnbild kan de få verkligheten att vara i tecknad form. Vi har sett hur de växlar mellan tecknat och vanligt. Ingenting i varelsernas eller växternas konstitution verkar förvandlas, endast utseendet, i viss mån rörelsemönstret, och naturligtvis hela känslan. Invånarna lever emellertid som om övergångarna vore blott måttligt fantastiska, ej stort mer än när regn ersätts av solsken.
Själva blir vi superförtjusta varje gång vi får se ordinära landskap bli tecknade på riktigt. Det brukar ske någon gång i veckan, pågå under ett par timmar, och då blir områden på många kilometers omkrets samtidigt tecknade. Inklusive varelserna, som redan i vanligt tillstånd påminner mycket om animerade lerfigurer, men blir ännu mer som tecknade när de blir tecknade.
Trots allt har vi ännu inte vågat landa på den pegasuska planeten. Alltså bara anar vi, via teleskopet, hur det känns att vandra omkring mitt i allt det tecknade. Dessutom, förutom de vanliga nyanserna har de minst fyra färger som inte finns hos oss (varken i verkliga tillvaron eller på filmduken).
På 70-talet trodde vi att de måste ha någon maskin som åstadkom det återkommande tecknandet (samt suddandet). Professor Gaius Balthazar försökte länge rekonstruera just en sådan apparat. Vissa anser att han lyckades (fast resultatet är relativt bortglömt idag).
Faktum är dock att omvandlingen är inneboende i planetens själva kemi och biologi. Det tecknade är av organisk natur. För övergångarna sker icke genom mekanisk påverkan, digitala signaler eller interaktion med yttre matriser. Teorier råder visserligen om att skiftningarna kan vara förprogrammerade, medvetet invävda i cellerna. Men praktiskt taget är det ju redan så för allt organsikt liv, enligt vår uppfattning.
Hur invånarna på den pegasuska planeten upplever det hela vet vi inte, åtminstone inte i nuläget. Vi har gjort återkommande försök att sända dem tecknad film, levande visningar från vår sattelit. Ty själva tycks de sakna allt vad filmmedium heter. Och det vore intressant att se om de skulle utveckla behov av tecknad film eller ej, ifall de kände till dess existens.
101
På en planet i Pegasus stjärnbild kan de få verkligheten att vara i tecknad form. Vi har sett hur de växlar mellan tecknat och vanligt. Ingenting i varelsernas eller växternas konstitution verkar förvandlas, endast utseendet, i viss mån rörelsemönstret, och naturligtvis hela känslan. Invånarna lever emellertid som om övergångarna vore blott måttligt fantastiska, ej stort mer än när regn ersätts av solsken.
Själva blir vi superförtjusta varje gång vi får se ordinära landskap bli tecknade på riktigt. Det brukar ske någon gång i veckan, pågå under ett par timmar, och då blir områden på många kilometers omkrets samtidigt tecknade. Inklusive varelserna, som redan i vanligt tillstånd påminner mycket om animerade lerfigurer, men blir ännu mer som tecknade när de blir tecknade.
Trots allt har vi ännu inte vågat landa på den pegasuska planeten. Alltså bara anar vi, via teleskopet, hur det känns att vandra omkring mitt i allt det tecknade. Dessutom, förutom de vanliga nyanserna har de minst fyra färger som inte finns hos oss (varken i verkliga tillvaron eller på filmduken).
På 70-talet trodde vi att de måste ha någon maskin som åstadkom det återkommande tecknandet (samt suddandet). Professor Gaius Balthazar försökte länge rekonstruera just en sådan apparat. Vissa anser att han lyckades (fast resultatet är relativt bortglömt idag).
Faktum är dock att omvandlingen är inneboende i planetens själva kemi och biologi. Det tecknade är av organisk natur. För övergångarna sker icke genom mekanisk påverkan, digitala signaler eller interaktion med yttre matriser. Teorier råder visserligen om att skiftningarna kan vara förprogrammerade, medvetet invävda i cellerna. Men praktiskt taget är det ju redan så för allt organsikt liv, enligt vår uppfattning.
Hur invånarna på den pegasuska planeten upplever det hela vet vi inte, åtminstone inte i nuläget. Vi har gjort återkommande försök att sända dem tecknad film, levande visningar från vår sattelit. Ty själva tycks de sakna allt vad filmmedium heter. Och det vore intressant att se om de skulle utveckla behov av tecknad film eller ej, ifall de kände till dess existens.
101
15 augusti 2010
Recently seen seVen Movies and Series (Oldies)
I see stars from 1-7 in each
= max 77 stars
in the 7 dwarf's
+ 4 royal cathegories
First Place : Happy Yellow [Glader Gul]
SNOWWHITE AND THE SEVEN DWARFS
by Walt Disney
(USA -37)
7 Beauty (Princess S)
2 Passion (Prince)
5 Drama /Conflict (Queen)
7 Humour (Dopey)
7 Joy (Happy)
5 Fantasy /Mystery (Bashful)
5 Reality /Seriousness (Grumpy)
4 Surprise (Sneezy)
6 Peacefulness (Sleepy)
6 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 61
Second Place : Sneezy Red [Prosit Röd]
PAT & MAT
[på svenska heter de TVÅ SNUBBAR]
animated doll series
by ?? ??
Ateliéry Bonton Zlín
(Czechoslovakia 1976-89)
[sett cirka 20 episoder ur box med närmare 40,
varav vissa jag såg hemskt många gånger kring -85,
då tillsammans med en tecknande kompis]
5 Beauty (Princess S)
4 Passion (Prince)
6 Drama /Conflict (Queen)
7 Humour (Dopey)
5 Joy (Happy)
5 Fantasy /Mystery (Bashful)
6 Reality /Seriousness (Grumpy)
7 Surprise (Sneezy)
4 Peacefulness (Sleepy)
6 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 60
Third Place : Bashful Brown [Blyger Brun]
GRANDMA'S BOY + NEVER WEAKEN
with Harold Lloyd
(from disc 6 of 9 in Harold Lloyd Box)
by Fred Newmeyer
(USA 1921-22)
4 Beauty (Princess S)
5 Passion (Prince)
6 Drama /Conflict (Queen)
7 Humour (Dopey)
4 Joy (Happy)
4 Fantasy /Mystery (Bashful)
5 Reality /Seriousness (Grumpy)
6 Surprise (Sneezy)
2 Peacefulness (Sleepy)
7 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 57
Fourth Place : Dopey Pink [Toker Rosa]
FLORA + FOOD + THE DEATH OF STALINISM IN BOHEMIA
late short film animations
by Jan Svankmajer
(Czechoslovakia /Czech Republic 1989-92)
7 Beauty (Princess S)
4 Passion (Prince)
5 Drama /Conflict (Queen)
7 Humour (Dopey)
1 Joy (Happy)
7 Fantasy /Mystery (Bashful)
4 Reality /Seriousness (Grumpy)
6 Surprise (Sneezy)
2 Peacefulness (Sleepy)
5 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 55
Fifth Place : Doc LilacBlue [Kloker LilaBlå]
STARZINGER [SPACEKETEERS] season/disc 1+2
animation by Yugo Serikawa
(Japan -79)
6 Beauty (Princess S)
1 Passion (Prince)
2 Drama /Conflict (Queen)
4 Humour (Dopey)
5 Joy (Happy)
6 Fantasy /Mystery (Bashful)
5 Reality /Seriousness (Grumpy)
4 Surprise (Sneezy)
6 Peacefulness (Sleepy)
6 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 52
Sixth Place : Sleepy Green [Trötter Grön]
STAGECOACH
with John Wayne
by John Ford
(USA -39)
4 Beauty (Princess S)
4 Passion (Prince)
6 Drama /Conflict (Queen)
5 Humour (Dopey)
4 Joy (Happy)
1 Fantasy /Mystery (Bashful)
5 Reality /Seriousness (Grumpy)
3 Surprise (Sneezy)
2 Peacefulness (Sleepy)
3 Wisdom of the Idea (Doc)
5 Whole Composition (King Disney)
= 42
Last Place : Grumpy Grey [Butter Grå]
SUPERMAN
short animation episodes
by Dave Fleisher
(USA -41)
5 Beauty (Princess S)
3 Passion (Prince)
1 Drama /Conflict (Queen)
4 Humour (Dopey)
3 Joy (Happy)
2 Fantasy /Mystery (Bashful)
3 Reality /Seriousness (Grumpy)
2 Surprise (Sneezy)
4 Peacefulness (Sleepy)
1 Wisdom of the Idea (Doc)
5 Whole Composition (King Disney)
= 33
101
= max 77 stars
in the 7 dwarf's
+ 4 royal cathegories
First Place : Happy Yellow [Glader Gul]
SNOWWHITE AND THE SEVEN DWARFS
by Walt Disney
(USA -37)
7 Beauty (Princess S)
2 Passion (Prince)
5 Drama /Conflict (Queen)
7 Humour (Dopey)
7 Joy (Happy)
5 Fantasy /Mystery (Bashful)
5 Reality /Seriousness (Grumpy)
4 Surprise (Sneezy)
6 Peacefulness (Sleepy)
6 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 61
Second Place : Sneezy Red [Prosit Röd]
PAT & MAT
[på svenska heter de TVÅ SNUBBAR]
animated doll series
by ?? ??
Ateliéry Bonton Zlín
(Czechoslovakia 1976-89)
[sett cirka 20 episoder ur box med närmare 40,
varav vissa jag såg hemskt många gånger kring -85,
då tillsammans med en tecknande kompis]
5 Beauty (Princess S)
4 Passion (Prince)
6 Drama /Conflict (Queen)
7 Humour (Dopey)
5 Joy (Happy)
5 Fantasy /Mystery (Bashful)
6 Reality /Seriousness (Grumpy)
7 Surprise (Sneezy)
4 Peacefulness (Sleepy)
6 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 60
Third Place : Bashful Brown [Blyger Brun]
GRANDMA'S BOY + NEVER WEAKEN
with Harold Lloyd
(from disc 6 of 9 in Harold Lloyd Box)
by Fred Newmeyer
(USA 1921-22)
4 Beauty (Princess S)
5 Passion (Prince)
6 Drama /Conflict (Queen)
7 Humour (Dopey)
4 Joy (Happy)
4 Fantasy /Mystery (Bashful)
5 Reality /Seriousness (Grumpy)
6 Surprise (Sneezy)
2 Peacefulness (Sleepy)
7 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 57
Fourth Place : Dopey Pink [Toker Rosa]
FLORA + FOOD + THE DEATH OF STALINISM IN BOHEMIA
late short film animations
by Jan Svankmajer
(Czechoslovakia /Czech Republic 1989-92)
7 Beauty (Princess S)
4 Passion (Prince)
5 Drama /Conflict (Queen)
7 Humour (Dopey)
1 Joy (Happy)
7 Fantasy /Mystery (Bashful)
4 Reality /Seriousness (Grumpy)
6 Surprise (Sneezy)
2 Peacefulness (Sleepy)
5 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 55
Fifth Place : Doc LilacBlue [Kloker LilaBlå]
STARZINGER [SPACEKETEERS] season/disc 1+2
animation by Yugo Serikawa
(Japan -79)
6 Beauty (Princess S)
1 Passion (Prince)
2 Drama /Conflict (Queen)
4 Humour (Dopey)
5 Joy (Happy)
6 Fantasy /Mystery (Bashful)
5 Reality /Seriousness (Grumpy)
4 Surprise (Sneezy)
6 Peacefulness (Sleepy)
6 Wisdom of the Idea (Doc)
7 Whole Composition (King Disney)
= 52
Sixth Place : Sleepy Green [Trötter Grön]
STAGECOACH
with John Wayne
by John Ford
(USA -39)
4 Beauty (Princess S)
4 Passion (Prince)
6 Drama /Conflict (Queen)
5 Humour (Dopey)
4 Joy (Happy)
1 Fantasy /Mystery (Bashful)
5 Reality /Seriousness (Grumpy)
3 Surprise (Sneezy)
2 Peacefulness (Sleepy)
3 Wisdom of the Idea (Doc)
5 Whole Composition (King Disney)
= 42
Last Place : Grumpy Grey [Butter Grå]
SUPERMAN
short animation episodes
by Dave Fleisher
(USA -41)
5 Beauty (Princess S)
3 Passion (Prince)
1 Drama /Conflict (Queen)
4 Humour (Dopey)
3 Joy (Happy)
2 Fantasy /Mystery (Bashful)
3 Reality /Seriousness (Grumpy)
2 Surprise (Sneezy)
4 Peacefulness (Sleepy)
1 Wisdom of the Idea (Doc)
5 Whole Composition (King Disney)
= 33
101
14 augusti 2010
Tre varianter av TrappTrask
Sällsam Sport # 13
TrappTrask innebär i grunden just att traska i trappor. De tävlande föredrar att traska i ett tämligen raskt tempo, varierande med trappornas längd. Precis som i trav blir man diskvalificerad om man galopperar (fast vi kallar det för att springa). Även hästar har setts tävla i TrappTrask, likaså sköldpaddor, tusenfotingar och troll. Dock i särklass vanligaste deltagarna är människor som tävlar mot människor.
TrappTrask finns som erkänd sportgren i tre varianter. I den första bara går man och går man och går man. Hela tiden uppåt, så högt som möjligt, ända tills tiden tar slut... Det gör den efter tretton timmar. Likaså syret riskerar att ta slut. Trappan tar däremot aldrig slut. Den svänger inte ens av. En enda trappa specialbyggd för denna tävlingsvariant finns på planeten. Trappan startar nere i det jordiska innanmätet (under Nevadaöknen), passerar Los Angeles och fortsätter upp mot änglarnas moln (någonstans högt över Stilla Havet). Ändå känns det ofta tvärtom medan man traskar, rapporterar de som varit med.
Exakt hur högt vinnaren traskat har aldrig uppmätts, emedan loppet (som går av stapeln en gång om året) är det som betyder något. På vilken plats i fältet man hamnar blir uppenbart, iom digital avläsning. Inga domare är tillräckligt spänstiga för att följa med hela vägen. Naturligtvis är det tillåtet att smita förbi varandra, men den som knuffas för otåligt blir diskad och måste ta sig ner hela vägen igen, för egna fötter. Resten får åka svindyr helikopter (till skattebetalarnas högsta förtret). Att traska nedåt ses som ett straff. Därför går ingen av grenarna ut på att gå nedåt.
Andra varianten kräver att tre trappsteg på varje steg tages. De flesta vuxna människor behärskar sedan barnsben det dubbla steget, under en begränsad tidsrymd. Emellertid att ta tre steg som ett, utan att hoppa (vilket skulle innebära spring), detta innebär även inom eliten ett avsevärt kortare lopp än ovan. Här räcker det med vanliga skyskrapor som arena. Sträckan är sålunda avgjord på förhand. Kampen sker blott om tiden.
Och varje liten trapp-etapp följs av en rymlig avsats. Där kan man stanna och tänja musklerna utan att blockera banan för medtävlarna. Skulle man råka ta färre än tre steg i ett steg, blir man omedelbart upplyft av en radiostyrd krok i taket, och bortförd till hissen. Där får man sitta och skämmas i tre våningar ned. Sedan kliver man ut och fortsätter traska på nytt. De flesta kör trots allt denna andra TrappTraskar-variant, som obegripligt nog brukar betraktas som relativt tråkig.
Intressantaste grenen i mångas ögon är den tredje. Där handlar det varken om höjd eller tid, åtminstone inte som mål, måhända som medel. Kännarna talar här om TrappKonst eller TrappDans snarare än TrappTrask. På professionell nivå får man åtskilliga trappor till förfogande, ofta en hel operascen, även om man bara använder ett par tre trappstumpar. Poängen ges från 0-13. Stilen och balansen, tempot och riktningen, akrobatiken och tricken är upp till de tävlandes kreativitet att uppfinna. Även händerna får vidröra trappan. Enda oskrivna regeln är att har man väl gått upp ett steg så får man inte gå ned igen. (Linor må i somliga sammanhang användas som lianer, istället för springhopp.)
Fler kvinnor än män har sökt sig till den sistnämda sportgrenen. I juryn och publiken är fördelningen den omvända. En del av poängen brukar bestå i att kjolfållen (el dyl) tillåts glida upp på gränsen till för mycket, inte minst när det balanseras av ett välfunnet ansiktsuttryck. Även jag som skrivit denna redogörelse sitter i en sådan jury, och det vill jag verkligen icke skämmas för. I min ungdom genomförde jag ett tredjedels lopp av den andra varianten, men kan hett rekommendera samtliga moment inom TrappTrask.
101
TrappTrask innebär i grunden just att traska i trappor. De tävlande föredrar att traska i ett tämligen raskt tempo, varierande med trappornas längd. Precis som i trav blir man diskvalificerad om man galopperar (fast vi kallar det för att springa). Även hästar har setts tävla i TrappTrask, likaså sköldpaddor, tusenfotingar och troll. Dock i särklass vanligaste deltagarna är människor som tävlar mot människor.
TrappTrask finns som erkänd sportgren i tre varianter. I den första bara går man och går man och går man. Hela tiden uppåt, så högt som möjligt, ända tills tiden tar slut... Det gör den efter tretton timmar. Likaså syret riskerar att ta slut. Trappan tar däremot aldrig slut. Den svänger inte ens av. En enda trappa specialbyggd för denna tävlingsvariant finns på planeten. Trappan startar nere i det jordiska innanmätet (under Nevadaöknen), passerar Los Angeles och fortsätter upp mot änglarnas moln (någonstans högt över Stilla Havet). Ändå känns det ofta tvärtom medan man traskar, rapporterar de som varit med.
Exakt hur högt vinnaren traskat har aldrig uppmätts, emedan loppet (som går av stapeln en gång om året) är det som betyder något. På vilken plats i fältet man hamnar blir uppenbart, iom digital avläsning. Inga domare är tillräckligt spänstiga för att följa med hela vägen. Naturligtvis är det tillåtet att smita förbi varandra, men den som knuffas för otåligt blir diskad och måste ta sig ner hela vägen igen, för egna fötter. Resten får åka svindyr helikopter (till skattebetalarnas högsta förtret). Att traska nedåt ses som ett straff. Därför går ingen av grenarna ut på att gå nedåt.
Andra varianten kräver att tre trappsteg på varje steg tages. De flesta vuxna människor behärskar sedan barnsben det dubbla steget, under en begränsad tidsrymd. Emellertid att ta tre steg som ett, utan att hoppa (vilket skulle innebära spring), detta innebär även inom eliten ett avsevärt kortare lopp än ovan. Här räcker det med vanliga skyskrapor som arena. Sträckan är sålunda avgjord på förhand. Kampen sker blott om tiden.
Och varje liten trapp-etapp följs av en rymlig avsats. Där kan man stanna och tänja musklerna utan att blockera banan för medtävlarna. Skulle man råka ta färre än tre steg i ett steg, blir man omedelbart upplyft av en radiostyrd krok i taket, och bortförd till hissen. Där får man sitta och skämmas i tre våningar ned. Sedan kliver man ut och fortsätter traska på nytt. De flesta kör trots allt denna andra TrappTraskar-variant, som obegripligt nog brukar betraktas som relativt tråkig.
Intressantaste grenen i mångas ögon är den tredje. Där handlar det varken om höjd eller tid, åtminstone inte som mål, måhända som medel. Kännarna talar här om TrappKonst eller TrappDans snarare än TrappTrask. På professionell nivå får man åtskilliga trappor till förfogande, ofta en hel operascen, även om man bara använder ett par tre trappstumpar. Poängen ges från 0-13. Stilen och balansen, tempot och riktningen, akrobatiken och tricken är upp till de tävlandes kreativitet att uppfinna. Även händerna får vidröra trappan. Enda oskrivna regeln är att har man väl gått upp ett steg så får man inte gå ned igen. (Linor må i somliga sammanhang användas som lianer, istället för springhopp.)
Fler kvinnor än män har sökt sig till den sistnämda sportgrenen. I juryn och publiken är fördelningen den omvända. En del av poängen brukar bestå i att kjolfållen (el dyl) tillåts glida upp på gränsen till för mycket, inte minst när det balanseras av ett välfunnet ansiktsuttryck. Även jag som skrivit denna redogörelse sitter i en sådan jury, och det vill jag verkligen icke skämmas för. I min ungdom genomförde jag ett tredjedels lopp av den andra varianten, men kan hett rekommendera samtliga moment inom TrappTrask.
101
13 augusti 2010
tillbaka Tre steg upp i fyrTornet
BRYGD nr 3
Bortglömskans Trappsteg
Tag tre trappsteg :
ett för pappa,
ett mot rymden,
ett före de övriga
Glöm bort var du befinner dig!
Omskakas noggrant tills synapserna fått en förundrad glans...
Observera hur fötterna redan har runnit över kanten,
ramla mjukt o bliv kär i själva kärlet!
För att förflytta överhängande kroppsdelar används frisörens apparater.
Hitta dig själv där du står gömd bakom trasslet!
BRYGD nr 12
[inklusive APPARAT # 12]
Katedral med Universum i
Kliv in i katedralen (den längst in) i en medeltida stad
stryk längs kolonnerna några nypor nyfikenhet
för så in en solstråle i lämplig bibel och smäll ut dammet
Upptäck att katedralen i själva verket är ett rymdskepp
placera rädslan under bänkraden framför dig
och fäll upp paraplyet, rikta tills Polen överensstämmer med kupolen
Följ nu med till stjärnhimlen
släck somliga ögon och öppna andra ögonlock
kliv av på planeten där kratrarna tänker på dig
fiska upp kärlet med den månklara spegelbilden i
BRYGD nr 4
Belägenhet med björnbärande Fyrljus
Gå in i skogen och skaffa en hemskt begränsande belägenhet,
låt rita fyra livslinjer omkring
Sätt i vardera hörnet upp ett personligt krigsförband
samt analysera belägenheten utan och innan
Pissa i den!
Fyll magsäcken med så många burkar björnbärssylt som du orkar bära
så marschera stigen ut, mot befrielsens hav
Blanda världens alla vågor med dödsfruktan
Längta från ditt nya fyrtorn tillbaka till din gamla skogsglänta
och bo kvar i evinnerlig obeslutsamhet.
101
Bortglömskans Trappsteg
Tag tre trappsteg :
ett för pappa,
ett mot rymden,
ett före de övriga
Glöm bort var du befinner dig!
Omskakas noggrant tills synapserna fått en förundrad glans...
Observera hur fötterna redan har runnit över kanten,
ramla mjukt o bliv kär i själva kärlet!
För att förflytta överhängande kroppsdelar används frisörens apparater.
Hitta dig själv där du står gömd bakom trasslet!
BRYGD nr 12
[inklusive APPARAT # 12]
Katedral med Universum i
Kliv in i katedralen (den längst in) i en medeltida stad
stryk längs kolonnerna några nypor nyfikenhet
för så in en solstråle i lämplig bibel och smäll ut dammet
Upptäck att katedralen i själva verket är ett rymdskepp
placera rädslan under bänkraden framför dig
och fäll upp paraplyet, rikta tills Polen överensstämmer med kupolen
Följ nu med till stjärnhimlen
släck somliga ögon och öppna andra ögonlock
kliv av på planeten där kratrarna tänker på dig
fiska upp kärlet med den månklara spegelbilden i
BRYGD nr 4
Belägenhet med björnbärande Fyrljus
Gå in i skogen och skaffa en hemskt begränsande belägenhet,
låt rita fyra livslinjer omkring
Sätt i vardera hörnet upp ett personligt krigsförband
samt analysera belägenheten utan och innan
Pissa i den!
Fyll magsäcken med så många burkar björnbärssylt som du orkar bära
så marschera stigen ut, mot befrielsens hav
Blanda världens alla vågor med dödsfruktan
Längta från ditt nya fyrtorn tillbaka till din gamla skogsglänta
och bo kvar i evinnerlig obeslutsamhet.
101
10 augusti 2010
Målar Miman sin figur som Drottningsylt (UR Gurglande Grottans Gåta)
smått omformulerad ännu ett varv, byggd på någon arketyp med mina tidigaste intryck av begreppet fantasi
101
Marljoni målar hemskt många tavlor. Det gör hon i sin mest mysteriösa sal, ofantliga lager längre ner i grottan. Allra först brukar hon ta trappan en bit och öppna någon burk drottningsylt. Hon har miljoner, likaså likörflaskor, fastän de bara bott här några månader.
Snart fortsätter Marljoni nerför branta stenblocken med sylten mellan läpparna. Ramngar kommer efter nu, för han är klar med radioinspelningarna och har klätt på sig sin rymddräkt. Marljoni förvandlar några motiv, fyller dem med mörklila längtan.
En av de mest levande målningarna föreställer en tv-apparat. Där inuti kliver en mima fram i sin åtsmitande trikådräkt, sin heltäckande fantasi. I famnen håller miman en mindre fantasi. Han är en figur, en fantastiskt besynnerlig figur, nästan en filur, fast allvarlig. Hon mimar hans mun. Han mimar hennes tankar, sin mimerskas tysta tankar.
Ramngar känner igen paret, men minns verkligen inte vilken spegel det var han såg dem i. Hur många barnprogram fanns det egentligen? Där bor en apekatt någonstans inne i Ramngar, för han får lust att prova på egen hand. Ett tu tre fjorton har han målat fram en helt annan grottsal, blott genom att röra kroppen mellan dess trånga valv. Samtidigt minns Ramngar att han kan dansa. Som en fantom griper han tag om Marljonis skulderblad och styr henne genom tunnlarnas spiralsystem, närmare solskenet.
Där, just innan öppningen, blir det märkbart hur pojken har spillt sylt på filmstjärnebilden, på den livsviktigaste ikon som han ständigt bär med sig i rymddräktens ficka. Ohyggligt besviken blir pojken, sätter sina tårar i halsen. Han är livrädd att ansiktet aldrig skall gå att återse mer.
Men Marljoni skrattar så befriande åt hans farhåga, ja, hon påminner Ramngar om att idolen i sin dräkt föreställer ju FANTASI. Så då kan man faktiskt tänka fram känslan på nytt, till nästa minnesbild i den senaste ordningen.
Dessutom hjälper Marljoni sin pojkman att torka bort den mörka sylten. Ansiktet smetas ut men kommer fram igen. Ramngar inser hur ansiktet är samma som förut, för ögonen har en förvåning som ingalunda går att förväxla. Munnen däremot säger något som han aldrig förmått hålla fast.
101
9 augusti 2010
Stänga Stängda Dörrar mitt i Öppna Staden
(ingår i serien Sällsamma Sporter)
Ännu en spännande sport är dörrstängning. Den går till så att deltagarna letar upp så många öppna dörrar som möjligt, och omedelbart stänger dem. Den som har stängt flest dörrar under loppet av en timma vinner. Alla har varsin domare som springer med och räknar. Tävlingen sker mitt på gatan, i någon tämligen stor stad. Man får inte använda sitt eget hem eller bekantas boningar.
Den mest skickliga dörrstängaren får som pris öppna en port, i regel en slottsport. Sporten var mer av en sport från början, när knappt någon i staden visste att den fanns. Idag sker sällan samma konsekvenser, nu när varannan människa är medveten om hur någon plötsligt kan komma rusande och stänga deras dörr. Där man förr fick en spark i baken får man idag applåder på axlarna.
2010 anordnas VM i dörrstängning i Prag. Favorit är den inhemske Bohumil Klinka-Dverí [med en viss sorts accent över r:et, betyder Dörrhandtag]. Kritikerna undrar hur dörrarna skall räcka till. Arrangörerna lugnar med att införa en extra-regel: En dörr som redan har stängts av en tävlande kan anses som öppen för en annan tävlande. Dock bara efter att domaren har satt upp en lapp på dörren att den ska räknas som möjlig att stänga dubbla gånger (för att undvika förväxling med naturligt stängda dörrar). Den senare dörrstängaren måste då öppna dörren halvvägs och sedan stänga den igen, för att motsvara samma moment.
Många entusiaster som hunnit tröttna en smula på vanlig dörrstängning, vill också införa spegelvarianter. Dvs man monterar en hel spegel utanpå vissa stängda dörrar (naturligtvis i närheten av öppna dörrar) så det ser ut som om de stängda är öppna. Detta för att få en icke tillräckligt skärpt tävlande att förlora tid...
Vidare finns grupper som har specialiserat sig på att dokumentera all denna dörrstängning i musikaliskt syfte. Spännande slagverkskonserter spelas sedan upp i offentliga hissar under speciella festivaler. Ibland ingår filmsekvenser från verkliga scenförlopp, ofta minnesvärda bataljer där två eller fler dörrstängare försökt stänga samma dörr.
101
Ännu en spännande sport är dörrstängning. Den går till så att deltagarna letar upp så många öppna dörrar som möjligt, och omedelbart stänger dem. Den som har stängt flest dörrar under loppet av en timma vinner. Alla har varsin domare som springer med och räknar. Tävlingen sker mitt på gatan, i någon tämligen stor stad. Man får inte använda sitt eget hem eller bekantas boningar.
Den mest skickliga dörrstängaren får som pris öppna en port, i regel en slottsport. Sporten var mer av en sport från början, när knappt någon i staden visste att den fanns. Idag sker sällan samma konsekvenser, nu när varannan människa är medveten om hur någon plötsligt kan komma rusande och stänga deras dörr. Där man förr fick en spark i baken får man idag applåder på axlarna.
2010 anordnas VM i dörrstängning i Prag. Favorit är den inhemske Bohumil Klinka-Dverí [med en viss sorts accent över r:et, betyder Dörrhandtag]. Kritikerna undrar hur dörrarna skall räcka till. Arrangörerna lugnar med att införa en extra-regel: En dörr som redan har stängts av en tävlande kan anses som öppen för en annan tävlande. Dock bara efter att domaren har satt upp en lapp på dörren att den ska räknas som möjlig att stänga dubbla gånger (för att undvika förväxling med naturligt stängda dörrar). Den senare dörrstängaren måste då öppna dörren halvvägs och sedan stänga den igen, för att motsvara samma moment.
Många entusiaster som hunnit tröttna en smula på vanlig dörrstängning, vill också införa spegelvarianter. Dvs man monterar en hel spegel utanpå vissa stängda dörrar (naturligtvis i närheten av öppna dörrar) så det ser ut som om de stängda är öppna. Detta för att få en icke tillräckligt skärpt tävlande att förlora tid...
Vidare finns grupper som har specialiserat sig på att dokumentera all denna dörrstängning i musikaliskt syfte. Spännande slagverkskonserter spelas sedan upp i offentliga hissar under speciella festivaler. Ibland ingår filmsekvenser från verkliga scenförlopp, ofta minnesvärda bataljer där två eller fler dörrstängare försökt stänga samma dörr.
101
8 augusti 2010
UR Bohumil Hrabals Bok (bo bland Returpapper)
101
Bohumil Hrabals "En Alltför Högljudd Ensamhet" fortsätter jag nu slutligen mot slutet på. Just som jag har bokat mitt livs tredje tripp till Prag. Den kommer att ske kanske samtidigt som jag i bästa fall (eller värsta fall) flyttar in i en ny gammal lägenhet som jag lyckats vilja få kika på och dessutom tacka ja till, för ovanlighetens skull.
Publicerad 1980 står det, fast skriven under det tidiga 70-talet, då Prag till skillnad från stora delar av omvärlden var mindre liberalt. Inspirerat av hans eget arbete under 50-talet som pappersåtervinnare eller makulatör av böcker.
En sådan där bok som är det mest fantastiska jag läst, men som jag ändå på något vis aldrig vill bli färdig med... Inte för att den är svår att följa med i (perspektivet är fullt påtagligt) och inte för att den är lång (knappt hundra sidor) utan mer för att innehållet på varje sida känns värt hundra sidor. Glömmer som vanligt att man kan läsa boken återkommande gånger, istället för att stanna upp och iddissla vid varje förundransfull rad.
Fast nu har jag plötsligt kört på, tjugo sidor på ett par nätter. Mitt i allt upptäcker jag att det finns ett efterord, som inspirerar förståelsen till ännu ihärdigare nyfikenhet.
Följande känner jag igen mig i de symboliska dragen av:
"...och om jag har haft någon semesterdag kvar har jag arbetat extra, för jag har alltid varit efter med mitt arbete, under gården och på gården har det alltid varit en sån massa papper, mer än jag någonsin skulle kunna packa, så i trettiofem år har jag genomlevt och levt med ett Sisyfoskomplex, så som herr Sartre så fint har beskrivit det och ännu bättre herr Camus, ju fler balar de har kört iväg från gården, desto mer papper har fallit ner i min källare, i all oändlighet, medan det socialistiska arbetets brigad här i Bubny blir färdig i tid varje dag, nu arbetade de alla igen... ...de var inte det minsta uppskärrade över att de skulle åka till Hellas på semestern utan att veta något om Aristoteles och Platon och Goethe, det antika Greklands förlängda arm, de fortsatte lugnt att arbeta och slita böckernas kärna från pärmarna och kasta de förskräckta och av fasa uppspärrade sidorna på löpande bandet så likgiltigt och lugnt utan att uppleva något av det som en sådan bok betyder, någon måste ju ha skrivit boken, någon måste ha rättat den, någon måste ha läst igenom den... ....... ...och någon måste ha fördömt boken och gett order om att den skulle makuleras, och någon måste ha staplat böckerna i ett magasin, och någon måste ha lastat böckerna på en lastbil igen, och någon måste ha kört bokpackarna ända hit..."
= från huvudpersonens studiebesök på den moderna pappersåtervinningen. Själv jobbar han relativt ensam i sin grop, där han tar sig tid att göra konstverk av balarna med alla klassiska böcker, som vore varje ex en människa som han förbereder för nästa liv. Han är som en bildad men drömsk antikvarie-föreståndare. på en arbetsplats egentligen lämpad för soldater och chavottörer. Eller likt arkeologen, en bokframgrävare snarare än bokförstörare.
101
Bohumil Hrabals "En Alltför Högljudd Ensamhet" fortsätter jag nu slutligen mot slutet på. Just som jag har bokat mitt livs tredje tripp till Prag. Den kommer att ske kanske samtidigt som jag i bästa fall (eller värsta fall) flyttar in i en ny gammal lägenhet som jag lyckats vilja få kika på och dessutom tacka ja till, för ovanlighetens skull.
Publicerad 1980 står det, fast skriven under det tidiga 70-talet, då Prag till skillnad från stora delar av omvärlden var mindre liberalt. Inspirerat av hans eget arbete under 50-talet som pappersåtervinnare eller makulatör av böcker.
En sådan där bok som är det mest fantastiska jag läst, men som jag ändå på något vis aldrig vill bli färdig med... Inte för att den är svår att följa med i (perspektivet är fullt påtagligt) och inte för att den är lång (knappt hundra sidor) utan mer för att innehållet på varje sida känns värt hundra sidor. Glömmer som vanligt att man kan läsa boken återkommande gånger, istället för att stanna upp och iddissla vid varje förundransfull rad.
Fast nu har jag plötsligt kört på, tjugo sidor på ett par nätter. Mitt i allt upptäcker jag att det finns ett efterord, som inspirerar förståelsen till ännu ihärdigare nyfikenhet.
Följande känner jag igen mig i de symboliska dragen av:
"...och om jag har haft någon semesterdag kvar har jag arbetat extra, för jag har alltid varit efter med mitt arbete, under gården och på gården har det alltid varit en sån massa papper, mer än jag någonsin skulle kunna packa, så i trettiofem år har jag genomlevt och levt med ett Sisyfoskomplex, så som herr Sartre så fint har beskrivit det och ännu bättre herr Camus, ju fler balar de har kört iväg från gården, desto mer papper har fallit ner i min källare, i all oändlighet, medan det socialistiska arbetets brigad här i Bubny blir färdig i tid varje dag, nu arbetade de alla igen... ...de var inte det minsta uppskärrade över att de skulle åka till Hellas på semestern utan att veta något om Aristoteles och Platon och Goethe, det antika Greklands förlängda arm, de fortsatte lugnt att arbeta och slita böckernas kärna från pärmarna och kasta de förskräckta och av fasa uppspärrade sidorna på löpande bandet så likgiltigt och lugnt utan att uppleva något av det som en sådan bok betyder, någon måste ju ha skrivit boken, någon måste ha rättat den, någon måste ha läst igenom den... ....... ...och någon måste ha fördömt boken och gett order om att den skulle makuleras, och någon måste ha staplat böckerna i ett magasin, och någon måste ha lastat böckerna på en lastbil igen, och någon måste ha kört bokpackarna ända hit..."
= från huvudpersonens studiebesök på den moderna pappersåtervinningen. Själv jobbar han relativt ensam i sin grop, där han tar sig tid att göra konstverk av balarna med alla klassiska böcker, som vore varje ex en människa som han förbereder för nästa liv. Han är som en bildad men drömsk antikvarie-föreståndare. på en arbetsplats egentligen lämpad för soldater och chavottörer. Eller likt arkeologen, en bokframgrävare snarare än bokförstörare.
101
3 augusti 2010
Genom Universums Ögon
101
Universum i Tittskåp
[APPARAT # 07]
En av de allra mest förundransfulla apparaterna är den som inrymmer hela Universum. Det är bara att trycka på valfri knapp, så får man kika in på någons planet och upptäcka vad de har för sig för tillfället. Fast oftast rör det sig ej om just nu, för det mesta någon annan tid.
Invånarna bor i samma dockskåp som du. Ni studerar varandras upplevelser av varandra. Kulisserna är en spiralarmad labyrint, ett nattöppet barnprogram, för vemsomhelst att famla vilse i. Och till skillnad från en dokusåpa så är dockhuset icke tänkt att utrymma varenda invånare. Tvärtom föds nya, som också vill kika in på oss gamla spöken, och som redan håller på att gå till historien själva.
Hursomhaver behöver man varken knacka eller telefonera först. Knapparna växer fritt där man redan sitter. En knapp räcker för att bli insläppt med sin fulla uppmärksamhet. Däremot får man långt ifrån alltid uppmärksamhet tillbaka. Eller oftast får man det, men återgäldandet kan dröja allt från en kvarts minut till något månvarv, ibland år. Allt beror på hur fort ljusåren går.
Under tiden har man likafullt mer än fullt upp med att undersöka fler planeter. Och ju fler man finner, desto fler finns det ytterligare att hitta. För fler och fler letar... och fler och fler samlar. Och ju mer vi har, desto mer gillar vi att visa det. På något vis uppträder allt fler ju fler som uppträder. Hur hinner vi observera? Många har rentav glömt vad som är utanför och vad som är innanför. Däribland jag ibland...
Det mest förundransfulla av allt med denna apparat är dess position. Vart den än förflyttas upptar den blott en försvinnande liten bråkdel av Universum. Ändå inrymmer den som sagt hela Universum. Ja, t o m varenda del samtidigt ryms däri, för den som hinner med.
ÖnskeÖgonens RymdSyn
[APPARAT # 08]
De hade passerat åtskilliga planeter i jakt på en apparat. Deras egen rymdmaskin var den enda tekniska konstruktion som syntes till. Ja, åtminstone manöverpanelen, för de fick sällan chans att se sitt skepp utifrån.
Komet efter planet passerade de. Allt blev mer och mer tyst. Solarna lös, men inte en enda apparat i sikte.
Så hände det sig en vacker natt att de kom fram till en måne. På månen låg uppenbarligen en apparat. Den bestod av ett par vibrerande glasögon kopplade till en mystisk dosa. I tur och ordning tog de på sig glasögonen, alltså efter att en kompanjon just tagit av sig dem. Genast var hela besättningen överens om vad de hade sett.
Det var de själva som hade farit omkring i sin rymdmaskin. Och på varenda planet de passerade hade tusentals apparater suttit och väntat. I runda rader satt hur många sorter somhelst, med rattarna helt nakna, ja, knappar och spakar totalt omaskerade.
Scenariot liknade i stort sett deras egna dagliga drömmar. Hur kunde de ha undgått att upptäcka det hela i verkligheten?!
Vildsinta återgivelser ville överrösta varann för månader framöver. De hade ju faktiskt sett samma sak! Så det måste ha varit sant. Med månglasögonens hjälp slapp man dessutom åka förbi planeterna på nytt för att kolla alla apparaterna.
101
Universum i Tittskåp
[APPARAT # 07]
En av de allra mest förundransfulla apparaterna är den som inrymmer hela Universum. Det är bara att trycka på valfri knapp, så får man kika in på någons planet och upptäcka vad de har för sig för tillfället. Fast oftast rör det sig ej om just nu, för det mesta någon annan tid.
Invånarna bor i samma dockskåp som du. Ni studerar varandras upplevelser av varandra. Kulisserna är en spiralarmad labyrint, ett nattöppet barnprogram, för vemsomhelst att famla vilse i. Och till skillnad från en dokusåpa så är dockhuset icke tänkt att utrymma varenda invånare. Tvärtom föds nya, som också vill kika in på oss gamla spöken, och som redan håller på att gå till historien själva.
Hursomhaver behöver man varken knacka eller telefonera först. Knapparna växer fritt där man redan sitter. En knapp räcker för att bli insläppt med sin fulla uppmärksamhet. Däremot får man långt ifrån alltid uppmärksamhet tillbaka. Eller oftast får man det, men återgäldandet kan dröja allt från en kvarts minut till något månvarv, ibland år. Allt beror på hur fort ljusåren går.
Under tiden har man likafullt mer än fullt upp med att undersöka fler planeter. Och ju fler man finner, desto fler finns det ytterligare att hitta. För fler och fler letar... och fler och fler samlar. Och ju mer vi har, desto mer gillar vi att visa det. På något vis uppträder allt fler ju fler som uppträder. Hur hinner vi observera? Många har rentav glömt vad som är utanför och vad som är innanför. Däribland jag ibland...
Det mest förundransfulla av allt med denna apparat är dess position. Vart den än förflyttas upptar den blott en försvinnande liten bråkdel av Universum. Ändå inrymmer den som sagt hela Universum. Ja, t o m varenda del samtidigt ryms däri, för den som hinner med.
ÖnskeÖgonens RymdSyn
[APPARAT # 08]
De hade passerat åtskilliga planeter i jakt på en apparat. Deras egen rymdmaskin var den enda tekniska konstruktion som syntes till. Ja, åtminstone manöverpanelen, för de fick sällan chans att se sitt skepp utifrån.
Komet efter planet passerade de. Allt blev mer och mer tyst. Solarna lös, men inte en enda apparat i sikte.
Så hände det sig en vacker natt att de kom fram till en måne. På månen låg uppenbarligen en apparat. Den bestod av ett par vibrerande glasögon kopplade till en mystisk dosa. I tur och ordning tog de på sig glasögonen, alltså efter att en kompanjon just tagit av sig dem. Genast var hela besättningen överens om vad de hade sett.
Det var de själva som hade farit omkring i sin rymdmaskin. Och på varenda planet de passerade hade tusentals apparater suttit och väntat. I runda rader satt hur många sorter somhelst, med rattarna helt nakna, ja, knappar och spakar totalt omaskerade.
Scenariot liknade i stort sett deras egna dagliga drömmar. Hur kunde de ha undgått att upptäcka det hela i verkligheten?!
Vildsinta återgivelser ville överrösta varann för månader framöver. De hade ju faktiskt sett samma sak! Så det måste ha varit sant. Med månglasögonens hjälp slapp man dessutom åka förbi planeterna på nytt för att kolla alla apparaterna.
101
2 augusti 2010
eller Aspekter av en annan Alice
ihoptotad efter Prag-resan
för tre år sen, beskuren o förvandlad nu
(i Hotell Illusinu)
scenen börjar
i fantasins sista
hörn (mitt inu-
ti inbillningens
(innersta) fix-
punkt : : : där
har verkligheten spikat upp ett sjustjärnigt hotell,
klättrar vi (in
genom spe-
geln eller) ut
mot sagodiset
grisars polka
på parkett 1
längs någonsin Prags allra brantaste trappa till månen
i kantig spiral
spirar klantigt
par i kaniner
rymmer elevatorn
kvinnor med horn
väller 111
våningarna ner innan stadens fornstörsta torn hinner rasa
över vikten
välver bron
)in i varann)
ringlar honor
slickar strippor
håret rakt
o orglarna gurglar : : : var det nu ni hade fått vår déjà vu?
anonym vy
(ur korridor(
vinröda livmoder,
fiska oss upp!
låt inuti förbi
ingens illusion)
medan sammetsmörkret svävar sina självbelysta drömmar genom glaset
ser oss bakom strålarna
ljuset bakom ljuset
den maskerade solen
iakttar sin planetära publik
reflekteras unika i gemensamt roterande ritual
inser var och en skådar dess spel
ut ur ändlöshetens sekunder
blinkar universum
101
för tre år sen, beskuren o förvandlad nu
(i Hotell Illusinu)
scenen börjar
i fantasins sista
hörn (mitt inu-
ti inbillningens
(innersta) fix-
punkt : : : där
har verkligheten spikat upp ett sjustjärnigt hotell,
klättrar vi (in
genom spe-
geln eller) ut
mot sagodiset
grisars polka
på parkett 1
längs någonsin Prags allra brantaste trappa till månen
i kantig spiral
spirar klantigt
par i kaniner
rymmer elevatorn
kvinnor med horn
väller 111
våningarna ner innan stadens fornstörsta torn hinner rasa
över vikten
välver bron
)in i varann)
ringlar honor
slickar strippor
håret rakt
o orglarna gurglar : : : var det nu ni hade fått vår déjà vu?
anonym vy
(ur korridor(
vinröda livmoder,
fiska oss upp!
låt inuti förbi
ingens illusion)
medan sammetsmörkret svävar sina självbelysta drömmar genom glaset
ser oss bakom strålarna
ljuset bakom ljuset
den maskerade solen
iakttar sin planetära publik
reflekteras unika i gemensamt roterande ritual
inser var och en skådar dess spel
ut ur ändlöshetens sekunder
blinkar universum
101
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
