For jag verkligen till Venus?! Ända sen vi skulle sy rymddräkter i textilslöjden har jag ibland förväxlat vänster från höger hand. Så kanske lät jag helt enkelt skeppet ta andra hållet... Rent fysiskt ska Mars hysa ett vänligare klimat än Venus. Eller åtminstone ett mer mänskligt - förutom för dem som tycker om att knycklas ihop likt flygplansskrot eller få sin ring nedsmält på nolltid. Och här sitter jag trots allt med drömbilden intakt från alla håll. Inte ens Stephen King lyckas förvränga figuren, transformera mitt motiv, få ramarna att krackelera av mara. Fast han får gärna göra ett försök! Nå, emedan Venus esoteriskt sett funkar snarare som en spegel eller en projektor än som sig själv, så kanske det inte är så konstigt om allt verkar våldsammare här på Venus än på Mars personligen. Inunder Venus förvillande vackra atmosfär återfinns en öken. Och där rider en clown på sin krokodil, inväntar apornas dans. Jag trodde kvinnorna bar extra gott om frukt här, men än så länge synes de vara osynliga. Får nöja mig med min synthesizer som sällskap, fastän den inte ens fanns då som musiken här utspelar sig ifrån. Vrider på smaragdringen ännu ett varv. /Jon-Stefan Zurr
syntes 87, episod 3
Jojomen, de upptäckte hur jag smög runt inne på anläggningen. Men istället för att låta robotarna lyfta ut mig, blev jag instängd i denna kapseln. Idag installerar de massa paneler här inuti Såpbubblan, som den officiellt omnämns. Rymdprogrammet går tydligen vidare för fulla spakar. Laboratörerna har börjat ta min närvaro på allvar. Det hade jag inte räknat med. Eller jo, naturligtvis måste de inse en sådan självskriven astronaut jag är, men det här blir närapå alltför konkret. Trodde farkosten skulle få vara en fantasi. Ingalunda! Ett par medresenärer har rentav blivit utsedda. Båda verkar vara människor. Vi förväntas sköta Såpbubblan ihop, hålla ett forskningsprojekt levande inom dess ramar. Fan, jag vill ju sitta i min egen kabin! Hoppas åtminstone bägge är honor. Har inte fått se några kopior av deras utseenden, bara obegripliga namn hittills. Och så ska det provas ut magnetiska skor, såna som man kan klättra med på alla håll och kanter. Det kunde blivit riktigt skojigt - om ej kapseln varit så otroligt rund. Jojo, försöker skilja på ner och upp, men jag tycker mer än hälften ska vara upp.
Hade sett fram emot spiralgalaxer. Å andra sidan älskar jag nog månglober allra mest. Drömmer om att trä Såpbubblan om en god månglob. Alla dessa knappar lyser i ohyggligt många avdelningar. Raderna av rektanglar gör mig hemskt snurrig. Jag vill ha på sin höjd två knappar, plus en spak. Och varje gång jag räknar dem så ska det uppstå nya nyanser. I en en aldrig sinande variation på ett o samma tema trivs jag bäst. Mitt keyboard faller aldrig överbord, för det slingrar sig i båda ändar. Jo, kommer från en trygg gammal måne. Minns hur där var massa träd uppbyggda. Önskar bara att återfinna månen. Då ska träden vrida sig på ovanliga vis kring varann. Vi svävar från ena trädet till tredje. Solen öga är vid fullt medvetande om varenda rotation, men stör oss inte alls med sitt sken. Jag nästlar in mig i månljus och kommer fram i månljus. /Jon-Stefan Zurr
011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar