ett Månvarv från Venus (den franska episoden)

VII



På något vis visste du att allt skulle sluta och börja i en fransk metropol. Universum visar sig vara en blandning mellan museum, nöjespark och konstinstallation. Ni sitter i en radiostyrd bil, en pucklig liten historia i gråturkos, från någonstans mellan 50- och 60-talet. Bubblan rullar fram mellan filmskärmar, närmar sig en komedi för att brutalt slungas tillbaks in sf-thrillern. Särskilt söta matriser går och dammvippar på sidorutorna, erbjuder er chokladbitar mellan varven. Grammofonplattorna roterar, som de nya satelliter de är, så svarta att de inte är synliga för blotta örat.


Grundforskaren bakom projektet skapade sju upptäcktsresande figurer. Dessa skulle finna solen vid regnbågens ände. Istället hittade de evighetens medelpunkt. Den befann sig i så gott som mitten av regnbågen, något i nederkant. Turkos är den nyans som inbegriper alltings absoluta centrum. För en oerfaren rymdfarare som du är det svårt att veta vart turen går vidare från turkost - hur man överhuvud taget kommer ut ur kulören. Men in kom du minsann, från något sorts mintgrönt minne. Och inte sedan renässansen har du varit i Toulouse, den rosa staden. Det börjar bli bråttom att måla om dina tusen idolbilder, för imorgon går swingoplanet som ska ta er till Toulouse och vidare mot Bordeaux. Ombord föreställer du dig bordeller, en bordell där damerna drullar runt i rymddräkter. Rymdtrikåerna har sytts av transparent gummi, de modernaste modellerna har slangar in och ut ur vartenda hål. På så vis må damerna beskådas i allt sitt finaste svett, men blir lika omöjliga att vidröra som hon den mystiskt leende på museet. Ingens saliv kommer levande in eller ut ur kapseln. Bara tangenterna pressas allt intimare in i fingrarna. Topplistan är proppfylld med schlagers som aldrig nådde NASA.


Ni resonerar som så att Venusmånen finns åtminstone som fantasi - vilket tyder på att den måste ha sin förebild hos den verkliga verkligheten - om så än den bara bygger på någon annans fantasi. Detta framstår ännu tydligare när filmdukarna börjar rotera kring era organismer, ehuru sjuka idéer stryker sig mot era friska feromoner. Demonerna i form av omättliga mademoiseller väller ut ur garderoberna. Ni får lust att döda föda för att föda döda. Du klyver äpplet mitt itu. Dock hör den läckra häcken icke hemma i någon skräckfilm. Det räcker gott med surrealism för att bli kåt på potentiellt näraliggande innebörder. Du etiketterar varenda liten muskel som hon någonsin låtit röra sig. Mitt i lindansen håller Venus på att bli galen på riktigt, har redan gått ner i spagat och upp som ett paraply mot solen - så vilka trick återstår i själva verket? Fransoserna strosar ut ur vintergatornas gränder, upp mot junis ljusaste krön, dess snart åter rodnande korona.










454