Nonans Mysterium no 2 : ens innersta ansikte

99



Inte ens med oändliga antal speglar har man lyckats fånga Lysas ansikte, nej, ingalunda hjälper det hur flitigt speglarna än samarbetar. Lysa skiner alltför starkt, rakt igenom allt glas, och drar med sig varenda reflex i sin rörelse. Naturligtvis har hon skuggor, det är bara det att de gömmer sig bakom hennes ljus, för evigt inkapslade inuti det uppenbara.


Det innersta ansiktet har aldrig någonsin skådat sig självt, i likhet med Apa som aldrig heller har sett sitt ansikte. Det tyder på en påtaglig ovana vid yttre betingelser, vilken lätt kunde ha kvalificerat honom för rollen som det innersta ansiktet. Dock befarar vi att Apa saknar tillräckligt intresse för det, för han hugger hellre björk, sparkar snöboll och klättrar på klädstreck, alltså trots allt yttre betingelser.


Ingen kan finnas längre innanför än det innersta, nå, försåvitt det innersta ej utvidgar sig då, som det hela tiden gör hos Evinnerligen. Vi har följt henne längst av alla deltagarna, känt henne försöka omfamna sitt eget väsen, utveckla allt smidigare armar i takt med magens växande. Evinnerligen vinner nästan kampen, når runt sina minnen och hamnar bara en bit ifrån nutiden, en liten bit som förföljer henne hela livet.



99