till lilla Litium
Litium är 3:e grundämnet i periodiska systemet, men första som jag skriver om eller till...
Li
ti
um
du är mitt lilla
mysterium
silvrigt glimrande
världens tredje ämne
den giltiga gången
vill du fylla mina längtansfulla lemmar?!
visste ingenting om dig
bara att du bodde
i batteriet i min kamera
tills jag läste i listan
konsulterade wikipedia
och tjuvkikade i kemisternas stjärnsystem
kallar dig Li
du är den första
kanske inte största
av universums hittills sex alkali-metaller
likt aska
som soda
dina styvsystrar
Natrium och Kalium
har jag daglig kontakt med
men med dig
vet jag inte riktigt...
fastän du är jävligt ensam
finns du inte
i isolerat tillstånd
blott i oli-
ka föreningar
säg, kan du bli lila
i eldslågan
eller gul som din andra syster?!
varkendera
ty du
bär tydligen hjärtat
och blodplasmans julstrålande kulör
Litium mysterium
till vardags förekommer du
i heliga hälsans källor
särskilt de tjeckiska
och i Bolivia
de säger du vill bli av
med din enda valens-elektron
reagera så lätt
med någon ädelgas
fastän du förblir
lilla Li
i fast form
hur man än bränner dig
jonglerar du med din kropp som den porösaste dansös
likt förbannat
om du utsätts för luft
hamnar strax din vackra dolskhet i förfall
emellertid jAG
är rent fast silver
inget pulver
eller moln som du kan beblanda dig med
som du behagar
jag följer månens lagar
ibland
magiskt illusoriskt flytande
likafullt
en osviklig spegelyta
vars bilder du
skulle kunna få sönderfräta
ifall du vill ersätta
mitt minne
allting som ligger i dubbla lager och skvalpar här
byta ut det
mot ett engångsbatteri
Li
låta det bli
oss
O, heliga Helium
Helium är 2:a grundämnet i periodiska systemet, och tillika det andra som jag ger min lyrik
O, heliga Helium
du ädelgas i höjden
helvete vad heta saker ni gör
väte och du
låter H bli He
ty när solen släpper dig fri
ur sin inre förvandling
och du blir helt själv
det andra ämnet
stiger så mitt evangelium
och möter dig i skyn
från ballongens bröstkorg
anar jag hur du
hela tiden har bott här ovanför
i min uppblåsta hjärna
dess ofantliga fantasi
likt ett vanvettigt vackert, helt världsrum
hur kallt det än må bli
fryser du aldrig riktigt
allra minst fast
blott i extremaste lägen
börjar dina tårar flyta
kring jordklotets artificiella kanter
förblir i stort sett
helt enkelt
i din ädlaste form
likt vår sol Helios
vill jag helst
av hela mitt hjärta
känna din kärnladdning
kittla mitt innersta
och äntligen
nysa ut
hela skapelsens energi
i orgiastisk åminnelse
av universums senaste
och kanske största
födelse
men ack
du är alltför helig
för att låta dig antändas
än mindre explodera
så jag gick
istället till sköna Helena
och lät vätet
göra hela arbetet
ensamt med dig
010