Minutmakaren Tillbaka i Tornet

mellan de tolv väggarna

Tredje kapitlet i min fantasymässiga sagohistoria
 




Från den älskogsfyllda stunden i stadens utkant, hade nu Minutmakaren återgått till sitt klocktorn. Hela den lilla sommaren hade han blivit kvar hemma hos Fladdermusan, låtit henne ta mått på hela hans väsen, fastän hon bara skulle sy hans hatt. Så nu var det hög tid att koncentrera sig på allt det egentliga arbetet. Det skulle bli en hård höst. Minutmakaren vred nervöst på sina mustascher tills den ena pekade rätt ned i bänkskivans skruvsamling och den andra rakt upp mot takkupolens guldstjärnor.


Kronokontoret hade begärt reglering av det närmaste tidevarvet. Hösten skulle hålla på i tolv år minimum, i fyrtioåtta år maximum. Vilken exakt volym var rimligast i relation till den allmänt önskade vintersnön? Denna mörka morgon började Minutmakaren med att hälla upp några glas julmust i laboratoriets olika provrör. Resultaten blev entydiga : istället för redan oktober var det bara oktober. Professorn ifråga knäppte på sin innersta lampa. Visserligen lös den väldigt svagt, men man kunde konstatera hur dess lugna sken fick varenda fackla att upphöra med sitt fladdrande. 


Ur var och en av de tolv väggarna framträdde ett djur. Som på levande tavlor visade kalkstenen var någonstans som djuren just höll hus. På så vis kunde man följa längs hela staden, utan att ens hålla torngluggarna öppna, hurpass väl varje djur uppfyllde sin roll. Eller längs åtminstone halva staden... Just nu iakttog professorn den varelse som han visste minst om. Grävlingen tycktes uppenbarligen vara en detektiv, i värsta fall spion. Aldrig tidigare hade Minutmakaren lagt märke till denna grävling så tydligt, vare sig på väggtavlan eller ute i skogsgläntorna där riket övergick i något annat. Nu framträdde Grävlingen som under ett förstoringsglas, påminnande om en hemskt stor igelkott med kattlik smidighet. Vad kunde den bära för identitet? Gusten? Gerhard? Gärdestad? Eller var han en kvinna? 
 

För ett par ögonblick fick Minutmakaren för sig att hans egna hjärnsynapser hade skapat varelsen. I det tredje ögonblicket såg han hur Grävlingen slank in under en trappa, en av marmortrapporna som ledde upp till Kronokontoret. Dessa tunga steg var alltför påtagligt verkliga för att professorn skulle ha uppfunnit sceneriet. Trapporna hade legat där sedan långt före Minutmakarens födelse, även fast själva huvudbyggnaden var av nyare art. Det borde inte kunna betvivlas huru Gerhard just hade smitit in och gömt sig under den kantiga marmorns släta uppenbarhet.


Orolig i håg fiskade professorn upp sin senaste snäcka ur västfickan och ringde till Rådjuret. Detta syntes på väggen stå och spana några kvartér bortanför Kronokontoret. Rådjuret fungerade som väktare för Minutmakarens räkning, ett val som han åtskilliga gånger haft anledning att omvärdera. Emellertid stod förtroendet för Ragnar Rådjur fortfarande högre än för diverse hundar som ägdes av andra herrar. Det var inte direkt hundarna han hyste farhågor för - däremot att herrarna skulle passa på att koppla hans sysslor till någon högre kontrollinstans. Så nu var det Ragnar som fick uppdraget att skugga den snaggade spionen, eller vad den än var. 


Knappt hann Minutmakaren slicka bort samtalet och koppla upp sig mot stjärnkupolen, förrän en annan av väggtavlorna började blinka. Den växlade helt frenetiskt mellan limegrönt och vinrött. Blinkandet försiggick icke på riktigt därute i gränderna, men indikerade likafullt att någon svävade mellan liv och död. Den här gången var det en sköldpadda som hade halkat ned i ett hål. Där låg den på rygg mitt i kloaksystemet och sprattlade med fötterna så att hela skeppet gungade, kom varken upp mot himlen igen eller stadigt ner i helvetet.
 

Sköldpaddorna var andliga vägledare, de flesta med flera hundra år på nacken, och bland dessa hade professorn en favorit som han brukade följa : Siris. Precis som övriga sköldpaddor såg Siris ut som en kullersten vilkensomhelst - ända tills man zoomade in dess minsta rörelse. Så gjorde nu Minutmakaren och fick till sin förskräckelse se att det var just Siris, den skönaste och klokaste av dem alla som fallit i kloaken. Visserligen var det där nerifrån som sköldpaddorna härstammade - men hur kunde detta snedsteg få ske just nu?! Minutmakaren kände hur det gick hål i tiden. 


Sedan fylldes Siris skal av nya små speglar. Deras bilder hade aldrig ljugit, alltid visat hur Siris stod i intim relation till någon saga eller fabel som redan fanns. Ingen ände tycktes föreligga på hur de kunde skifta, från sanning till sanning. Säkerligen ljög ej speglarna nu heller. Emellertid påminde de just om ingenting som professorn hade skådat förut, ingen fladdermus, inga grävlingar, ingen bläckfisk, icke ens kugghjul. Det hela liknade möjligen ett komplett mysterium?


Nå, i så fall måste Minutmakaren ändå kunna skapa en lösning! Även om den inte fanns... Han fick bara inte förblindas av problemet, av det mörklagda slammet som sköljde allt tätare. Siris borde inte behöva ligga därnere många minuter till. Skulle professorn göra ett djupt personligt ingrepp i historien? Eller skulle han be alla djuren om samlad hjälp? Varför inte både och?!









Fjärde kapitlet (tillkommet i november)
 


Gerhard Grävling hade i en handvändning arbetat sig ner till samma olycksaliga nivå på vilken sköldpaddan låg och försökte kravla upp mot solen. Därnere fanns förundransvärt många färger, fast varje kulör var så mörk att den lätt kunde förväxlas med svart. Minutmakaren observerade varje tänkbar och otänkbar rörelse inifrån sitt klocktorn. Den käre professorn hade ingen aning ifall Siris skulle bli räddad eller uppäten nu. Gerhard Grävling var en främling på kartan, även fast han alltid ingått bland de tolv djuren. Denne figur gled omkring i de underjordiska korridorerna som om allihop tillhörde hans personliga gryt. Längs stupande stegar, upp och ner genom luckor, behärskade Gerhard varje liten kanal. Somliga var så enormt trånga att man kunde tro sig vara ombord på en U-båt. Dessutom var grävlingen fet som ett fanskap, inne i sin mest välgödda höstsäsong. Ännu gåtfullare än dess smidighet syntes själva grundmotivet till Gerhards hastiga infinnande. Ville han bli beryktad som en hjälte i nöden eller var han trots allt bara hungrig hela tiden?


Vidare kunde professorn inte riktigt begripa hur denne grävling kände till sköldpaddans belägenhet. Gerhard hade ju befunnit sig i motsatta änden av staden, dold under en trappa, när alarmet dök upp om Siris fall. Chansen fanns förstås att grävlingen var en fruktansvärt skicklig detektiv, vars luktsinne tolkade spåren som fortplantades från vindil till vindil. Alternativt att här förekom fler grävlingar än Gerhard, vilka understödde honom med information i form av utplanterade maskar, bruna vinbär eller via självpinkade revirstämplar. Men Minutmakaren lutade snarare åt misstanken att Gerhard måste ha monterat in övervakningskameror längs varje gränd, såväl ovan som under kullerstenarna. I värsta fall ett minst lika magiskt system som Minutmakarens eget - måhända redo att avläsas varsomhelst, mot varenda sorts vägg i förbifarten...? Teorin föll möjligtvis på att grävlingar är extremt närsynta. Det insåg professorn medan han skruvade åt en mutter som lossnat från inzoomningsreglaget.


I sina svarta, avlånga ögonlappar, såg grävlingen ut som om den kommit direkt från någon fånig maskerad. Ansiktet påminde Minutmakaren om en fantom från en galen operaföreställning. Ett stycke överromatiserat människoliv, vars styrka visserligen hade känts mer fantastisk än han ville minnas nu... Det rörde sig om en påhittad pjäs, en sådan som professorn lika gärna hade kunnat uppfinna på egen hand, om ej så redan hade ombesörjts av någon fransman eller någon britt eller av bägge. Kloaksystemet tycktes synkronisera flera kulturskikt. Alltmedan Minutmakaren iakttog hur Gerhard med nosen knuffade till Siris, så att den älskade började åka i sin sköldpadd likt en båt, flöt hans egna associationsbanor närmare vissa nederländska influenser. Doctor Snuggles hade alltid haft en grävling som kompanjon, även om den höll sig oförskämt snäll, hjälpte vareviga maskin och aldrig gjorde minsta gnagare förnär. Van Der Graaf Generator var från början ett annat fenomen än det engelska bläckfiskband som kunde skrika i orgelpiporna tills också monstren flydde ut genom kyrkporten och blott det vackraste lugnet återstod. Ytterligare en reflektion kring den mänskliga psykedelikans rike tickade fram mellan Minutmakarens skallben. I grevens tid återtog han närvaron och kom ihåg sin allra påtagligaste uppgift som Ringare.


Från katedraltornet klingade i rättan sekund de urgamla ackord, som inte desto mindre syntes skrämma slag på Gerhard Grävling därnere i sina katakombiska gångar. Det märkliga var icke att klockljuden nådde ända ner bland dödens jordlager. Det märkliga var nu vad grävlingen grymtade och smackade om, som medföljde bildflödet upp till Minutmakarens laboratorium. Först lät det som en primitiv mix mellan tyska och franska. Efter några nedprintade sidor förstod professorn plötsligt hur det rörde sig om ett kodspråk, ett urgammalt sådant, tillräckligt för att Minutmakaren skulle ha förträngt det, men inte glömt bort helt och hållet. Gerhard höll som bäst på att be sköldpaddan utplåna alla provrör i professorns kemiska kammare, alltså den som låg inhyst i tornrummets åttonde vrå, precis bakom den trasiga orgeln. Innehållet i varenda kolv och karaff skulle omintetgöras, liksom samtligt material som dröjt sig kvar i pipor och retortrar. I gengäld skulle Siris få ett supersnyggt och hypermodernt skal, plus massa guldplätterade hörlursomkopplare som bonus - hur de nu skulle hinna komma till användning allihop... Vad var nu detta för påhitt?! Minutmakaren kände sig ömsom road, ömsom bekymrad. Han vred och snurrade på sina mustascher, tills de visade en ohyggligt ovanlig tidpunkt.











wWw

Franska Sånger som jag Älskat (med)

Försöker här välja fram mina favorit-franska musikstycken, eller åtminstone dem jag kommit i kontakt med och hört flest tillfällen. Merparten är från 60- o 70-talet.

Kompositörerna bifogas också - visst arbete att ta reda på vem. Sångarna och musikerna lämnar jag emellertid därhän i detta fall, eftersom ofta flera har framfört samma melodi - även i icke-franska versioner.

Som regel är sångerna skapade av fransoser i Frankrike, men plockar också med franska teman tillkomna annorstädes (varav några fortfarande är franskspråkiga. Medan t.ex. Les Misérables är fransk musikal gjord helt till engelska.)


Relaterar här musikbitarna till varsitt chakra, som jag i sin tur zoomat in i sju chakra-delar: 7 x 7 = 49 stycken chansons, schlagers osv.

Dem jag glömt kommer snart komplettera (ersätta) några av dessa oersättliga pärlor.





KRON- /HJÄSS-CHAKRAT


Hjässans Hjäss-aspekt : LA CANTIQUE DE NOËL [O HELGA NATT]
av Adolphe Adam


Hjässans Öga-aspekt : I DREAMED A DREAM
ur Les Misérables
av Claude-Michel Schönberg & Alain Boubil


Hjässans Strup-aspekt : CENT MILLE CHANSONS
av Marnay & Magne


Hjässans Hjärt-aspekt : LOVE STORY (WHERE DO I BEGIN...)
av Francis Lai


Hjässans Mag-aspekt : LA MALADIE D'AMOUR
av Michel Sardou, Jacques Revaux


Hjässans Köns-aspekt : IL ÉTAIT UNE FOIS... L'ESPACE = DET VAR EN GÅNG : RYMDEN (serie-signatur)
av Michel Legrand


Hjässans Bas-aspekt : LE FIACRE ["HÄSTDROSKAN"]
av Léon Xanrof
blev sedermera signaturen för solens upp & nedgång i Aktuellt





TREDJE ÖGAT /PANN-CHAKRAT


Ögats Hjäss-aspekt : LA FILLE AUX CHEVAUX DE LIN = FLICKAN MED LINHÅRET
av Claude Debussy


Ögats Öga-aspekt : THE WINDMILLS OF YOUR MIND
musik av Michel Legrand
till engelska av Bergman & Bergman


Ögats Strup-aspekt : MAGNETIC FIELDS part IV
av Jean-Michel Jarre


Ögats Hjärt-aspekt : (DREAMS ARE MY) REALITY
från LA BOUM
av Vladimir Cosma


Ögats Mag-aspekt : SYMPHONIE FANTASTIQUE, andra satsen UN BAL
av Hector Berlioz


Ögats Köns-aspekt : [DRÖM] RÊVE
av Tuca & Francoise Hardy


Ögats Bas-aspekt : GUESS WHO I SAW IN PARIS
av Buffy Sainte-Marie





STRUP-CHAKRAT


Strupens Hjäss-aspekt : TURANGALÎLA SYMPHONIE (särskilt sjätte satsen samt finalen)
av Olivier Messiaen


Strupens Öga-aspekt : THE LOUVRE
av Ron Mael [Sparks]


Strupens Strup-aspekt : JANINE I + JANINE II + JANINE III
av Camille


Strupens Hjärt-aspekt : DOMINIQUE
av Jeanine Deckers "The Singing Nun"


Strupens Mag-aspekt : COMPLAINTE POUR SAINTE CATHERINE
av Tatartcheff, Kate & Anna McGarrigle


Strupens Köns-aspekt : CRIMES OF PARIS
av Elvis Costello


Strupens Bas-aspekt : NO REGRETS [NON, JE NE REGRETTE RIEN]
av Vaucaire





HJÄRT-CHAKRAT


Hjärtats Hjäss-aspekt : LES PARAPLUIES DE CHERBOURG : "I WILL WAIT FOR YOU"
av Michel Legrand


Hjärtats Öga-aspekt : L'AMOUR EST BLEU = LOVE IS BLUE
av André Popp & Pierre Cour


Hjärtats Strup-aspekt : SHE  [TOUS LES VISAGE DE L'AMOUR]
av Charles Aznavour


Hjärtats Hjärt-aspekt : MICHELLE (Ma Belle)
av Paul McCartney


Hjärtats Mag-aspekt : (I love him, but only) ON MY OWN
ur Les Misérables
av Claude-Michel Schönberg & Alain Boubil


Hjärtats Köns-aspekt : UN BANC, UN ARBRE, UNE RUE
av Bourtayre & Dessca
 

Hjärtats Bas-aspekt : PAVANE FÖR EN DÖD PRINSESSA = PAVANE POUR UN INFANTE DÉFUNTE
för alla möjliga ensembler
av Maurice Ravel





SOLAR PLEXUS /MAG-CHAKRAT


Magens Hjäss-aspekt : JE CHANGERAIS D'AVIS
av Ennio Morricone, De Chiara Costanzo, Francoise Hardy


Magens Öga-aspekt : Ledmotivet till LE MÉPRIS [FÖRAKTET]
även kallat "THEME DE CAMILLE"
av Georges Delerue


Magens Strup-aspekt : FÖRSPEL TILL EN FAUNS EFTERMIDDAG = PRÉLUDE À L'APRÈS-MIDI D'UN FAUNE
av Claude Debussy


Magens Hjärt-aspekt : VOILÀ  (je t'aime, je t'aime, je t'aime!!!)
av Francoise Hardy


Magens Mag-aspekt : Signaturen till serien CHATEAUVALLON (Makt & Rikedom)
av Vladimir Cosma


Magens Köns-aspekt : JE SUIS VENU TE DIRE QUE JE M'EN VAIS
av Serge Gainsbourg


Magens Bas-aspekt : YOU'VE GOT TO LEARN
av Charles Aznavour





KÖNS-CHAKRAT


Könets Hjäss-aspekt : bitar ur baletten DAPHNIS & CHLOÉ
av Maurice Ravel


Könets Öga-aspekt : EMMANUELLE (flera filmteman, men hittar inte just det som måste varit ur någon där?)
av Pierre Bachelet eller Francis Lai


Könets Strup-aspekt : CA POURRAIT CHANGER
med B.B.
av Riviére & Bourgeois


Könets Hjärt-aspekt : CHANSON D'AMOUR (Ra-ta-ra-ta-ra)
av Shanklin


Könets Mag-aspekt : FLASH [ONE LOVE TO GIVE]
för Prinsessan Stephanie av Monaco
av Romano Musumarra & Roberto Zaneli


Könets Köns-aspekt : JE T'AIME MOI NON PLUS
av Serge Gainsbourg


Könets Bas-aspekt : LA FILLE AVEC TOI
av Francoise Hardy





BAS /ROT-CHAKRAT


Basens Hjäss-aspekt : RUE DES CASCADES
av Yann Tiersen


Basens Öga-aspekt : L'ETE INDIEN [INDIAN-SOMMAR]
av Claude Lemesle & Toto Cutugno


Basens Strup-aspekt : MASTER OF THE HOUSE
ur Les Misérables
av Claude-Michel Schönberg & Alain Boubil


Basens Hjärt-aspekt : UNDER THE BRIDGES OF PARIS
av Vincent Scotto


Basens Mag-aspekt : NE ME QUITTE PAS
av Jacques Brel


Basens Köns-aspekt : BABY POP
av Serge Gainsbourg


Basens Bas-aspekt : C'EST SI BON
av Hornez, Seelen, Betti






wWw