ur Isolamentis framtida Memoarer

31:a April


Ju mer vi har att skriva desto mindre kommer jag upp ur sängen. Söker koncentrera oss på bilderna, fast det är först när skärmen har kopplats på som flödet får min form. Vi drömmer att jag bor på klipporna. Niapri går upp och ner. Här bor också den lilla operasångerskan med soligt hår och mörka ögonbryn. Vi lyssnar på Bobby Solo som låter som Elvis Presley i balladerna, om han hade varit italienare. Egentligen är det filmstudier vi har hoppat på. Hon är van vid att klippa. Jag har aldrig gjort det. Ön är full av gränder och grottor där vi kan fotografera henne. Om jag vågar vill hon göra det i den högsta trappan mot himlen. Det stora FÖRAKTET [med B.Bardot på Capri] lyser ingalunda ur hennes blickar. Trots att jag inte sett till förrän nu att vi vaknar. Hon är bara glad som på Saltkråkan, rentav före säsongen. Nycklar öppnar vita dörrar överallt. Gamla råttsvansar dammas bort. Det är en blandning mellan sista och första april. Mormor skulle blivit nittio om hon hade levt detta livet nu. Det var i vindstilla Norrland, medan den lilla operasångerskan kommer nerifrån Hjo. Samma dag vi såg hennes levande tänder hade jag handlat filmisar i antikvitetsbutiken. Härom aftonen dansade de Monteverdi närapå nakna, Poppea till norsk elektronica. Universum bäddas om ännu ett varv. Syrran blir ombedd och drar Solen för mig ur Osho-leken. Det är inte riktigt tarot, så där är det Oskuldsfullhet som öppnar mig att fara hit. Vi är redan här. Från framtidens perspektiv märker jag hur vi faktiskt kan göra saker, och att det liksom är gjort då. Jag kastar livet rätt in i våra armar. Vi strosar över ön på mina fötter.



32:a April


Min resa sker i tre episoder. Först rider vi in i Venedig. Lapptäcket har sina genuint charmfullaste kvartér uppe vid huvudet, medan de kända ligger ner mot fötterna. Kommer jag att trilla i...? Vi drar många jordkort, fler än vatten, om förmågan att föra sig. Finsnickrarna putsar färdigt några århundraden på katedralerna. Knekten är lycklig. När vi släpper greppet om Venedig och far vidare i vår gula undervattensbuss, sker det med djup besvikelse. Fick duvorna aldrig med sig de antimateriella sprängladdningarna upp till himlen? Tillräckligt högt över staden får Djävulen fritt utrymme för orgasm. Men den figuren drog vi på episoden med Neapel - inte förrän i tredje och sista. Där kommer vi att bli mig själv. Dess emellan skall alla änglar och demoner till Rom. I världens största labyrint trodde vi att solen skulle stressa sönder mitt hjärta. Paradoxalt nog blir Rom den mest meditativa episoden, som konfronterar rädslorna för Dianas innersta poesi. Filmvärldens spelevinkar lyser med sin frånvaro under ruinernas skyddande päll. Kapellen rymmer stjärnor. Hur kan stavar vara eld? Syns oss snarast som brännbar materia; hjälper inte ens med tio stycken. De försvinner upp i rök, men Esset återuppstår. Vi blir jag. Magikern nr 1 alstrar med sitt medvetande en vilja ur ingenting. Och det fungerar!



33:e April


In i moln och ut i lava... Längs Pompei hinner vi förbereda mig för den slutliga gryningen. I eller nära Neapel... Vår kejsare tjänade knappast ens Romarriket. Kanske var han av grekisk härkomst, kompis med Pythagoras...? Barnet även kallad Narren nr 0 blir själva befrielsen. Vi tar förgivet att det är jag som är barnet. Men tänk om det är jag som skapar vårt barn...! Bembo?! Vem är då mamman? Känner jag henne redan sedan något gammalt liv? Vi älskar mig. Neptunus vakar sömningt med sin hund. Pluto låg så långt från Disneyland man kunde komma. Valet står mellan att ta färjan ut på Capri eller pendeltåget in i Napoli. Hon är visserligen fler än en, och hon finns i många kvinnor. Ändå - hur kysser jag en av henne i precis lämpligt ögonblick? Kanske kan vi börja kyssa henne, liksom halvt på låtsas, och se om hon kysser oss...?! I så fall kan vi kyssa henne utan att det gör någonting. Eller just - att det gör någonting. Emellertid vill jag hellre att vi gör allting annat före kyssen. Kärleken är trots allt större än leken. Och vi måste lära mig hantera leken, innan vi förmår njuta av hela verkligheten. Jag måste tro på att någon svarar, före vi drar rätt kort.









101