Fantastiska Möjligheternas Ofullkomliga Filter eller Entusiastisk på Låtsas som Sannaste Motiv

909


Min vän har funnit min "nya enneagram-typ" åt mig. Robert Anthony's system rör sig snarare om motivation än om karaktär. Mänsklig motivation filtreras genom nio personligheter, där vi vanligtvis lever genom ett filter i centrum samt två "wingmen". På så vis ser vi vardagligtvis uppemot en tredjedel samtidigt, av cirkelns alla möjliga sätt att motivera sig på. Tills vi lär oss genomskåda våra filter och föreställa oss fler när vi behöver...

Utifrån tidigare enneagram mätt är jag typ 4 (Romantikern) med femman som stark vinge (Observatören). Nu här är mitt huvudfilter 7, kallas Entusiasten, fast är entusiastisk mest i fantasin, sällan när han har den konkreta chansen, ty den upplever han som hemskt begränsande. Sjuans vingmän som emellanåt, i vissa situationer, blir min motivation är 6 (Ifrågasättaren) och 8 (Ledaren).

Såhär roligt återger min vän liknelsen med loppet där de nio personlighetsfiltren springer:

"De mest handlingsbenägna är ettan och trean. Men åttan håller bäst i längden. Häst nummer ett och tre leder alltså i början, men bränner ut varandra, så åttan kan ta över. Din häst vägrar till en början att gå igenom sin grind, eftersom den är så begränsande. Det hela löses med skygglappar. Sedan avbryter den loppet för att springa tillbaka och uppleva hur det känns att starta från ettans position."

Skrattar gott åt mönstret, känner igen hur jag är livrädd för att missa alla andra möjligheter, och därför helst inte tar en viss möjlighet. Med andra ord tar jag sällan några möjligheter överhuvudtaget, utan dväljs hellre i det bedrägliga(?) tillståndet där allt (ännu) är möjligt. Emellertid sedan när jag väl är ute på banan, så överexponeras mitt intresse och jag får snarare svårt att sluta. Eller slutar någon alldeles annanstans... Genomför sällan själva loppet, men inte för att Entusiasten tröttnar i sig själv, utan för att jag gör det hela till ett avsevärt vidare arbete som känner in andra horisonter i samma projekt......... Säkerligen oxå "därför" som jag tror på Reinkarnation :-)

Ägnar ofta en timme åt att möjlighets-sprängfylla mp3-spelaren med lämpliga låtar före jag ska ut på en kvarts promenad, istället för att bara ta dem som redan ligger där och som jag ändå förr eller senare har tänkt att lyssna på... Det beteendet upprepas gång på gång på gång... Trots att jag fattar tidsperspektivens krock, så känner jag aldrig någonsin för att planera på ett förnuftigare sätt.

Lever varje stund i tillvaron som om jag strax ska ut på en årslång seglats i rymden, i total ensamhet, inga påfyllningssatelliter, och måste på förhand få med så många möjligheter som möjligt i bakfickan före dess... vilket medför att jag aldrig hinner något annat än fylla luftslott med oändliga färger (o aldrig lever riktigt nu).

Och varför?
Smärta tycks vara nyckelfaktorn som mina undflyende beteenden finner sådan riklig glädje i att söka lura. Smärtan över att inte kunna ha alla dörrar öppna här o nu, vilket får mig att inte ens hålla en enda dörr ordentligt öppen...


"Kommer du ihåg att du har varit samtliga kroppstyper? Detta har att göra med ditt filter. Du kommer INTE att tycka om att hitta din typ. Det roliga kommer att vara att undersöka det hela. Så fort du hittat typen stängs dörren, och livets smärta faller över dig. Men i just detta fall ÖKAS faktiskt dina möjligheter (options) när du hittar din typ. Då kan du gå från att se 40 grader möjligheter till 360 grader möjligheter! Försök uppfatta världen genom mitt filter! Det kommer att ge dig en helt ny syn på verkligheten!"


Entusiasten kliver aldrig i en riktning medan någon står och pekar ut den. Entusiasten smyger genom den vidöppna porten först när ingen (allra minst han själv) anar vilka andra dörrar han tvingats stänga.

Problemet är huru denne äventyrare (den inre äventyraren, ty i yttre bemärkelse trivs jag ju utmärkt med att göra samma saker år ut o år in) rider stigar som kan visa sig lika nyttiga som onyttiga. När jag får bra effekter/reaktioner av att hålla hundra dörrar öppna, t ex improviserar tänkvärd teater, så blir jag/andra som allra lyckligast genom Entusiastens filter. Medan när jag får dåliga effekter/reaktioner, som av att tvingas ställa in möten eller fastna i stess, då blir jag/andra som allra Olyckligast.

Hur förutser man vilka fall i verkligheten som leder till vilka fall i verkligheten??



909