kanhända trillar jag i vattnet i Venedig

101


Om tre veckor far jag till Italien för andra gången i livet! Rundresa med buss som vars första heldagsstopp blir i Venedig (eller strax utanför, eftersom bara båtburen och fotburen trafik försiggår därinne).

Nu så har jag testat Osho-leken, inte riktig tarot, men möjlig att översätta. När jag i form av Diamanten drog fem (V) kort inför Venedig, dök faktiskt TORNET upp i dess mitt, den krampaktigt uppstaplade byggnad som förr eller senare PLÖTSLIGT måste rasa eller brinna upp. Särskilt som jag inte alls vill tro på att detta tornet är förgängligt...

Flertalet kort jag dragit inför Italien tycks visa på att släppa taget om uppväxten, modern, och låta kreativiteten växa längs annan horisont. Verkar handla om att våga vara fullt ut lika "mäktig" som jag faktiskt är, men alltid trott mig vara känslig för sammanhanget. Kanske mer rädd för att bli föraktad för vad jag varit, än beredd att i realtid skapa ett bra sammanhang...

Som sjunde o sista kort i "den flygande fågeln" (likt upp- o nedvänd kandelaber, med första kortet i botten och vardera tre längs vingarna) drog jag först Uppfostran (=Djävulen i ordinär tarot) och sedan Undertryckande (10 i Eld). Sjunde positionen visar på medvetenhet på en ny nivå, typ transformerad inställning, efter att resan har fått effekt.

Den romerska solen kommer att sätta igång en explosion hos mig. Alternativt kommer den att ge fint och fruktbart utlopp åt vad som annars till sist skulle ha blivit en simpel explosion... I bästa fall blir det MED någon, en kvinna, eller två :-) Lösningen på Diamanten skall bli MOGNAD (9 i Regnbåge, motsvarande Jord), en Oceanisk upplevelse, genom Dödens Dörr...

Möjligen ger "det italienska sammanhanget" min känsla naturligare rätt att vara självständig, inte blott så att säga på pappret, utan just i grupper, bland människor på främmande mark. Kanhända hittar i Italien mina diaboliskare sidor ett kreativare utlopp, en konkretare mystik, än här där få tycks dela min smak för vad som upplevs som ultimat farligt lockande. Eller så kommer konflikten att bli en verklig konflikt först där... med min kamera inför madonnan i någon av världens vackraste katedraler, eller att jag drar med mig en barbent modell in i kyrkan ;-)

Första gången i Italien kändes dock som en sällsam blandning mellan hämmande och förlösande kanaler - hursomhelst olikt mot att vara här. Vilket som är mest "hemma" återstår att uppleva närmare...





101